En del av er vet att jag har prata om att starta ett företag, den sista tiden har jag tänkt på det rätt mycket. Men jag vet inte om det är övermäktigt eller vad man då ska säga.

Idag så gjorde jag för skojs skull ett visitkort, bara för att. Tänkte att jag skulle visa upp det för er :)



Vad tycker ni?

Hur som helst, det ena ledde till det andra och helt plötsligt var jag och surfade på sidan där man registrerar företag. Så nu har jag läst på en del OCH det är en hel del som ska fixas innan det blir att starta upp ett företag i alla fall. Affärsplan till att börja med.

Det kostar i alla fall 1000kr att registrera en enskild firma så vi får väl se hur livet ser ut efter jul. Då ska jag åter igen tänka närmre på det här med företag.

Nu ska jag i alla fall vara lite arbetsam (höhö) och ta på mig trimmern för att sedan ta bort en massa onödigt gräs!

God morgon!

Ja, vad annars ska man säga?

Dagarna förflyter med diverse aktiviteter, inga stadsturer, ingen shopping, inga tider att passa bara totalt lugn. Det kanske låter som om vi bara sitter och tråkar dagarna i ända, men mina kära vänner det gör vi inte!

Idag har vi (mestadels J, jag kunde ju bara hjälpa till när E sov) fixat ved till farmor (kapat, klyvt och kastat in). Det tog ungefär hela dagen (men då sov vi hela förmiddan och kvällen räknas inte, då sover ju E i sängen så då håller vi oss båda hemmavid). Farmor bjöd på middag, så jag och E spenderade ett par timmar där.

Imorgon kommer min kusin från Malå och hennes kille, vi ska umgås och grilla. Men innan dess så ska J ta E i vagnen och hundarna i kopplet och gå på en promenad så jag får jobba lite. Om det blir någon tid över efter det så ska vi ge oss på potatis respektive jordgubbsland.

Det är våra planer i alla fall, sen får vi väl se hur det går, vädret bestämmer ju en del också.

Nu ska jag lägga mig och mysa lite, för att sedan göra en tidig kväll för en gångs skull!

Njut av sommaren medans den är här, för snart är den över...

Nu börjar jag misstänka att jag är bloggberoende, undra vad det kan bero på?

Jag måste i alla fall berätta tre saker, (som alltså har hänt inom de senaste två timmarna :))

ett; Jag tog på mig babybjörn-selen och satte Elvira fram på magen och provade på en kort men o så rolig cykeltur tillsammans med min lilla dotter. Nu kanske ni tror att jag är dum i huvudet men men tyck det då. Elvira tyckte i alla fall att det var jättespännande och roligt, hon tjöt och stojade hela tiden som vi cyklade :D Så nu måste jag nästan införskaffa mig en såndär sak bak på cykeln så vi kan cykla på det riktiga viset. SAMT en cykelhjälm (Viktigast!)

två; Jag blev bara tvungen att kolla vad min blogg har för värde, för att jag är så himla nyfiken. jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över resultatet... Hade varit roligt att ha lite mer läsare, men jag antar att då måste jag kanske bli mer flitig att blogga vardagligen, vilket jag inte är.

tre; har nu fixat bloggen så att menyn är tillbaka, tog ett tag men med lite hjälp från support så är den på plats igen!

Ja, inte vet jag men någonting säger mig att Evira har lärt sig att hennes mamma och pappa kan vara lite mesiga och om hon bara skriker nog mycket så får hon komma upp...

Kvällen som var (ha nu i åtanke att detta är en unge som sedan hon var två månader somnat utan problem) Började med välling strax innan sju, somnade i samma veva. Vaknade igen vid 8 och var vaken en timma, med en storskitning efter en halvtimma kanske. Johan la ner henne i sängen och sedan började vi vagga henne men inget hjälpte, Elvira skrek och skrek, helt olikt henne. Jag bestämde mig rätt fort att anamma våran gamla sovrutin, som vi införde vid två månaders ålder, hon fick vara ensammen i rummet men vi kom in med jämna mellanrum, för det mesta då hon hade lugnat ner sig lite i skriket. Fast nu försökte jag hålla lite koll på klockan, försöka att ha minst 4 minuter mellan varje besök. Efter en timmas tjorv somnade hon.

Sen så har jag ägnat resterande tid av kvällen (natten) att läsa om den såkallade 5 minuters metoden. De som har provat den prisar den högt och de som inte har gjort det anser att föräldrar är hjärtlösa som låter deras barn ligga och skrika i 5 minuter i sträck. För att få metoden i sin helhet måste man beställa en broshyr, vilket jag inte orkar, men jag har fått veta hur den funkar i stora drag.

Fasta kvällsrutiner är ett måste (det visste jag redan innan, vi har bra rutiner tycker jag men vi kanske skulle bli lite mer rutiniga ;)) sen så ska man lägga barnet, säga godnatt och allt det där och lämna rummet varpå Elvira i alla fall börjar skrika (hon börjar såfort man lägger ner henne på kudden) och så ska man vänta runt 5 minuter innan man går in igen. Väl inne i sovrummet ska man bara vänligt men bestämt säga nu är det kväll och jag vet att du kan somna själv och gå ut igen. Sedan fortsätta på de viset. Sen har jag för mig att man ska öka intervallerna efter en viss tid, men jag vet inte säkert. Hur som helst så ska detta ge barnet förutsättningarna för att sova hela nätterna, vilket inte skulle vara så dumt. Eftersom Elvira har börjat ha som vana att vakna vid halv ett på natten.

Det här är en text jag hittade på en hemsida (skaparen av 5 minutersmetodens hemsida)

Det är lätt att tro att barnet skriker för att det är otryggt. Särskilt lätt att tro det har dubbelarbetande föräldrar, som ofta har dåligt samvete för att de inte tycker sig räcka till. Men de som protesterade mest i min undersökning var de tryggaste barnen. Barnen protesterar nämligen inte av otrygghet. De protesterar av ilska för att de inte får det de vill. Och det är inte farligt att vara arg.

Många föräldrar tror att litet känsliga och ängsliga barn riskerar att ta skada av att inte bli tröstade när de låter så förtvivlade. Utvärderingen visade att även här är det precis tvärtom: det är just dessa barn som mår bäst av att lära sig somna själva. Praktiskt taget alla av de cirka 50% av barnen, som av sina föräldrar skattats som litet mammiga och ängsliga, skattades som tryggare på dagarna redan två veckor efter det att de fått lära sig att somna själva. Barnen har helt enkelt lärt sig att själva tygla sin ilska och hantera sin rädsla. Det hindrar man barn från att lära sig om man ständigt tröstar dem.

Ja, visst är det dax?

Den senaste tiden har jag haft en hel del tid över, ledig tid helt enkelt. Som jag har valt att dela tillsammans med min dotter BARA med min dotter, ingen skola, ingen dator, inga måsten, bara jag och Elvira och mina tankar förståss.

Först måste jag bara säga att det är sååååååå underbart. Att bara kunna sitta där på golvet tillsammans med denna himelska ängel som varje vaken minut sprider glädje runt omkring sig.

Samtidigt som jag känner sorg över de stunder som jag inte har kunnat dela med min dotter på samma vis som jag kan nu så inser jag också att det är först nu som det går att dela sånna här stunder tillsammans med henne. Alltså vad jag menar är att nu kan Elvira visa med ljud, kroppspråk osv vad hon vill och hur hon känner, tidigare kunde jag bara anta eller gissa vad hon ville. Vi kan nu leka tillsammans, istället för som tidigare, jag lekte med henne.

Elvira har självklart gett mig oförglömliga stunder ända från den sekund som hon föddes, men nu känns det helt annolunda, kanske beror det på att jag äntligen kan sitta ner och låta tankarna flyga fritt i huvudet, istället för att helt koncervativt dela in tankarna i fack. "tänk på det här först, det är viktigare" är nog det mest utnyttjade facket det senaste läsåret.


Sen en annan sak som jag har tänkt på, det här med min blogg. Blogga ska vara något som jag vill göra för att jag känner för det, eller för att jag helt enkelt behöver skriva av mig. Främst så vill jag att min blogg ska handla om mina tankar kring saker och ting. För det måste ni erkänna, så himla roligt är det väl inte att läsa om att jag har tvättat 12 maskiner tvätt en dag eller att jag rengjorde avloppen. Såklart vill jag lägga upp bilder på älsklingarna i mitt liv och berätta runt omkring dem. Men att bara sitta här och rakt av rabbla upp vad jag har gjort en dag känns inte som mina intentioner med min blogg.

Jo sen är det ganska kul att dela med sig om saker som har varit roliga, eller om jag har varit duktig, allt för att ni ska önska att ni vore som jag ;) Men det är inte riktigt lika kul att berätta när man har slarvar med joggningen eller när Elvira ramlade ur sängen (hon var ledsen en minut och desstom har vi väldigt låg säng) ja ni förstår vad jag menar...

Jag hoppas ju och tror att ni fortfarande vill läsa min blogg och jag kommer självklart att fortsätta skriva, men nu på ett annat plan så att säga :D

puss och kram på er