så nu provar jag igen.

För ca en vecka sedan så skrev jag ett snabbt inlägg i väntan på att mannen skulle bli färdig för att gå och duscha. Postade inlägget i sista stund och möttes av ett error. Backade men inlägget var borta... lagomt kul. Blev inte att skriva om eftersom jag redan hade slut på min lilla tid vid datorn. Jag kom faktiskt inte ens ihåg vad jag skulle blogga om. :) Förmodligen toaletten på övervåningen eller nått. Men skit samma. Nu låter vi det gamla vara glömt och focuserar istället på nuet :)

Vi har sedan sist satt igång ett litet biprojekt. Alltså ett projekt som vi inte hade tänkt oss från början när vi pratade om vad som skulle renoveras i huset och inte. Vi har bestämt oss för att göra iordning toaletten på övervåningen. Dels för att det är ett litet mindre projekt, men också för att det faktiskt är just den toaletten som vi använder mest. Vi har hitintills tagit bort en garderob som stod där inne, tagit bort mattan, satt upp reglar för en framtida inbyggd hylla (typ) och gröpt ur alla spruckna skarvar. Vad vi ska göra är att måla om hela rummet, bygga hyllan, lägga golv, dra om elen, montera ny komod, sätta nya kakelplattor, byta ut toaletten och lägga nytt golv samt lister. Ett litet projekt alltså. ;) Jag ser det faktiskt som en liten test, vi testar först vad som funkar i denna toalett så har vi lite mer erfarenhet när vi slänger oss på det "stora" badrummet. Jag har så fint skapat en tidsplan för både toaletten och badrummet men efter dagen och helgens bravader så har jag insett att bara för att man planerar att göra vissa saker vissa dagar så blir det inte alltid så :)

I helgen hade vi nämligen lite kallvattenproblem. Min älskade man bestämde sig helt enkelt för att ta tag i kallvattentrycket som har varit dåligt nere i duchen i källaren. Detta gjorde han under fredagen. När jag kom hem var han arg. Kallvattentrycket i källaren hade blivit mycket bättre men detta på bekostnad av kallvattentrycket på hela entréplan. I köket kom det inget kallvatten alls, toaletten i badrummet tog inte in vatten, duschen hade halvtaskigt tryck och lika så handfatet. På övervåningen (där vi planerat att stänga av vattnet och koppla bort toalett och handfat) fungerade det som vanligt. Detta problem kämpade vi på med under fredagen och under lördagen. På lördagen fick vi besök av Anna, Oskar och Åke och efter en hel del muttranden så lyckades äntligen min käre man att släppa tankarna på vattnet ett tag. Vi hade helt enkelt bestämt oss för att leva med detta tillstånd tills toaletten uppe var färdigrenoverad och sedan när badrummet på entréplan skulle renoveras så skulle vi ta hit en rörmockare som skulle få dra om samtliga ledningar (stoppet i ledningarna beror på 50 års ärgningar...). Medans jag och Anna är inomhus och fixar med maten och killarna är ute och grillar så skruvar vi på vattensilen på kökskranen och helt plötsligt när jag står och använder vattnet så slutar även varmvattnet att komma. . .

Jag bestämmer mig ganska omgående för att inte ta upp detta problem innan middagen eftersom jag förstod att det skulle resultera i en mindre trevlig middag och jag vill verkligen njuta så problemet fick bli ett senare problem.
När vi som ätit klart så nämner jag och Anna att vattnet slutat att fungera helt. Jag kan väl inte direkt påstå att mannen i mitt liv hoppade och studsade av glädje i det läget. Han såg mest sorgsen och trött ut.  Men så kom Oskar med frågan om det inte kunde vara så att vattensilen hade blivit tät. Mycket riktigt - det var precis det som hänt. När vi tagit bort silen så funkade helt plötsligt även kallvattnet och lyckan var därmed total! Fråga mig inte hur det gick till för det har vi ingen aning om men i alla fall så funkade det helt plötsligt :)

Lördagen hade jag planerat att vi skulle fixa och dona i badrummet - tror ni det blev någon tid för det?

Det var helgen, i förmiddags så fick jag ett sms från mamma med frågan om de kunde komma förbi oss ikväll och ta itu med de träd som vi hade tänkt fälla på tomten - visst sa jag kom ni! Dagens resultat: vi har fällt fyra träd (eller vi och vi, jag var väl mest åskådare). En tall som var 55 år gammal, en björk som snart hade ramlat av sig själv, en gran som stod väldigt missplaserat och en cembratall som bestod av fyra stammar. Inget av träden föll på något hus. Men vi hade ju pappa vid motorsågen så något annat hade man väl inte kunnat vänta sig! Sen kom Nicklas och Emma som två räddande änglar med sin lilla traktor och hjälpte till både med fällning och undanröjning. Nu har mannen arbete i flera veckor med att göra kalaset till ved - jag hade planerat fix och trix i toaletten idag - tror ni det blev något av det?!

Så summan av kardemumman - det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir nog bra i alla fall :D

Så har dagen äntligen kommit! Dagen då jag gör min sista resa utan min familj under mitt vikariat. Det bästa med denna resa är att den bara är tre dagar lång!

Jag ska inte på något sätt säga varken att det varit lätt eller att det varit svårt – det har varit vad det har varit. Det är klart att det har funnits stunder som har varit lättare och stunder som har varit svårare men att säga att hela året har varit lätt eller svårt, det går helt enkelt inte. Det har helt klart funnits fördelar med detta vikariat, jag har fått lära känna helt underbara människor som jag inte skulle ha haft en möjlighet att lära känna annars. Jag har fått möjlighet att se Sverige. Vi har fått en tryggare vardag i och med att jag numera ingår i Sveriges trygghetsstystem (vilket jag inte gjorde tidigare eftersom jag ”bara” varit student). Mannen och Elvira har fått möjlighet att lära känna varandra på tu man hand, vilket de inte har haft möjlighet till att göra tidigare – eftersom vi inte har haft råd med att mannen skulle vara pappaledig. Jag har fått massor av egentid, då jag bara har behövt tänka på mig själv och inte behövt ta hänsyn till någon. Jag plockar också med mig en mängd olika erfarenheter som kommer stödja mig i både arbetslivet och i privatlivet.

På samma sätt som det funnits fördelar så har det också funnits nackdelar… När jag tittar tillbaka på året och då med min dotter i tankarna så har jag inte alls varit med i hennes utveckling på samma sätt som jag skulle ha varit om jag hade varit hemma, ibland känns det som ett rån. Helt plötsligt kommer jag hem och hon visar stolt upp sina färdigheter – färdigheter som jag inte hade en susning om att hon hade eller var med och skapade. Många kvällar har jag legat ensam i min säng och längtat efter min mans varma armar, hans doft och hans trygghet. Många gånger har jag behövt prata med någon som vill/orkar/måste lyssna på mig som förstår mig eller som jag helt enkelt känner mig så trygg hos att jag kan säga vad som helst – utan att det på något vis värderas eller inte värderas utan bara hörs.

Idag var sista gången jag vinkade hej då på perrongen. Elvira grät – men mest för att hon inte han ge mig sitt tuggummi som jag hade sagt att hon skulle ha kvar tills jag klev på tåget. Men ändå – ytterligare något som jag inte kunde göra för att jag var på väg någon annanstans än var de var på väg.

Jag kan inte på något vis säga att detta är sista gången som arbetet och hemmet är på två olika platser, jag är rätt säker på att detta scenario kommer att återupprepas. Men med den vetskap som jag har nu så kommer jag göra mitt yttersta för att vi ska få vara på samma plats. Jag och min familj. Nu ska vi ju dessutom bli fyra i familjen. Men det är ändå som det är – jobben finns inte alltid där man bor. Men som  sagt, jag ska verkligen sträva efter att i framtiden så ska vi vara tillsammans – allihopa!

skrevs igår men kunde inte publiceras pga att comhem inte tillhandahåller tillförlitligt internet till denna fastighet.

eller?

Nåja, idag är det i alla fall sista dagen på min två veckors långa semester - semester som för min del även innebär semester från dator och allt vad som följer med i den fåran.

Det har varit två mycket härliga veckor, den första har jag redan berättat om den andra tänkte jag också sammanfatta lite kort.

Veckan började i stilla mak i hemmets lugna vrå. Elvira spelade upp sin första teater på måndagskvällen och på tisdagen målade jag och Elvira första varvet på hennes dörr samt spenderade resterande del av dagen i Luleå. Vi besökte bland annat familjen Karlsson och jag höll mer eller mindre inte på att få henne där ifrån, men så går det när leken bara flyter på - inga bråk - inga skrik - ingenting. Jag och Malin och Jan kunde faktiskt sitta helt ensamma nere i köket ett bra tag för lillasyster Karlsson fick nämligen också vara med storbarnen och leka en stund - på barnens initiativ! Kul var det verkligen - mindre kul för mig att få med henne hem. Men det är en annan femma.

Onsdagen började med att jag och Elvira målade andra varvet på dörren medans Johan packade bilen, sen gav vi oss i väg - destination Hudiksvall. Väl där bjöds vi på middag och sedan umgicks vi långt in på natten - spelade spel, promenerade, träffade kaninerna bland annat. Måste nog bli en längre sväng nästa gång!

Torsdagen till söndagen spenderades i Björnrike, vi har allihopa åkt skidor, Elvira tycker det är kul och blir mer och mer säker på skidorna - skidskola nästa år tror jag blir en bra sak. Jag lånade Liselottes utrustning på fredag eftermiddag och fick mersmak, det gick så bra så och jag tyckte det var superkul, vilket resulterade i att jag hyrde en utrustning på lördagen och åkte nästan hela dagen. I alla fall till två. Fick dock apont i vaderna, kunde inte ens spänna översta knäppet på pjäxorna... Men det gick bra ändå, fans ett band överst på pjäxan som jag kunde spänna istället. Johan bytte ut sina skidor andra dagen till ett par från förra året, han kände sig nöjd med dem och köpte därför skidor, bindningar och pjäxor. Så nu är han utrustad! Äntligen får jag väl säga, han har pratat om att köpa skidor i fem år nu. För min del så har jag redan skidor men skulle behöva specialbeställa pjäxor eller nått så jag får mig ett par som jag faktiskt kan knäppa. För Elviras del blir det att leta på blocket efter något begagnat till nästa år. Snuttan måste ju ha en egen utrustning om hon ska gå på skidskola!

Men allt roligt har ett slut och idag är som sagt sista dagen. Jag sa hej då till Johan och Elvira i Björnrike, de åkte norröver och jag söderöver. Om en och en halv vecka är jag tillbaka hemma igen. Sista långa svängen. Sen är det bara tre dagar borta och sen så följer Elvira och Johan med ner när jag ska jobba min sista vecka. Slutspurt. Idag kom tårarna igen, kunde inte hålla mig, försökte verkligen, vill ju inte att Elvira ska behöva bli extra ledsen för att mamma är ledsen, men jag kunde inte. Tror att det till viss del beror på att känslorna är utanpå hela tiden nu för tiden och dels beror det nog på att det är på slutet - det är så nära men ändå så långt bort. Men snart. Snart kommer jag vara hemma, snart kommer vi ha möjlighet att faktiskt prata om saker, att faktiskt göra saker, att faktiskt orka saker tillsammans. Och framförallt, få en familjevardag igen. Snart!

Ja det har varit en lång vecka i veckan, jobbig på många vis, omställningar och händelser som gjort att hjärnan gått på högvarv.

Men nu börjar den närma sig sitt slut och snart är jag hemma igen. För en stund.

Imorgon tar jag med mig min resväska och åker till Karlskoga, där jag ska spendera helgen tillsammans med min kära storebror! Fördel nummer 1 med detta jobb har faktistk varit att jag vid två (detta blir nummer två) har kunnat åka och hälsa på min bror. Vi ses i vanliga fall allt för sällan och att bila eller åka tåg ner tar så pass lång tid att på en vanlig helg hinner man nästan bara komma fram innan det är dax att åka igen. Men nu så kommer jag fram så vi kan äta middag på fredag, hänga hela lördag och hela söndag för att sedan på måndag åka vidare till Örebro för att arbeta. Sen åker jag vidare hem. Men förhoppningsvis kan jag väl ta med mig mina två små under mammaledigheten och åka ner någon gång sådär, fast då får ju Johan stanna hemma, för då tänker jag inte vända så snart som jag kommer ner (om jag har med mig barnen alltså). Men det får tiden utvisa först och främst ska jag åka ner i helgen!

Nästa vecka ska jag och Elvira bland annat vara barnvakt åt bästa Åke, vilket både jag och hon tycker ska bli jätteroligt!

Vi ses!

Bebisen just nu:
Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.