Less på att vara någon annans slav
2011-06-29 -|- 23:42:26Så nu skapar jag mig ett eget domän (hemsida) där jag kommer lägga min blogg.
För er alla fem som faktiskt är inne och läser på denna blogg så kan jag ge er en liten heads up, domänet kommer att vara lillahusetpalandet.se så håll utkik där. Kommer ta ett par dagar innan det är igång på riktigt :)
Billig unge bortskänkes under en kortare period!
2011-06-14 -|- 22:37:37Jag blir tokig! Ta me fan tokig!! För att uttrycka mig milt.
Elvira håller på att driva mig till vanvettet och jag vet inte längre hur jag ska hantera situationen. Att ha tålamod hjälper inte, att bli förbannad hjälper inte, att vara pedagogisk hjälper inte, att berömma hjälper inte, att "hota" hjälper inte. Jag vet inte vad jag ska göra för att inte gå under!!
Vadan detta?
Jag ska redogöra för min dag. Detta är en dag av många som dottern har varit i sitt esse.
Vi vaknar runt 9, hon har kommit in till oss någon gång under natten men tack och lov somnat omgående så jag har knapt märkt att hon kommit in (i det hänseende att jag fick sova relativt ostört hela natten). Elvira kliver upp ganska direkt och går in på sitt rum och leker lite, jag drar mig en stund och blir sedan nerropad för Elvira har valt att gå på toaletten nere och behöver hjälp med toapapperet. Väl nere ber jag henne att gå upp och ta på sig kläderna medans jag gör i ordning frukosten. Hon går upp och när frukosten är färdig ropar jag på henne. Får först inget svar, andra gången jag ropar så svarar hon att hon bara ska ge dockorna frukost. Okej tänker jag, kom ner sen - jag sätter mig och äter. En stund senare kommer Elvira ner, fortfarande i bara trosor. Sätter sig och äter, äter upp hela sin tallrik med kräm och ber om mer. Tar mer och försvinner sedan från bordet (hon tog för sig en ganska stor andra portion), jag konfronterar henne och frågar varför hon först tar mer mat och sedan försvinner från bordet - hon svarar att hon fryser. Jag förklarar att det var därför jag ville att hon skulle ta på sig kläderna innan frukosten och skickar sedan upp henne och säger att hon ska komma ner sen igen och äta upp krämen. Sagt och gjort hon går upp och kommer ner klädd och äter upp sin kräm.
Efter frukosten leker vi med katterna ett tag och när jag sätter mig stilla så känner jag hur trött jag är, en katt somnar på mitt bröst och kort därefter slumrar även jag till. Under tiden leker Elvira med katterna under bordet i vardagsrummet. När jag vaknar till känner jag mig fortfarande trött och Elvira vill se film. Jag föreslår TV eftersom vi snart ska äta - klockan är då halv tolv. Hon vill inte förlika sig och jag säger att TV är enda alternativet. Jag slår på den och hon verkar totalt ointresserad och leker med katterna istället, jag hjälper henne att bygga en koja i vardagsrummet som hon och katterna kan "bo i" och tittar själv på förlossningskliniken.
Sedan gör jag iordning lunchen, blodpudding till henne (som hon älskar) och majs (som hon också älskar) med keso till mig. När vi börjar äta så säger hon såklart att hon också vill ha majs och jag säger att hon får det efter hon ätit blodpuddingen. Hon äter och allt är frid och fröjd, hon bestämmer sig ovanligt fort för att hon är färdig och ber om majs, jag får henne att äta några tuggor till och ger henne sedan majsen. När hon ätit den vill hon ha mer, jag förklarar för henne att det hon fick var det sista. Hon blir sur och säger att hon ändå vill ha mer. Jag frågar om hon är mätt - hon säger nej - jag säger att då kan hon äta blodpuddingen för majsen är slut. Efter många om och men så äter hon lite till av blodpuddingen och försvinner sedan från bordet.
Tanken var att vi direkt efter det skulle åka till dagis för att hämta pengar från hennes hylla (jag samlar in pengar för att köpa en uppskattningspresent till pedagogerna) men när jag då ber henne att gå och ta på sig andra kläder för att vi ska åka så protesterar hon igen (hon hade på sig en utklädningsklänning/finklänning). Vilket slutar med att jag först tar till kommentaren "då åker vi inte till dagis då" (för jag visste att hon egentligen verkligen ville) varpå hon svarar "det vill jag inte heller" och jag ändrar mig till "vi åker förresten i alla fall för mamma måste förbi och hämta en sak - men du får stanna i bilen". Efter en del knix så kommer vi iväg. Vi kommer fram kvart i två. Hon får springa och leka lite medan jag passar på att prata med pedagogerna lite, ber om en underskrift till försäkringskassan bland annat. När jag sedan är färdig för att åka så vill Elvira bara visa en sak till i klätterställningen, okej säger jag visa mig då. Hon visar och sedan när jag säger att vi måste åka så får jag till svar att hon inte vill åka. Jag försöker förklara att vi måste åka men då kontrar hon med att jag kan åka själv så stannar hon kvar. Jag försöker med att förklara för henne att hon har sommarlov nu och då får man bara vara på dagis när mamma och pappa är med men det hjälper inte heller. Hon ska INTE med. Det slutar med att jag får med saker fulla händerna bokstavligen plocka ner henne från klätterställningen, hon ger sig inte utan fight. Jag bär henne till bilen och vi åker hem. Väl hemma när vi båda två har lugnat ner oss så försöker jag förklara detta begrepp en gång till, hon berättar såklart att hon bara ville vara kvar för att hon ville leka med sina kompisar. Vilket jag säger att jag förstår men förklarar att nu är det sommarlov och då kan inte hon stanna ensam utan måste vara där med mamma och pappa. Jag märker att hon inte förstår - vilket jag verkligen kan förstå, det kan inte vara helt lätt att gå från att mer eller mindre bo på dagis till att inte få vara där.
Mitt i alltihopa kommer Elviras kompis Elina och hennes mormor på besök, vilket ger mig en ordentlig paus. Elvira beter sig väl under hela vistelsen och lyssnar på mig. Hon protesterar inte ens när jag stänger av Händige Manny som hon slagit på men som Elina inte längre vill se utan hellre vill leka. Hon beter sig exemplariskt.
Elina och hennes mormor byts klockan fyra ut av Anna, Oskar och Åke. De kommer för att äta lite middag med oss och umgås lite. När jag ska laga mat så vill Elvira också laga mat, på spisen med sina grytor (fram tills igår hade hon en egen spis på sitt rum som hon sällan använde till något annat än att ställa saker på och sätta saker i - som dessutom var trasig - vi gjorde nämligen en undanstädning av leksaker igår). Hon vill ju självklart göra som jag sätta vatten och salt i grytan och sedan när jag fyllde på med pasta ville hon också ha pasta. Hon fick också fri tillgång till kryddskåpet och använde både den ena och den andra kryddan friskt. När jag sedan börjar med pastasåsen så vill hon såklart ha samma grejor i sin som jag har i min, jag försöker under tiden föra något så när samtal med Anna och Oskar och börjar tycka att det är lite för många järn i elden. Elvira förstår inte varför hon inte får samma saker som jag har i och nöjer sig inte med det hon får. Hon lägger sig på golvet och gråter ett tag och kommer sedan tillbak.
Väl vid middagsbordet äter hon pasta med hennes pastasås (vatten, créme fraiche och kryddor) och en tomat. Efter att precis fått påfyllning för tredje gången med pasta så sätter hon sig under bordet. Vi andra är klara sedan länge och jag får inget svar när jag frågar om hon ätit klart. Både jag och Johan tolkar hennes sitta under bordet grej som att hon är färdig. Vi plockar undan. När hon ser att tallrikarna åker i diskmaskinen blir hon arg och ledsen för hon menade att hon inte var klar. Jag förklarar att varken jag eller pappa visste att hon inte var färdig och dessutom fick vi inget svar när vi frågade. Hon har ett utbrott ett tag men det lägger sig ganska snabbt. Hon startar istället Musses klubbhus och tittar tillsammans med Åke (som också gjorde en massa andra saker) på det medans jag, Anna och Oskar pratar lite. Efter en stund går vi ut och busar lite, med Maia och med Elvira. Anna, Oskar och Åke åker hem och Elvira och jag stannar ute en stund till. Jag har tidigare på dagen lovat henne att vi ska åka och titta på när pappa spelar fotboll och börjar nu förbereda henne på att det börjar vara dax att åka. Åter igen har hon finklänningen och strumpebyxorna på sig så jag ber henne gå in och byta kläder. Inget händer. Maia smiter till grannen (två hus bort) som tycker att det är helt okej att hon kommer och börjar klappa och gosa med henne, han tar upp henne i famnen och ger henne till mig. Jag går in med Maia och påbörjar rond två med Elvira. När jag säger att vi måste åka så kontrar hon med att hon bara ska vattna alla grannens blommor innan vi åker. Jag ger henne ett val, stanna hemma och vattna blommorna eller åka och titta på fotboll, hon funderar och bestämmer sig för fotbollen. Vi går in, hon svarar inte på vad hon vill ha på mackan som vi ska ta med oss och blir arg när jag säger att vi inte kan ta med oss kräm till fotbollsmatchen hon vägrar också gå upp och byta kläder. Jag sätter mig i TVrummet och väntar ut henne och hon sitter i köket. Efter 10 minuter kommer hon och ber om förlåtelse för att hon inte lyssnade på mig och jag förklarar för henne att jag inte har någon lust att åka på fotbollen om hon beter sig så men eftersom hon var så duktig och kom till mig för att prata (istället för att bara gå iväg när jag ber henne komma) så sa jag att vi kunde åka i alla fall. Jag satte dock upp regler för vistelsen. Hon skulle acceptera de kläder som jag valde ut åt henne, ta på sig dem utan krångel, ta på sig skorna och sedan gå till bilen. Om hon skulle krångla hemma eller på matchen så skulle vi stanna hemma/åka hem direkt. Hon skötte sig exemplariskt, satt till och med i bilen och väntade på mig när jag hade plockat ihop alla saker.
Väl på matchen så fick hon sin macka och sin festis och hon fortsatte att vara exemplarisk, hon lyssnade på mig och krånglade inte. Fram tills efter halva andra halvlek (vi kom efter halva första halvlek). Då blev hon kissnödig, vi gick och kissade och sedan gick vi tillbaka till våra platser (hon hade med sig sin gula stol som hon fått av morfar och jag hade en liten fiskepall). Hon har senaste 15 minutrarna innan toalettbesöket ägnat sig åt blomplockning och fortsätter med detta när vi kommer tillbaka (trodde jag), hipps vipps så kommer hon gåendes utan skor med sockar. Jag sätter henne på sin stol med Maias koppel i handen för att jag ska kunna gå och hämta hennes skor (hon har vid tidigare tillfällen gått ute utan skor men med strumpor och vi har förklarat för henne att man får gå barfota men inte barfota med strumpor), jag går iväg mot skorna, när jag vänder mig om så ser jag Elvira och Maia gåendes påväg bort från stolarna där jag sagt att hon ska stanna. Jag ropar att hon ska stanna, men hon börjar bara gå fortare. Det är inte jätte mycket med folk på stället men ändå lite och hon beger sig rakt mot dessa människor. Jag tar längre kliv för att komma ikapp, ropar en gång till att hon ska stanna men hon börjar istället springa. När jag väl kommer ikapp henne är hon bakom någon bod i höggräs. Jag tar upp Elvira och tar Maias koppel i händerna och går mot bilen, Johan har som tur var klivit av och hon gick bort mot honom så jag kunde ropa och be honom ta med våra stolar hem. Jag tar henne till bilen, säger inte något sätter henne i bilen och börjar köra. Jag upplyser henne om att stolen hennes är kvar och att detta var bland de värsta hon gjort och att det blir sängen när hon kommer hem. Själv är jag så trött, uppgiven och förbannad vid detta tillfälle att jag knappt vet vad jag ska ta mig till.
Väl hemma bär jag in henne från bilen klär av henne och lägger henne i sängen. Hon söker tillgivelse som hon själklart får. Jag säger godnatt till henne och hon säger att hon älskar mig och att hon inte ska springa ifrån mig igen och jag säger att jag älskar henne supermycket också. Hon frågar också om jag älskar henne när hon gjör "dumma saker" vilket jag säger att jag gör, men att jag inte gillar det hon faktiskt gör. Jag säger också att jag inte tycker om att bli arg på henne och hon säger att hon inte tycker om att bli ledsen. Jag säger då att om hon lyssnar på mig så slipper jag ju bli arg och hon slipper bli ledsen. Sen efter det har jag suttit här och skrivit av min ilska, gått in i hennes rum ett par gånger och påminnt henne om att hon ska sova och sedan fortsatt sitta här och skriva.
Vad ska jag säga? Jag vet att många av gångerna så skulle det hela kunna lösas på ett bättre sätt än det jag gör, jag önskar bara att någon kunde säga hur jag ska göra?! För just nu känns det som om inget funkar. Jag vill inte bli arg på henne, jag vill inte tjata, jag vill inte behöva hitta genvägar och lura eller tävla med henne om allt, eller ge mutor för att komma dit jag vill.
Det som tar mest energi från mig nu i form av Elvira är när hon går iväg när jag ber henne stanna, eller när jag säger att jag vill att hon ska komma så vi kan prata (vilket jag säger utan att låta arg), när hon inte somnar förrän flera timmar efter vi lagt henne (men det tror jag att jag har kommit på lösningen på, måste bara testa det några kvällar till innan jag vågar ropa hej!) och när hon är uppkäftig (vilket hon är rätt ofta).
Vad som jag märker är jobbigt för Elvira det är framförallt när saker och ting inte görs på det sätt som hon har tänkt sig att saken ska utföras på eller när någon gör något åt henne som hon vill göra själv.
Jag har tidigare tänkt att nu är det bara två veckor kvar till Johans föräldraledighet, det ska väl ändå inte vara några problem. Men just nu, just ikväll, vet jag inte hur jag ska orka med morgondagen... Dessutom ska vi till stan...
Så hjälp mig med tips och råd kring hur man bemöter denna trotts som håller på att driva mig till vanvettet, jag vet att det är vårt beteende som behöver justeras för att möta upp hennes beteende - men hur?! Nu kanske inte allt låter så farligt, men det är också svårt att förklara en fight med ord, man måste uppleva den för att förstå. Lägg också till att jag har begränsad mägd energi och hennes fighter med mig är det jag orkar med idag, inte så mycket mer. Hade varit roligare att orka vara en rolig mamma istället...
Skrivarsugen
2011-06-04 -|- 23:27:03Men jag vet inte vad jag ska skriva om... risker finns i att detta inlägg blir en massa svammel!
Ligger i min säng - som äntligen har fått nya sköna kuddar, vilket dels betyder att jag sover otroligt skönt och dels att vi numera har så många kuddar att vi faktiskt kan ha mer än en gäst åt gången (sett ur kuddperspektiv alltså). Tanken var att jag skulle gå upp och skriva rapport nummer två medans resten av sällskapet underhåller sig med att se på MI, meeeeen när jag kommer upp hit så inser jag att klockan är rätt mycket, jag vet dessutom att Elvira har somnat i tid och kommer vakna tidigt imorgon, och även om jag nu är en nattmänniska så behöver jag verkligen min sömn nu för tiden. Om bara denna förylning kunde släppa så skulle allt vara frid och fröjd!
Jag gillar inte rikigt mig själv just nu, jag vet inte om det bara är hormonerna eller om det är förkylningen eller om det är kombinationen av dem båda ELLER om det helt enkelt är så att jag håller på att ändra den jag är... Jag har nämligen -själv- märkt att jag den senaste tiden har blivit lite vrång, lite sur, lite distanstagande, ja lite tvär helt enkelt. Jag gillar det inte. Jag kan komma med kommentarer som är rätt bitska och sen direkt efter så tänker jag att det var väl ändå inte nödvändigt att vara så sur eller fälla en sån nedlåtande kommentar eller ja nått liknande. När jag gör det gentemot min närmsta - min älskade man - så kan jag faktiskt vid ett senare tillfälle be om ursäkt för att jag varit så tvär och så känns allt mycket bättre, men gentemot andra som jag inte känner mig lika trygg hos så lämnas kommentarerna och tvärheten därhän med en förhoppning om att jag presenterar mina goda sider oftare och att de dessutom vet att jag inte alltid är såhär så kanske det jämnar ut sig.
Jag vet att man får vara trött när man är gravid, men jag tycker det känns lite olusterligt att vara så lättretad. Det är som om varje sak någon gör sätter igång mitt sura lynne. Sen säger jag inte hälften så mycket som jag tänker, men när något då kickar igång mina nerver och jag inte säger nått, ja då blir jag tyst och tillbakadragen istället. För att tala klarspråk - jag stör mig på skitmycket!
Jag hoppas verkligen att det är något tillfälligt, jag tycker mycket bättre om att vara den glada Sofia.
På tal om glädje, min älskade dotter sa något så roligt idag som jag bara måste få dela med mig av!
Efter middagen så insåg jag att det mer eller mindre var dags för sänggående för minstingen och eftersom de senaste kvällarna har varit lite småsvåra att få damen att somna så tänkte jag mig en liten deal. Jag presenterade min deal, att hon skulle borsta tänderna och sedan skulle vi tillsammans lägga oss i min säng, jag skulle läsa böcker för henne och sedan skulle hon få somna i min säng och jag skulle vila brevid henne. När jag presenterat detta försökte hon också deala lite, lägga till lite film och sånt i sänggåendet men jag förklarade att min deal eller det vanliga sättet var det som gällde. Då säger hon såhär: "Men mamma, vad gör vi med dom andra?" Jag förstod inte rikgtigt vad hon menade med "dom andra" så jag frågade och fick svaret "men dom som sitter vid bordet och pratar". "dom andra" var alltså farmor, farfar och pappa. Det lät så roligt, som om hon var lite förmer eller vad man då ska säga, som om hon inte rikgigt kunde sätta "namnen" i sin mun, det fick helt enkelt duga med "dom andra" :)
Nåja, nu ska jag i alla fall sova. Så jag har större förutsättningar för att vara en glad Sofia imorgon. Natti Natti!
Trodde jag ja...
2011-05-31 -|- 21:55:34Sista veckan har passerat å ändå sitter (läs: ligger i sängen) jag här och kämpar med rapporter...
Det blev inte riktigt som jag tänkt mig kan man säga. Det kom en förkylning i vägen. Jag valde att helt enkelt strunta i att varje kväll kämpa mot enorm mental trötthet för att försöka skrapa ihop rapporterna i tid och skriver dem nu istället. Tanken var väl dessutom att jag nu under måndag och tisdag skulle skriva även dagtid, eftersom Elvira skulle vara några timmar på dagis. Men i måndags så sov jag 3 av 5 timmar under hennes vistelse där, övriga två spenderade jag på att promenera med vovvas och anmäla mig arbetslös på arbetsförmedlingen. Idag orkade varken jag eller Elvira vakna för att ta oss till dagis i tid, Elvira sov fastänn min väckarklocka ringde i över en timma... Hon var mest trött för att hon också är förkyld och för att hon varit vaken i natt och samma anledning för mig antar jag. I morgon är det inget dagis på schemat men däremot ska vi båda till frisören, kl 10 - i Luleå. Så imorgon kan vi inte försova oss! Lär inte bli så mycket plugg under dagen då heller. Men förhoppningsvis desto mer på kvällstid.
Mitt mål nu är att ha rapporterna klar innan svärföräldrarna anländer på torsdag... Vi får se hur det går. Jag ska göra mitt bästa i alla fall!
Sista veckan som arbetsterapeutstudent
2011-05-23 -|- 20:23:51Så var den sista veckan kommen, sista veckan som student, sista veckan innan endast formalia står mellan mig och min legitimation som arbetsterapeut!
Det känns konstigt på något vis, men ändå helt självklart. Under tiden då jag pluggade (innan pausen) så tänkte jag hela tiden hur viktigt det var att få jobb på en gång för att komma in i tänket och inte "tappa" det på vägen. Men nu känner jag mig inte alls lika orolig längre, detta beror först och främst på att jag faktiskt har varit borta ett helt år och nu kommit tillbaka och vet ni vad? Det går hur bra som helst!
Däremot så är det lite svårare med de rena teoretiska delarna. Att skriva en rapport till exempel. Dels så det sista minnet jag har av rapportskrivning är rapporten med stort R, nämligen C-uppsatsen. Så när jag nu har uppgiften framför mig att skriva en rapport så tänker jag mig att jag ska skriva c-uppsatsen igen, fast det inte alls är så stor uppgift som jag ska göra. Knepigt det där.
Att utöva själva yrket kommer som naturligt för mig, något proffs är jag inte ännu men jag känner mig helt övertygad om att jag skulle kunna göra ett bra jobb som arbetsterapeut nu på en gång! Jag fick också nästan chansen - men det föll på mållinjen...
Just nu gör jag praktik på arbetsförmedlingen i Piteå, min handledare har en hel del att göra och såg det som en perfekt möjlighet att låta mig vara kvar på förmedlingen några veckor efter praktiken - för att korta ner lite väntetider. Hon la fram förslaget för sin chef som i sin tur såg väldigt positivt på det hela. Ända tills hon kom på att om man ska vara specialist på arbetsförmedlingen så måste man ha sin legitimation. Vilken jag inte har, som jag sa tidigare - en hel del formalia innan det dimper ner i brevlådan... Så det blev avslag. Men det känns ändå smickrande på något vis att de kunde tänka sig att ha mig kvar, det måste ju ändå säga något! Men sen ska jag väl ärligt erkänna att jag tycker att det ska bli ganska skönt att inte ha någon sysselsättning på dagarna. Speciellt eftersom jag lyckas somna och sova hela dagar när jag är hemma ensam (det har hänt vid två tillfällen sedan praktiken börjat). Dessutom har jag nu blivit förkyld och det gör inte dagarna direkt lättare.
Anyhow.
Planen är att storstäda, framkalla kort och städa upp i datorerna. Det är min plan de fyra närmsta veckorna efter att jag slutat praktiken :) Sen är det midsommar och Johan går då på föräldraledighet, undra vad vi ska göra då? Toaletten nere kanske? :D
Förra inlägget som jag skrev försvann
2011-05-17 -|- 00:09:05så nu provar jag igen.
För ca en vecka sedan så skrev jag ett snabbt inlägg i väntan på att mannen skulle bli färdig för att gå och duscha. Postade inlägget i sista stund och möttes av ett error. Backade men inlägget var borta... lagomt kul. Blev inte att skriva om eftersom jag redan hade slut på min lilla tid vid datorn. Jag kom faktiskt inte ens ihåg vad jag skulle blogga om. :) Förmodligen toaletten på övervåningen eller nått. Men skit samma. Nu låter vi det gamla vara glömt och focuserar istället på nuet :)
Vi har sedan sist satt igång ett litet biprojekt. Alltså ett projekt som vi inte hade tänkt oss från början när vi pratade om vad som skulle renoveras i huset och inte. Vi har bestämt oss för att göra iordning toaletten på övervåningen. Dels för att det är ett litet mindre projekt, men också för att det faktiskt är just den toaletten som vi använder mest. Vi har hitintills tagit bort en garderob som stod där inne, tagit bort mattan, satt upp reglar för en framtida inbyggd hylla (typ) och gröpt ur alla spruckna skarvar. Vad vi ska göra är att måla om hela rummet, bygga hyllan, lägga golv, dra om elen, montera ny komod, sätta nya kakelplattor, byta ut toaletten och lägga nytt golv samt lister. Ett litet projekt alltså. ;) Jag ser det faktiskt som en liten test, vi testar först vad som funkar i denna toalett så har vi lite mer erfarenhet när vi slänger oss på det "stora" badrummet. Jag har så fint skapat en tidsplan för både toaletten och badrummet men efter dagen och helgens bravader så har jag insett att bara för att man planerar att göra vissa saker vissa dagar så blir det inte alltid så :)
I helgen hade vi nämligen lite kallvattenproblem. Min älskade man bestämde sig helt enkelt för att ta tag i kallvattentrycket som har varit dåligt nere i duchen i källaren. Detta gjorde han under fredagen. När jag kom hem var han arg. Kallvattentrycket i källaren hade blivit mycket bättre men detta på bekostnad av kallvattentrycket på hela entréplan. I köket kom det inget kallvatten alls, toaletten i badrummet tog inte in vatten, duschen hade halvtaskigt tryck och lika så handfatet. På övervåningen (där vi planerat att stänga av vattnet och koppla bort toalett och handfat) fungerade det som vanligt. Detta problem kämpade vi på med under fredagen och under lördagen. På lördagen fick vi besök av Anna, Oskar och Åke och efter en hel del muttranden så lyckades äntligen min käre man att släppa tankarna på vattnet ett tag. Vi hade helt enkelt bestämt oss för att leva med detta tillstånd tills toaletten uppe var färdigrenoverad och sedan när badrummet på entréplan skulle renoveras så skulle vi ta hit en rörmockare som skulle få dra om samtliga ledningar (stoppet i ledningarna beror på 50 års ärgningar...). Medans jag och Anna är inomhus och fixar med maten och killarna är ute och grillar så skruvar vi på vattensilen på kökskranen och helt plötsligt när jag står och använder vattnet så slutar även varmvattnet att komma. . .
Jag bestämmer mig ganska omgående för att inte ta upp detta problem innan middagen eftersom jag förstod att det skulle resultera i en mindre trevlig middag och jag vill verkligen njuta så problemet fick bli ett senare problem.
När vi som ätit klart så nämner jag och Anna att vattnet slutat att fungera helt. Jag kan väl inte direkt påstå att mannen i mitt liv hoppade och studsade av glädje i det läget. Han såg mest sorgsen och trött ut. Men så kom Oskar med frågan om det inte kunde vara så att vattensilen hade blivit tät. Mycket riktigt - det var precis det som hänt. När vi tagit bort silen så funkade helt plötsligt även kallvattnet och lyckan var därmed total! Fråga mig inte hur det gick till för det har vi ingen aning om men i alla fall så funkade det helt plötsligt :)
Lördagen hade jag planerat att vi skulle fixa och dona i badrummet - tror ni det blev någon tid för det?
Det var helgen, i förmiddags så fick jag ett sms från mamma med frågan om de kunde komma förbi oss ikväll och ta itu med de träd som vi hade tänkt fälla på tomten - visst sa jag kom ni! Dagens resultat: vi har fällt fyra träd (eller vi och vi, jag var väl mest åskådare). En tall som var 55 år gammal, en björk som snart hade ramlat av sig själv, en gran som stod väldigt missplaserat och en cembratall som bestod av fyra stammar. Inget av träden föll på något hus. Men vi hade ju pappa vid motorsågen så något annat hade man väl inte kunnat vänta sig! Sen kom Nicklas och Emma som två räddande änglar med sin lilla traktor och hjälpte till både med fällning och undanröjning. Nu har mannen arbete i flera veckor med att göra kalaset till ved - jag hade planerat fix och trix i toaletten idag - tror ni det blev något av det?!
Så summan av kardemumman - det blir inte alltid som man tänkt sig, men det blir nog bra i alla fall :D
Hemma igen
2011-05-03 -|- 22:50:26Så var jag hemma.
Från en dag till en annan så ändrades livet. Eller åtminstone vardagen, i torsdags arbetade jag på kontoret med mina gamla vanliga uppgifter, jag hade fortfarande min arbetsdator och jag var fortfarande en del av gemenskapen. Jag blev under dagen tackad av mina arbetskamrater - för att jag varit en god kollega men också vän. Det gjorde mig mycket rörd och glad! Men för att inte börja stortjuta (vilket jag har fruktansvärt lätt för nu för tiden) så fick jag anstränga mig till det yttersta!
I går började jag min praktik. Jag ska dela kontor med min handledare och även dator - för att kunna ha tillgång till intranätet. Jag känner inte någon på arbetsplatsen och jag vet inte riktigt ännu vad som förväntas av mig. Från trygghet och uppskattning till osäkerhet och vänlighet. För det måste jag ju vara tydlig med, bemötandet på min praktikplats är helt underbart, samtliga är trevliga och intresserade, vilket är bra. Men jag kan inte riktigt vara jag, än.
Hemma då?
Vi försöker väl utarbeta någon slags rutin - det går sådär. Morgonen funkar super för min del, men Johan tycker nog att vi kommer iväg lite väl sent. Igår gjorde vi i vanlig Sofiaanda en matplanering så att vi inte behöver fundera över vad vi ska äta när vi kommer hem och idag fyllde vi på förråden. Hemmet - huset ser dock ut som hej-kom-och-hjälp-mig, men det är för att vi båda tycker att det är roligare att fixa med saker än att städa :)
Hitintills har vi monterat vår nya sänggavel, satt upp en hylla på Elviras rum och placerat alla nallar på den, satt knopp på dörren som jag och Elvira målade tidigare under vårvintern, ordnat krypin för katten - allt för att undvika att hon kryper upp i sängen när hon behagar föda bebisarna i magen, samt sytt om Elviras gamla täcke till bebiskudde - bebistäcke - hundtäcke - dyna till kattburen samt två kattäcken. Mitt i alltihopa så gick givetvis min enda nål till symaskinen av så jag fick pausa för att inhandla nya.
Sen så har vi gått och blivit med hund, i alla fall ett tag. Mammas Maia ska bo hos oss på obestämd tid. Rätt mysigt än så länge, jag oroar min bara lite över hur det blir mellan katten och hunden när kattbebisarna kommer.. Men det märker vi då.
Något som jag under dessa få dagar som jag varit hemma har lagt märke till det är min och min mans olika smak vad gäller TVn. Tyvärr har min man haft fri tillgång till TVn i ett år nu och fått bestämma ganska fritt själv vad han vill titta på. Vilket gör att han kanske inte alltid kollar med mig om det är detsamma som jag vill titta på. Informerade honom dock här om kvällen att han inte längre har ensamrätt och att jag också vill vara med och bestämma. Än så länge rättar han sig efter det, men jag undrar hur länge det håller i sig? Ikväll fick jag faktiskt se äntligen hemma, fastän han börjat se CSI men med undantag för den sista kvarten för då började ju fotbollen. Det tyckte jag var en okej deal, men bara för att det handlade om en ganska "stor" match eller nått. Alltså inte vilken skitmatch som helst. Jag hade nog inte tyckt att det var lika "fair" om det varit en skitmatch och något som jag velat se samtidigt.
Nåväl. I-landsproblem jag vet, men ändå en del av vardagen :)
Jag älskar min familj.
Från en dag till en annan så ändrades livet. Eller åtminstone vardagen, i torsdags arbetade jag på kontoret med mina gamla vanliga uppgifter, jag hade fortfarande min arbetsdator och jag var fortfarande en del av gemenskapen. Jag blev under dagen tackad av mina arbetskamrater - för att jag varit en god kollega men också vän. Det gjorde mig mycket rörd och glad! Men för att inte börja stortjuta (vilket jag har fruktansvärt lätt för nu för tiden) så fick jag anstränga mig till det yttersta!
I går började jag min praktik. Jag ska dela kontor med min handledare och även dator - för att kunna ha tillgång till intranätet. Jag känner inte någon på arbetsplatsen och jag vet inte riktigt ännu vad som förväntas av mig. Från trygghet och uppskattning till osäkerhet och vänlighet. För det måste jag ju vara tydlig med, bemötandet på min praktikplats är helt underbart, samtliga är trevliga och intresserade, vilket är bra. Men jag kan inte riktigt vara jag, än.
Hemma då?
Vi försöker väl utarbeta någon slags rutin - det går sådär. Morgonen funkar super för min del, men Johan tycker nog att vi kommer iväg lite väl sent. Igår gjorde vi i vanlig Sofiaanda en matplanering så att vi inte behöver fundera över vad vi ska äta när vi kommer hem och idag fyllde vi på förråden. Hemmet - huset ser dock ut som hej-kom-och-hjälp-mig, men det är för att vi båda tycker att det är roligare att fixa med saker än att städa :)
Hitintills har vi monterat vår nya sänggavel, satt upp en hylla på Elviras rum och placerat alla nallar på den, satt knopp på dörren som jag och Elvira målade tidigare under vårvintern, ordnat krypin för katten - allt för att undvika att hon kryper upp i sängen när hon behagar föda bebisarna i magen, samt sytt om Elviras gamla täcke till bebiskudde - bebistäcke - hundtäcke - dyna till kattburen samt två kattäcken. Mitt i alltihopa så gick givetvis min enda nål till symaskinen av så jag fick pausa för att inhandla nya.
Sen så har vi gått och blivit med hund, i alla fall ett tag. Mammas Maia ska bo hos oss på obestämd tid. Rätt mysigt än så länge, jag oroar min bara lite över hur det blir mellan katten och hunden när kattbebisarna kommer.. Men det märker vi då.
Något som jag under dessa få dagar som jag varit hemma har lagt märke till det är min och min mans olika smak vad gäller TVn. Tyvärr har min man haft fri tillgång till TVn i ett år nu och fått bestämma ganska fritt själv vad han vill titta på. Vilket gör att han kanske inte alltid kollar med mig om det är detsamma som jag vill titta på. Informerade honom dock här om kvällen att han inte längre har ensamrätt och att jag också vill vara med och bestämma. Än så länge rättar han sig efter det, men jag undrar hur länge det håller i sig? Ikväll fick jag faktiskt se äntligen hemma, fastän han börjat se CSI men med undantag för den sista kvarten för då började ju fotbollen. Det tyckte jag var en okej deal, men bara för att det handlade om en ganska "stor" match eller nått. Alltså inte vilken skitmatch som helst. Jag hade nog inte tyckt att det var lika "fair" om det varit en skitmatch och något som jag velat se samtidigt.
Nåväl. I-landsproblem jag vet, men ändå en del av vardagen :)
Jag älskar min familj.
Sista resan
2011-04-17 -|- 19:11:19Så har dagen äntligen kommit! Dagen då jag gör min sista resa utan min familj under mitt vikariat. Det bästa med denna resa är att den bara är tre dagar lång!
Jag ska inte på något sätt säga varken att det varit lätt eller att det varit svårt – det har varit vad det har varit. Det är klart att det har funnits stunder som har varit lättare och stunder som har varit svårare men att säga att hela året har varit lätt eller svårt, det går helt enkelt inte. Det har helt klart funnits fördelar med detta vikariat, jag har fått lära känna helt underbara människor som jag inte skulle ha haft en möjlighet att lära känna annars. Jag har fått möjlighet att se Sverige. Vi har fått en tryggare vardag i och med att jag numera ingår i Sveriges trygghetsstystem (vilket jag inte gjorde tidigare eftersom jag ”bara” varit student). Mannen och Elvira har fått möjlighet att lära känna varandra på tu man hand, vilket de inte har haft möjlighet till att göra tidigare – eftersom vi inte har haft råd med att mannen skulle vara pappaledig. Jag har fått massor av egentid, då jag bara har behövt tänka på mig själv och inte behövt ta hänsyn till någon. Jag plockar också med mig en mängd olika erfarenheter som kommer stödja mig i både arbetslivet och i privatlivet.
På samma sätt som det funnits fördelar så har det också funnits nackdelar… När jag tittar tillbaka på året och då med min dotter i tankarna så har jag inte alls varit med i hennes utveckling på samma sätt som jag skulle ha varit om jag hade varit hemma, ibland känns det som ett rån. Helt plötsligt kommer jag hem och hon visar stolt upp sina färdigheter – färdigheter som jag inte hade en susning om att hon hade eller var med och skapade. Många kvällar har jag legat ensam i min säng och längtat efter min mans varma armar, hans doft och hans trygghet. Många gånger har jag behövt prata med någon som vill/orkar/måste lyssna på mig som förstår mig eller som jag helt enkelt känner mig så trygg hos att jag kan säga vad som helst – utan att det på något vis värderas eller inte värderas utan bara hörs.
Idag var sista gången jag vinkade hej då på perrongen. Elvira grät – men mest för att hon inte han ge mig sitt tuggummi som jag hade sagt att hon skulle ha kvar tills jag klev på tåget. Men ändå – ytterligare något som jag inte kunde göra för att jag var på väg någon annanstans än var de var på väg.
Jag kan inte på något vis säga att detta är sista gången som arbetet och hemmet är på två olika platser, jag är rätt säker på att detta scenario kommer att återupprepas. Men med den vetskap som jag har nu så kommer jag göra mitt yttersta för att vi ska få vara på samma plats. Jag och min familj. Nu ska vi ju dessutom bli fyra i familjen. Men det är ändå som det är – jobben finns inte alltid där man bor. Men som sagt, jag ska verkligen sträva efter att i framtiden så ska vi vara tillsammans – allihopa!
Back on track!
2011-04-03 -|- 21:11:59skrevs igår men kunde inte publiceras pga att comhem inte tillhandahåller tillförlitligt internet till denna fastighet.
eller?
Nåja, idag är det i alla fall sista dagen på min två veckors långa semester - semester som för min del även innebär semester från dator och allt vad som följer med i den fåran.
Det har varit två mycket härliga veckor, den första har jag redan berättat om den andra tänkte jag också sammanfatta lite kort.
Veckan började i stilla mak i hemmets lugna vrå. Elvira spelade upp sin första teater på måndagskvällen och på tisdagen målade jag och Elvira första varvet på hennes dörr samt spenderade resterande del av dagen i Luleå. Vi besökte bland annat familjen Karlsson och jag höll mer eller mindre inte på att få henne där ifrån, men så går det när leken bara flyter på - inga bråk - inga skrik - ingenting. Jag och Malin och Jan kunde faktiskt sitta helt ensamma nere i köket ett bra tag för lillasyster Karlsson fick nämligen också vara med storbarnen och leka en stund - på barnens initiativ! Kul var det verkligen - mindre kul för mig att få med henne hem. Men det är en annan femma.
Onsdagen började med att jag och Elvira målade andra varvet på dörren medans Johan packade bilen, sen gav vi oss i väg - destination Hudiksvall. Väl där bjöds vi på middag och sedan umgicks vi långt in på natten - spelade spel, promenerade, träffade kaninerna bland annat. Måste nog bli en längre sväng nästa gång!
Torsdagen till söndagen spenderades i Björnrike, vi har allihopa åkt skidor, Elvira tycker det är kul och blir mer och mer säker på skidorna - skidskola nästa år tror jag blir en bra sak. Jag lånade Liselottes utrustning på fredag eftermiddag och fick mersmak, det gick så bra så och jag tyckte det var superkul, vilket resulterade i att jag hyrde en utrustning på lördagen och åkte nästan hela dagen. I alla fall till två. Fick dock apont i vaderna, kunde inte ens spänna översta knäppet på pjäxorna... Men det gick bra ändå, fans ett band överst på pjäxan som jag kunde spänna istället. Johan bytte ut sina skidor andra dagen till ett par från förra året, han kände sig nöjd med dem och köpte därför skidor, bindningar och pjäxor. Så nu är han utrustad! Äntligen får jag väl säga, han har pratat om att köpa skidor i fem år nu. För min del så har jag redan skidor men skulle behöva specialbeställa pjäxor eller nått så jag får mig ett par som jag faktiskt kan knäppa. För Elviras del blir det att leta på blocket efter något begagnat till nästa år. Snuttan måste ju ha en egen utrustning om hon ska gå på skidskola!
Men allt roligt har ett slut och idag är som sagt sista dagen. Jag sa hej då till Johan och Elvira i Björnrike, de åkte norröver och jag söderöver. Om en och en halv vecka är jag tillbaka hemma igen. Sista långa svängen. Sen är det bara tre dagar borta och sen så följer Elvira och Johan med ner när jag ska jobba min sista vecka. Slutspurt. Idag kom tårarna igen, kunde inte hålla mig, försökte verkligen, vill ju inte att Elvira ska behöva bli extra ledsen för att mamma är ledsen, men jag kunde inte. Tror att det till viss del beror på att känslorna är utanpå hela tiden nu för tiden och dels beror det nog på att det är på slutet - det är så nära men ändå så långt bort. Men snart. Snart kommer jag vara hemma, snart kommer vi ha möjlighet att faktiskt prata om saker, att faktiskt göra saker, att faktiskt orka saker tillsammans. Och framförallt, få en familjevardag igen. Snart!
Tillbaka från en vecka på Gran Canaria
2011-03-26 -|- 22:51:16Nu har jag varit tyst ett tag, men det beror inte på lathet eller nått sånt utan det beror på att jag har varit utom Sveriges gränser, närmare bestämt på Gran Canaria!
Veckan har jag spenderat tillsammans med min mor och den har varit otroligt vilsam. Vi har gjort precis vad vi har kännt för och tagit dagarna som de kommit.
För det mesta betedde vi oss som ett gamalt pensionärspar (vilket i och för sig inte var så dumt just i Puerto Rico där vi befann oss, eftersom både jag och mamma drog ner medelåldern markant på stranden...) Vi gick och lade oss tidigt (mellan halv nio och tio) och sov till någonstans mellan åtta och tio. Rätt mycket med sömn kan man säga.
Första dagen använde vi för att utforska omgivningarna - vilket bland annat innebar att handla frukost och dylikt för hela veckan eftersom vi bodde i lägenhet. Vi bodde högt uppe på ett av bergen som skapar dalen som Puerto Rico ligger i och gick under denna dag nedför tre gånger. Vi gick upp en gång och resterande två gånger tog vi taxi. Hade vi vetat vad som skulle vänta oss dag två och tre hade vi nog åkt taxi båda vägarna. Vi fick nämligen båda två så ont i våra vader att det var otroligt svårt att inte också se ut som två gamla kärringar när vi gick, jag åtminstone gick supersakta och vaggade mig fram. Det måste ha varit en rolig syn... I alla fall - vis av skadan gick vi inte lika mycket upp och ner för berget de resterande dagarna.
Hotellet längst upp var det vi bodde i.
Vi gjorde en utflykt till Las Palmas "huvudstaden" för samtliga kanarieöar (det är inte en huvudstad egentligen det är ju Madrid - eftersom holmarna hör till Spanien men jag kommer inte ihåg vad benämningen var - hur som helst). På vägen dit stannade vi till högst uppe på ett berg där man kunde titta ner i den krater som blivit efter en vulkanisk explosion för ex antal år sedan. Det blåste och var ganska kallt så vi var ganska snabba på att gå in i bussen igen.
För den skarpsynte så syns ett litet hus i botten på denna krater, där har en man bott nästan hela sitt liv, men nu på ålderns höst så har han flyttat till sin syster som bpr på kanten av kratern istället.
På väg upp till detta berg passerade vi ett litet samhälle där billigaste huset hade ett utropspris på 1 000 000 euro. Inte speciellt vräkiga hus, men det var väl läget som skapade priserna. Kanske något att tänka på till pensionen...
Las Palmas var fint, vi blev guidade till den enda katedralen på ön Santa Ana, som har fått sitt namn efter ett ljusfenomen som någon såg på denna plats och ljusfenomenet sägs då vara just Santa Ana (jesus mormor) och därav namnet på katedralen. Katadralen i sig tog hundra år att bygga och är än idag inte färdigställd eftersom man tror att hela landet ska drabbas av olycka om en katedral blir helt färdigbyggd (om jag minns det hela rätt). Eftersom det tagit så lång tid att bygga katedralen så hade den också flera olika fasader i olika stilar vilket var rätt roligt att se när man gick runt den. Vi fick också se Columbus hus - som han inte har bott i men som nu är ett museum över hans resor.
Katedralens ena fasad.
Och här möter den ena fasaden den andra.
Columbus hus med en balkong som (historist sett) är rätt nymonterad (den satt förut på något annat hus - de var så exlusiva så om man flyttade så tog man med sig balkongen).
Det som jag lutar mig mot är den gamla vattenförsörningen till staden, men som de valt att behålla som minnesmärke.
Vi gjorde också en egen liten utflykt, till stranden brevid Puerto Rico, Amadores Beach hette den. Där hade sanden importerats från Caribien och det såg nästan ut som om det var små små snäckskal alltihopa. Sanden på stranden i Puerto Rico kommer från Sahara. Ganska många stränder på ön har faktiskt inporterad sand och det är för att de ville skapa den gylle beachen istället för att stränderna skulle bestå av den lokala vulkaniska sanden (lite grå brun aktig i färgen).
Amadores beach.
Övrig tid spenderade vi som sagt lite som vi ville, vissa dagar åt vi ute andra dagar lagade vi mat hemma, gemensamt för de flesta dagarna var att vi låg på beachen och solade - badade dock aldrig, jag kände mig inte rikgtigt okej med det och mamma tyckte det var för kallt.
På sängen i vår lägenhet.
Det närmsta vi kom en solnedgång.
Jag och min frisyr som är slående lik palmerna i bakgrunden :)
Vy från balkongen till höger
Vyn till vänster
Kan någon som vet vara så vänlig och berätta vad detta betyder? I min värld skulle detta kunna vara ett fack att stoppa ner exlusiva bomber i... men jag vet inte...
Gemensam sovunir present till sessan från mig och mamma, mamma stod för klänningen jag för accesoarerna. :) Hon var supernöjd och den har nu konkurerat ut den blåa sessklänningen som hon använt konstant sedan i julas för ett tag. Även om jag tror att de kommer vara rätt likställda när nyhetens behag lagt sig - men nu har hon i alla fall två att variera sig mellan! :D
Hon fick en annan superfin klänning av mamma, men den har jag nog tänkt att hon ska få använda när hon ska vara fin och inte för att ha som slit och släng-leksak. Vilket sessklänningen har blivit, eftersom hon vill ha den jämt :)
Veckan har jag spenderat tillsammans med min mor och den har varit otroligt vilsam. Vi har gjort precis vad vi har kännt för och tagit dagarna som de kommit.
För det mesta betedde vi oss som ett gamalt pensionärspar (vilket i och för sig inte var så dumt just i Puerto Rico där vi befann oss, eftersom både jag och mamma drog ner medelåldern markant på stranden...) Vi gick och lade oss tidigt (mellan halv nio och tio) och sov till någonstans mellan åtta och tio. Rätt mycket med sömn kan man säga.
Första dagen använde vi för att utforska omgivningarna - vilket bland annat innebar att handla frukost och dylikt för hela veckan eftersom vi bodde i lägenhet. Vi bodde högt uppe på ett av bergen som skapar dalen som Puerto Rico ligger i och gick under denna dag nedför tre gånger. Vi gick upp en gång och resterande två gånger tog vi taxi. Hade vi vetat vad som skulle vänta oss dag två och tre hade vi nog åkt taxi båda vägarna. Vi fick nämligen båda två så ont i våra vader att det var otroligt svårt att inte också se ut som två gamla kärringar när vi gick, jag åtminstone gick supersakta och vaggade mig fram. Det måste ha varit en rolig syn... I alla fall - vis av skadan gick vi inte lika mycket upp och ner för berget de resterande dagarna.
Hotellet längst upp var det vi bodde i.
Vi gjorde en utflykt till Las Palmas "huvudstaden" för samtliga kanarieöar (det är inte en huvudstad egentligen det är ju Madrid - eftersom holmarna hör till Spanien men jag kommer inte ihåg vad benämningen var - hur som helst). På vägen dit stannade vi till högst uppe på ett berg där man kunde titta ner i den krater som blivit efter en vulkanisk explosion för ex antal år sedan. Det blåste och var ganska kallt så vi var ganska snabba på att gå in i bussen igen.
För den skarpsynte så syns ett litet hus i botten på denna krater, där har en man bott nästan hela sitt liv, men nu på ålderns höst så har han flyttat till sin syster som bpr på kanten av kratern istället.
På väg upp till detta berg passerade vi ett litet samhälle där billigaste huset hade ett utropspris på 1 000 000 euro. Inte speciellt vräkiga hus, men det var väl läget som skapade priserna. Kanske något att tänka på till pensionen...
Las Palmas var fint, vi blev guidade till den enda katedralen på ön Santa Ana, som har fått sitt namn efter ett ljusfenomen som någon såg på denna plats och ljusfenomenet sägs då vara just Santa Ana (jesus mormor) och därav namnet på katedralen. Katadralen i sig tog hundra år att bygga och är än idag inte färdigställd eftersom man tror att hela landet ska drabbas av olycka om en katedral blir helt färdigbyggd (om jag minns det hela rätt). Eftersom det tagit så lång tid att bygga katedralen så hade den också flera olika fasader i olika stilar vilket var rätt roligt att se när man gick runt den. Vi fick också se Columbus hus - som han inte har bott i men som nu är ett museum över hans resor.
Katedralens ena fasad.
Och här möter den ena fasaden den andra.
Columbus hus med en balkong som (historist sett) är rätt nymonterad (den satt förut på något annat hus - de var så exlusiva så om man flyttade så tog man med sig balkongen).
Det som jag lutar mig mot är den gamla vattenförsörningen till staden, men som de valt att behålla som minnesmärke.
Vi gjorde också en egen liten utflykt, till stranden brevid Puerto Rico, Amadores Beach hette den. Där hade sanden importerats från Caribien och det såg nästan ut som om det var små små snäckskal alltihopa. Sanden på stranden i Puerto Rico kommer från Sahara. Ganska många stränder på ön har faktiskt inporterad sand och det är för att de ville skapa den gylle beachen istället för att stränderna skulle bestå av den lokala vulkaniska sanden (lite grå brun aktig i färgen).
Amadores beach.
Övrig tid spenderade vi som sagt lite som vi ville, vissa dagar åt vi ute andra dagar lagade vi mat hemma, gemensamt för de flesta dagarna var att vi låg på beachen och solade - badade dock aldrig, jag kände mig inte rikgtigt okej med det och mamma tyckte det var för kallt.
På sängen i vår lägenhet.
Det närmsta vi kom en solnedgång.
Jag och min frisyr som är slående lik palmerna i bakgrunden :)
Vy från balkongen till höger
Vyn till vänster
Kan någon som vet vara så vänlig och berätta vad detta betyder? I min värld skulle detta kunna vara ett fack att stoppa ner exlusiva bomber i... men jag vet inte...
Gemensam sovunir present till sessan från mig och mamma, mamma stod för klänningen jag för accesoarerna. :) Hon var supernöjd och den har nu konkurerat ut den blåa sessklänningen som hon använt konstant sedan i julas för ett tag. Även om jag tror att de kommer vara rätt likställda när nyhetens behag lagt sig - men nu har hon i alla fall två att variera sig mellan! :D
Hon fick en annan superfin klänning av mamma, men den har jag nog tänkt att hon ska få använda när hon ska vara fin och inte för att ha som slit och släng-leksak. Vilket sessklänningen har blivit, eftersom hon vill ha den jämt :)
Vårkänslor i Sthlm
2011-03-15 -|- 20:27:55Nu börjar det verkligen närma sig slutet av denna vecka och snart början på min två veckor långa semester.
För ett tag sedan tyckte jag att det var superjobbigt att vara här, jag ville inte annat än hem. Jag såg också allt som var jobbigt med att vara i Stockholm där bland annat pendlingen var en del.
Nu i veckan har jag fått en annan inställning, nu börjar jag känna att det är så mycket här som jag inte har hunnit med. Jag har ännu inte ätit på Vapiano - vilket jag har velat från dag ett eftersom jag såg skylten både vid centralen och vid gamla stan så fångade stället min uppmärksamhet. Jag skulle också vilja gå på gator och torg för att beundra byggnaderna och fundera/fantisera om dess historia. Sen så skulle jag vilja gå på en shoppingtur och besöka alla shoppingpärlor - de som jag inte kommer i närheten av uppe i Luleå och Piteå.
Men jag tror att det har med våren att göra. Det har blivit ljusare på dagarna, jag ser faktiskt lite byggnader på vägen hem/till jobbet - allt är inte ett enda mörker längre och promenader i nära nollgradiga temperaturer lockar definitivt mer än vad -15 och blåst gör.
Nåja, det jag inte hinner med tänker jag helt enkelt uppleva vid någon av alla de gånger som jag och min familj åker ner till Sthlm vid något senare tillfälle, för helt ärligt (ifall ni inte visste det) så slutar inte Stockholm att existera bar för att jag inte längre är på plats.
Tjipp och hej!
För ett tag sedan tyckte jag att det var superjobbigt att vara här, jag ville inte annat än hem. Jag såg också allt som var jobbigt med att vara i Stockholm där bland annat pendlingen var en del.
Nu i veckan har jag fått en annan inställning, nu börjar jag känna att det är så mycket här som jag inte har hunnit med. Jag har ännu inte ätit på Vapiano - vilket jag har velat från dag ett eftersom jag såg skylten både vid centralen och vid gamla stan så fångade stället min uppmärksamhet. Jag skulle också vilja gå på gator och torg för att beundra byggnaderna och fundera/fantisera om dess historia. Sen så skulle jag vilja gå på en shoppingtur och besöka alla shoppingpärlor - de som jag inte kommer i närheten av uppe i Luleå och Piteå.
Men jag tror att det har med våren att göra. Det har blivit ljusare på dagarna, jag ser faktiskt lite byggnader på vägen hem/till jobbet - allt är inte ett enda mörker längre och promenader i nära nollgradiga temperaturer lockar definitivt mer än vad -15 och blåst gör.
Nåja, det jag inte hinner med tänker jag helt enkelt uppleva vid någon av alla de gånger som jag och min familj åker ner till Sthlm vid något senare tillfälle, för helt ärligt (ifall ni inte visste det) så slutar inte Stockholm att existera bar för att jag inte längre är på plats.
Tjipp och hej!
Tillbaka i sybervärlden
2011-03-13 -|- 16:48:05Jag har upptäckt att jag har en förmåga av att försvinna in i syberrymden när jag är borta och inte med min familj, medans jag nästan undviker den under tiden som jag är hemmavid. Verklighetsflykt? Jag vet inte.
Veckan hemma har varit plågsamt kort, dels så kom jag hem först på måndagskvällen - sent och sen så var Johan borta och kom hem sent på onsdagskvällen. Torsdagskvällen gick åt till att packa och fredag var vi åter på plats i Stockholm. Det blev med andra ord bara en "vanlig" kväll hemma och då minns jag inte ens vad vi gjorde, bara umgicks skulle jag gissa på.
Helgen här i Stockholm har varit precis lagom, ute i solen igår och åt grillad korv, inne och slappat mer än vanligt idag. Middagarna har som vanligt varit supergoda och sällskapet har varit trevligt. Elvira hittade utan problem till lekparken här i närheten och ville visa oss alla hur högt hon kunde gunga. Sötnöt.
I morse fick Johan med all säkerhet känna på bebisen sparkar och kullerbyttor, tidigare har han trott men inte kunnat säga säkert men som sagt i morse så var det ingen tvekan. Vi tittade på varandra och sa nu nästan exakt samtidigt när vi kände en spark. Supermysigt!
Sen har vi blivit med sängar, Lise och Ovas gamla sängar förvisso - men jag tror att det i alla fall är en uppgradering från de sängar som vi har nu. Från 1.0 till 1.5 kan man säga. Hade gärna besökt den fina lilla butiken IKEA och uppgraderat mig till 5.0 men det får vänta några år till. Nu måste vi bara räkna ut ett bra sätt att ta hem dem på, förmodligen blir det "hyr här lämna där" släp när Johan kommer och hämtar mig efter påsk.
Nu ska jag sätta mig med lite jobb en stund, vänta på att Johan hör av sig och säger att de har landat och sen tror jag banne mig att det blir en tidig kväll i kväll. Blev sena nätter i helgen.
Veckan hemma har varit plågsamt kort, dels så kom jag hem först på måndagskvällen - sent och sen så var Johan borta och kom hem sent på onsdagskvällen. Torsdagskvällen gick åt till att packa och fredag var vi åter på plats i Stockholm. Det blev med andra ord bara en "vanlig" kväll hemma och då minns jag inte ens vad vi gjorde, bara umgicks skulle jag gissa på.
Helgen här i Stockholm har varit precis lagom, ute i solen igår och åt grillad korv, inne och slappat mer än vanligt idag. Middagarna har som vanligt varit supergoda och sällskapet har varit trevligt. Elvira hittade utan problem till lekparken här i närheten och ville visa oss alla hur högt hon kunde gunga. Sötnöt.
I morse fick Johan med all säkerhet känna på bebisen sparkar och kullerbyttor, tidigare har han trott men inte kunnat säga säkert men som sagt i morse så var det ingen tvekan. Vi tittade på varandra och sa nu nästan exakt samtidigt när vi kände en spark. Supermysigt!
Sen har vi blivit med sängar, Lise och Ovas gamla sängar förvisso - men jag tror att det i alla fall är en uppgradering från de sängar som vi har nu. Från 1.0 till 1.5 kan man säga. Hade gärna besökt den fina lilla butiken IKEA och uppgraderat mig till 5.0 men det får vänta några år till. Nu måste vi bara räkna ut ett bra sätt att ta hem dem på, förmodligen blir det "hyr här lämna där" släp när Johan kommer och hämtar mig efter påsk.
Nu ska jag sätta mig med lite jobb en stund, vänta på att Johan hör av sig och säger att de har landat och sen tror jag banne mig att det blir en tidig kväll i kväll. Blev sena nätter i helgen.
Samtal med pratglad dotter
2011-03-03 -|- 20:18:04Elvira ringde mig när jag satt på bussen på väg hem från jobbet (eller det var väl Johan som ringde men Elvira som pratade med mig). Hon berättade minsann att hon och pappa skulle åka flygplan ner till oss. Förvisso har hon rätt, men först ska jag hinna komma hem - sen ska vi tillsammans åka ner till farmor och farfar.
Nåväl.
Hon sa bland annat att hon hade sett ett flygplan på dagis idag (uppe i himlen mamma) och jag i min tur frågade var planet skulle, hon svarade att det nog skulle till Stockholm och att jag åkte med det. De ni.
Sen började vi prata om vad hon skulle ha med sig när vi skulle flyga.
- Mamma, jag måste ha med mig vattenflaskan om jag blir törstig på flygplanet.
- Ja, det kan vara bra att ha, ska vi ta med något annat?
Tyst ett tag
- Godiset behöver vi ta med.
- Jaha, något annat?
Tyst igen
- En guldpeng
- Ja det kan vara bra att ha också.
Sedan vandrar hon iväg och pratar om att namn och ettor kan vara bra att ha också.
(Jag) - Men Elvira, behöver du inte några kläder?
- Jo prinsessklänningen, å byxor, å strumpor.
- Okej, om du ska vara ute då?
- Då behöver jag nog overallen.
- Ja den behöver du nog.
- Sen behöver jag en apelsin, å papper och Lego.
- Fast det där har nog farmor och farfar så det kan vi nog lämna hemma.
- Mmm, men sångboken och bebisboken behöver jag ta med....
Jag avslutar det hela med att säga att vi nog mest troligt kommer behöva en stor väska om vi ska rymma alla saker, då svarar hon snusförnuftigt:
- Ja pappas väska, för dagisväskan den är så där.
Undra vilken väska hon menar är pappas? Eller tänker hon bara att pappa nog har en stor väska eftersom han är stor? För så vitt jag vet så är det bara min väska som vi har pratat om som "mammas väska", Johan använder inte någon väska förutom då han ska träna - vilket han bara gör när hon har gått och lagt sig och jag är hemma. så jag undrar.
Sen undrar jag också vad som är med dagisväskan?
Men det kanske jag får veta när vi kommer till den faktiska packningen.
Underbart samtal i alla fall :)
(frågade också vid något tillfälle vad pappa gjorde och han låg tydligen på golvet - fick veta efter jag pratat färdigt med Elvira att han också faktiskt låg på golvet och småsov, trötta pappan...)
Nåväl.
Hon sa bland annat att hon hade sett ett flygplan på dagis idag (uppe i himlen mamma) och jag i min tur frågade var planet skulle, hon svarade att det nog skulle till Stockholm och att jag åkte med det. De ni.
Sen började vi prata om vad hon skulle ha med sig när vi skulle flyga.
- Mamma, jag måste ha med mig vattenflaskan om jag blir törstig på flygplanet.
- Ja, det kan vara bra att ha, ska vi ta med något annat?
Tyst ett tag
- Godiset behöver vi ta med.
- Jaha, något annat?
Tyst igen
- En guldpeng
- Ja det kan vara bra att ha också.
Sedan vandrar hon iväg och pratar om att namn och ettor kan vara bra att ha också.
(Jag) - Men Elvira, behöver du inte några kläder?
- Jo prinsessklänningen, å byxor, å strumpor.
- Okej, om du ska vara ute då?
- Då behöver jag nog overallen.
- Ja den behöver du nog.
- Sen behöver jag en apelsin, å papper och Lego.
- Fast det där har nog farmor och farfar så det kan vi nog lämna hemma.
- Mmm, men sångboken och bebisboken behöver jag ta med....
Jag avslutar det hela med att säga att vi nog mest troligt kommer behöva en stor väska om vi ska rymma alla saker, då svarar hon snusförnuftigt:
- Ja pappas väska, för dagisväskan den är så där.
Undra vilken väska hon menar är pappas? Eller tänker hon bara att pappa nog har en stor väska eftersom han är stor? För så vitt jag vet så är det bara min väska som vi har pratat om som "mammas väska", Johan använder inte någon väska förutom då han ska träna - vilket han bara gör när hon har gått och lagt sig och jag är hemma. så jag undrar.
Sen undrar jag också vad som är med dagisväskan?
Men det kanske jag får veta när vi kommer till den faktiska packningen.
Underbart samtal i alla fall :)
(frågade också vid något tillfälle vad pappa gjorde och han låg tydligen på golvet - fick veta efter jag pratat färdigt med Elvira att han också faktiskt låg på golvet och småsov, trötta pappan...)
Lång vecka som börjar lida mot sitt slut
2011-03-03 -|- 20:03:34Ja det har varit en lång vecka i veckan, jobbig på många vis, omställningar och händelser som gjort att hjärnan gått på högvarv.
Men nu börjar den närma sig sitt slut och snart är jag hemma igen. För en stund.
Imorgon tar jag med mig min resväska och åker till Karlskoga, där jag ska spendera helgen tillsammans med min kära storebror! Fördel nummer 1 med detta jobb har faktistk varit att jag vid två (detta blir nummer två) har kunnat åka och hälsa på min bror. Vi ses i vanliga fall allt för sällan och att bila eller åka tåg ner tar så pass lång tid att på en vanlig helg hinner man nästan bara komma fram innan det är dax att åka igen. Men nu så kommer jag fram så vi kan äta middag på fredag, hänga hela lördag och hela söndag för att sedan på måndag åka vidare till Örebro för att arbeta. Sen åker jag vidare hem. Men förhoppningsvis kan jag väl ta med mig mina två små under mammaledigheten och åka ner någon gång sådär, fast då får ju Johan stanna hemma, för då tänker jag inte vända så snart som jag kommer ner (om jag har med mig barnen alltså). Men det får tiden utvisa först och främst ska jag åka ner i helgen!
Nästa vecka ska jag och Elvira bland annat vara barnvakt åt bästa Åke, vilket både jag och hon tycker ska bli jätteroligt!
Vi ses!
Nackdelen med att inte vara hemma
2011-03-01 -|- 23:10:18är inte bara en men flera...
När jag kommer hem från jobbet så kommer jag inte hem till mitt hem vilket betyder att jag kan inte bara göra som jag vill utan jag måste anpassa mig.
När Elvira är sjuk kan bara Johan vabba.
Om jag jobbar över en kväll så kommer jag hem sjukt sent.
Om Elvira är jobbig att lägga så är det bara Johan som kan ta fighterna.
Jag bestämmer inte hur saker och ting ska gå till, varken hemma hos min familj - jag är ju inte där, eller hemma där jag bor - jag kan komma med förslag och önskemål, men i slutändan är det inte mitt beslut.
När jag känner att jag behöver vara ifred så finns det inga garantier för att jag får vara det (om jag inte tydligt säger ifrån - men det vet alla som känner mig att jag väldigt sällan gör).
Jag måste anpassa mig till rutiner som inte stämmer överrens med mina egna.
Om det uppstår en konflikt mellan mig och Johan är han så långt borta, och bra många fler feltolkningar kan göras via telefon.
Jag kan säkert komma på fler saker, men jag lämnar det där just nu. Sammanfattningsvis - jag längtar hem (det är bara två månader kvar nu, antar att det är för att slutet närmar sig som jag börjar se saker som är jobbiga).
Nu sova - sen kväll - tidig morgon - lång vecka.
När jag kommer hem från jobbet så kommer jag inte hem till mitt hem vilket betyder att jag kan inte bara göra som jag vill utan jag måste anpassa mig.
När Elvira är sjuk kan bara Johan vabba.
Om jag jobbar över en kväll så kommer jag hem sjukt sent.
Om Elvira är jobbig att lägga så är det bara Johan som kan ta fighterna.
Jag bestämmer inte hur saker och ting ska gå till, varken hemma hos min familj - jag är ju inte där, eller hemma där jag bor - jag kan komma med förslag och önskemål, men i slutändan är det inte mitt beslut.
När jag känner att jag behöver vara ifred så finns det inga garantier för att jag får vara det (om jag inte tydligt säger ifrån - men det vet alla som känner mig att jag väldigt sällan gör).
Jag måste anpassa mig till rutiner som inte stämmer överrens med mina egna.
Om det uppstår en konflikt mellan mig och Johan är han så långt borta, och bra många fler feltolkningar kan göras via telefon.
Jag kan säkert komma på fler saker, men jag lämnar det där just nu. Sammanfattningsvis - jag längtar hem (det är bara två månader kvar nu, antar att det är för att slutet närmar sig som jag börjar se saker som är jobbiga).
Nu sova - sen kväll - tidig morgon - lång vecka.
Inga äppelträn i Norrland
2011-02-28 -|- 19:46:05Nej, de finns inte på allas bakgårdar, eller framgårdar för den delen heller. Men morötter gick allt bra att palla. För er som hittat hit via Malin så vet ni mycket väl vad jag pratar om - för er som inte vet och som hör till min skara av läsare så var det helt enkelt så att en go vän/arbetskamrat från södra delen av landet fick en liten uppenbarelse idag, läs om det här.
Fast nu ska vi väll inte vara så krassa att vi ska dra hela Norrland över en kam - det är ju ändå ganska stor skillnad mellan där jag bor (som inte ens är längst upp i Norrland) och Bollnäs tex. Så mest troligt går det odla äppelträd i Norrland (om man är nog intresserad och om man har rätta förutsättningarna). Men där jag växte upp fanns det inte ett äppel-, plommon-, bigarå-, päron- träd så långt ögat kunde nå. Rönnar gav oss dock många roliga stunder på hösten med rönnbärskrig - men det hade ni säkert i söder också.
Nåväl - nog talat om skillnaden mellan norr och söder.
Nu är jag åter igen på plats i just söder, har haft en skön vecka i norr med både -32 grader och +-0... Veckan började ju som sagt med en liten titt på det lilla livet där inne och ju mer tiden går nu så förstår jag mer och mer att det faktiskt är en bebis som gömmer sig där inne och att det är den som buffar och rör på sig lite nu och då.
Förändringar som har skett under den senaste veckan är att jag har blivit traderanörd - eller nörd är väl att överdriva. Men det har blivit ett par plagg, ett par strumpebyxor, två bodys, en bola och en pyjamas. Bra köp och de flesta av "lite finare sort" (märkeskläder), vilket känns lite sådär att köpa nytt (200kr för en body) men helt ok att köpa beg (88kr inkl frakt).
Svärmor har under helgen varit på besök hemma hos oss i Holmträsk och vi har haft en riktigt trevlig helg - bland annat så grävde vi ner oss på tomten och satte oss på renskinnet med en kopp kaffe och en semla i varsin hand. Mycket trevligt.
Jag har också vid något tillfälle frågat min kära vän Hanna när hon blev så husmoderlig och hon svarade då något i stil med - när andra barnet kom eller under andra graviditeten. För min del verkar det komma krypande nu, jag har storstädat huset två gånger inom de senaste 5 veckorna (vilket är nästan mer än vad jag gjort sedan vi flyttat in i huset...) och jag har i helgen kokat min första köttsoppa - helt på egen hand. Vilket jag tycker är väldigt mycket husmorsstämpel på.
Nåväl. Det får vara allt för denna gången, nu ska jag kolla läget på tradera och se om jag kan hitta fler fynd :D
Fast nu ska vi väll inte vara så krassa att vi ska dra hela Norrland över en kam - det är ju ändå ganska stor skillnad mellan där jag bor (som inte ens är längst upp i Norrland) och Bollnäs tex. Så mest troligt går det odla äppelträd i Norrland (om man är nog intresserad och om man har rätta förutsättningarna). Men där jag växte upp fanns det inte ett äppel-, plommon-, bigarå-, päron- träd så långt ögat kunde nå. Rönnar gav oss dock många roliga stunder på hösten med rönnbärskrig - men det hade ni säkert i söder också.
Nåväl - nog talat om skillnaden mellan norr och söder.
Nu är jag åter igen på plats i just söder, har haft en skön vecka i norr med både -32 grader och +-0... Veckan började ju som sagt med en liten titt på det lilla livet där inne och ju mer tiden går nu så förstår jag mer och mer att det faktiskt är en bebis som gömmer sig där inne och att det är den som buffar och rör på sig lite nu och då.
Förändringar som har skett under den senaste veckan är att jag har blivit traderanörd - eller nörd är väl att överdriva. Men det har blivit ett par plagg, ett par strumpebyxor, två bodys, en bola och en pyjamas. Bra köp och de flesta av "lite finare sort" (märkeskläder), vilket känns lite sådär att köpa nytt (200kr för en body) men helt ok att köpa beg (88kr inkl frakt).
Svärmor har under helgen varit på besök hemma hos oss i Holmträsk och vi har haft en riktigt trevlig helg - bland annat så grävde vi ner oss på tomten och satte oss på renskinnet med en kopp kaffe och en semla i varsin hand. Mycket trevligt.
Jag har också vid något tillfälle frågat min kära vän Hanna när hon blev så husmoderlig och hon svarade då något i stil med - när andra barnet kom eller under andra graviditeten. För min del verkar det komma krypande nu, jag har storstädat huset två gånger inom de senaste 5 veckorna (vilket är nästan mer än vad jag gjort sedan vi flyttat in i huset...) och jag har i helgen kokat min första köttsoppa - helt på egen hand. Vilket jag tycker är väldigt mycket husmorsstämpel på.
Nåväl. Det får vara allt för denna gången, nu ska jag kolla läget på tradera och se om jag kan hitta fler fynd :D
En tuff natt kräver en lugn morgon
2011-02-23 -|- 08:26:59Elvira har inte sovit speciellt mycket i natt. Hon kom nog förbi första gången runt halv två. Låg och snurrade och svamlade i sängen och gick sedan på toa. Johan vaknade också och gick i sin tur på toa och blev förvånad över att se henne där (han hade inte lagt märke till henne). Efter toalettbesöket beslöt sig stumpan för att sova i sin egen säng och jag slumrade vidare. Något senare (har inget tidsbegrepp på detta) så kommer lilla tösen igen och vill sova hos oss. Tillslut lyckades hon somna.
När klockan ringde halv 8 i morse och jag sedan stängde av den så sa hon "tack mamma för att du stängde av den" :) Vi somnade såklart om båda två, men jag vaknade en halvtimma senare - tiden då vi måste stiga upp för att överhuvudtaget komma oss till dagis innan nio (eller strax efter). Jag vänder mig mot Elvira och säger att nu måste vi kliva upp - hon blir ledsen och somnar om.
Mamma tar ett beslut.
Nu på morgonen får Elvira sova tills hon vaknar. Sen åker vi till dagis. Om jag börjar jobba medans hon sover eller efter jag bråkat med henne gör mindre skilnad för min del - men genom att välja det första alternativet minskar risken för att hon ska vakna på fel sida och konflikterna kan hållas nere på minimum.
Det blir min plan. Nu ska jag starta jobbdatorn.
När klockan ringde halv 8 i morse och jag sedan stängde av den så sa hon "tack mamma för att du stängde av den" :) Vi somnade såklart om båda två, men jag vaknade en halvtimma senare - tiden då vi måste stiga upp för att överhuvudtaget komma oss till dagis innan nio (eller strax efter). Jag vänder mig mot Elvira och säger att nu måste vi kliva upp - hon blir ledsen och somnar om.
Mamma tar ett beslut.
Nu på morgonen får Elvira sova tills hon vaknar. Sen åker vi till dagis. Om jag börjar jobba medans hon sover eller efter jag bråkat med henne gör mindre skilnad för min del - men genom att välja det första alternativet minskar risken för att hon ska vakna på fel sida och konflikterna kan hållas nere på minimum.
Det blir min plan. Nu ska jag starta jobbdatorn.
Ultraljud
2011-02-21 -|- 23:02:17Det är så häftigt!
Idag var det äntligen dax - hipps vipps var vi bara där. Vi hade en supermysig barnmorska och jag ska inte hålla er på halster för länge - vi fick såklart bilder med oss hem :)
Vid ett tillfälle såg vi hur h*n öppnade munnen och stängde den ett antal gånger, supermysigt! Vi såg också att grodan inte låg direkt still men tyärr låg h*n lite knepigt till så det var visst svårt att få de riktigt bra bilderna. Vi fick också se några fina 3D bilder men då låg också grodan så lustigt (ungefär som man sitter när man förbereder sig för en flygplanskrasch) så armen skymde hela ansiktet - lite trist. Men det var superfina bilder vi fick se och som det verkar (utifrån vad bm kunde se) så är det en frisk liten krabat där inne och som beräknas komma till världen den 21/7. Framskjuten 4 dagar alltså - men det hade jag räknat med (det är ganska lätt att hålla koll på eventuella lyckade försök när man inte är hemma så ofta - om man säger så :D).
Jag har blivit större också - det har dock bara kännts som om jag blivit "fetare" inte rundare som gravida blir men än så länge har jag bara gått upp 2kg och hoppas på att det kommer hålla sig lågt ända fram till slutet. Jag kan nog däremot inte räkna med att det kommer bli samma som med Elvira, då jag bara ökade 4kg totalt. Men jag känner att jag måste jobba på konditionen - måste ju orka hela vägen ut.
Bjuder på bilder på mig också även om det kan kännas lite onödigt - jag lär väl ändå överglänsas av grodan här ovan :D Men det gör mig inget.
I november i gravvecka 5.
Idag, gravvecka 19.
Nu ska jag gå upp till sängen och ligga och tänka på lilla grodan (igår bestämde Elvira att bebisen skulle kallas grodan eftersom hon tyckte att vi skulle kalla henne det när hon var i magen, men jag förklarade att vi kallade henne pyret så då tyckte hon att denna bebis skulle kallas grodan, men idag över kvällsfikat så fick jag allt veta att bebisar har inget namn och man kallar dem bara för bebisar, men grodan passar bättre för min del - så jag håller mig till det).
Idag var det äntligen dax - hipps vipps var vi bara där. Vi hade en supermysig barnmorska och jag ska inte hålla er på halster för länge - vi fick såklart bilder med oss hem :)
Vid ett tillfälle såg vi hur h*n öppnade munnen och stängde den ett antal gånger, supermysigt! Vi såg också att grodan inte låg direkt still men tyärr låg h*n lite knepigt till så det var visst svårt att få de riktigt bra bilderna. Vi fick också se några fina 3D bilder men då låg också grodan så lustigt (ungefär som man sitter när man förbereder sig för en flygplanskrasch) så armen skymde hela ansiktet - lite trist. Men det var superfina bilder vi fick se och som det verkar (utifrån vad bm kunde se) så är det en frisk liten krabat där inne och som beräknas komma till världen den 21/7. Framskjuten 4 dagar alltså - men det hade jag räknat med (det är ganska lätt att hålla koll på eventuella lyckade försök när man inte är hemma så ofta - om man säger så :D).
Jag har blivit större också - det har dock bara kännts som om jag blivit "fetare" inte rundare som gravida blir men än så länge har jag bara gått upp 2kg och hoppas på att det kommer hålla sig lågt ända fram till slutet. Jag kan nog däremot inte räkna med att det kommer bli samma som med Elvira, då jag bara ökade 4kg totalt. Men jag känner att jag måste jobba på konditionen - måste ju orka hela vägen ut.
Bjuder på bilder på mig också även om det kan kännas lite onödigt - jag lär väl ändå överglänsas av grodan här ovan :D Men det gör mig inget.
I november i gravvecka 5.
Idag, gravvecka 19.
Nu ska jag gå upp till sängen och ligga och tänka på lilla grodan (igår bestämde Elvira att bebisen skulle kallas grodan eftersom hon tyckte att vi skulle kalla henne det när hon var i magen, men jag förklarade att vi kallade henne pyret så då tyckte hon att denna bebis skulle kallas grodan, men idag över kvällsfikat så fick jag allt veta att bebisar har inget namn och man kallar dem bara för bebisar, men grodan passar bättre för min del - så jag håller mig till det).
Funderar lite
2011-02-17 -|- 18:21:52Sådär, nu är torsdagen också avklarad (på jobbet alltså) och jag känner mig riktigt nöjd!
I morse när jag gick till jobbet så hade jag i mitt huvud hur jobbig denna dag skulle bli, massor som jag hade på min - att göra lista, NU! Dessutom visste jag att en del verkligen skulle ta tid! Men det var bara att sätta sig ner och sätta igång. Fram till klockan tre (från halv åtta) satt jag med enbart utskick! Det kanske inte säger er så mycket, men det säger mig rätt mycket :)
Efter det så har jag städat till i rummet - skaffat en bättre överblick över nuläget och bockat av sak efter sak. Min plan var att endast ha ett fokus imorgon (på en uppgift alltså), jag tog mig nästan hela vägen fram, det blev en uppgift plus ett utskick av en skrift (vilket kanske tar en timma) så jag är väldigt nöjd med mig själv!
Jag har börjat fundera lite kring övergången, alltså perioden då vi kommer vara två här (hon som jag vikarierar för och jag) - den kryper närmre och jag känner att jag verkligen vill ha läget under kontroll när hon kommer hit. jag har lite att jobba med men inte överdrivet mycket.
Men eftersom hon snart kommer tillbaka så betyder ju också det att snart så slutar jag! O-o
Har det verkligen gått ett år?!
Ja det har det. Och vet ni, det ska bli både skönt och otroligt tråkigt att sluta. Skönt för att jag får komma hem och bara ha ett hem, att varje dag få umgås med min familj - det ser jag verkligen fram emot! Men tråkigt för att jag trivs här, jag har ett otroligt härligt gäng mäniskor runt omkring mig här nere som jag verkligen kommer sakna. Här på jobbet råder en stämning som jag har svårt att tro att jag kommer få uppleva på något annan arbetplats, vi är måna om varandra, frågar hur det är, hjälper varandra, samarbetar så fort möjligheten finns och så vidare. Jag kan nog sitta hur länge som helst och berätta vad som är bra med denna arbetsplats. Jag älskar den och mäniskorna på den! Det ska faktiskt bli riktigt trist att inte vara en del av det hela längre. Men Life goes on.
Jag hoppas dock att livet styr så att jag på något vis är lite knuten till detta ställe :)
Sen en annan sak som jag har funderat på, jag funderar på att skapa en egen blogg, alltså typ som en hemsida med en bloggadress i stil med sofiawessung.se något helt annat, jag skulle vilja slippa den där ändelsen blogg.se det skulle vara både fräckt och dessutom tror jag att jag skulle få mer möjligheter att styra min blogg så jag får den som jag vill. Men det kanske förutsätter att jag blir än mer aktiv på bloggen, men jag vet inte.
Nu ska jag i alla fall packa ihop mig och åka hem till mitt hem här i Stockholm, imorgon är sista arbetsdagen och på lördag morgon åker jag hem igen, till min familj och mitt hem i Holmträsk alltså :)
I morse när jag gick till jobbet så hade jag i mitt huvud hur jobbig denna dag skulle bli, massor som jag hade på min - att göra lista, NU! Dessutom visste jag att en del verkligen skulle ta tid! Men det var bara att sätta sig ner och sätta igång. Fram till klockan tre (från halv åtta) satt jag med enbart utskick! Det kanske inte säger er så mycket, men det säger mig rätt mycket :)
Efter det så har jag städat till i rummet - skaffat en bättre överblick över nuläget och bockat av sak efter sak. Min plan var att endast ha ett fokus imorgon (på en uppgift alltså), jag tog mig nästan hela vägen fram, det blev en uppgift plus ett utskick av en skrift (vilket kanske tar en timma) så jag är väldigt nöjd med mig själv!
Jag har börjat fundera lite kring övergången, alltså perioden då vi kommer vara två här (hon som jag vikarierar för och jag) - den kryper närmre och jag känner att jag verkligen vill ha läget under kontroll när hon kommer hit. jag har lite att jobba med men inte överdrivet mycket.
Men eftersom hon snart kommer tillbaka så betyder ju också det att snart så slutar jag! O-o
Har det verkligen gått ett år?!
Ja det har det. Och vet ni, det ska bli både skönt och otroligt tråkigt att sluta. Skönt för att jag får komma hem och bara ha ett hem, att varje dag få umgås med min familj - det ser jag verkligen fram emot! Men tråkigt för att jag trivs här, jag har ett otroligt härligt gäng mäniskor runt omkring mig här nere som jag verkligen kommer sakna. Här på jobbet råder en stämning som jag har svårt att tro att jag kommer få uppleva på något annan arbetplats, vi är måna om varandra, frågar hur det är, hjälper varandra, samarbetar så fort möjligheten finns och så vidare. Jag kan nog sitta hur länge som helst och berätta vad som är bra med denna arbetsplats. Jag älskar den och mäniskorna på den! Det ska faktiskt bli riktigt trist att inte vara en del av det hela längre. Men Life goes on.
Jag hoppas dock att livet styr så att jag på något vis är lite knuten till detta ställe :)
Sen en annan sak som jag har funderat på, jag funderar på att skapa en egen blogg, alltså typ som en hemsida med en bloggadress i stil med sofiawessung.se något helt annat, jag skulle vilja slippa den där ändelsen blogg.se det skulle vara både fräckt och dessutom tror jag att jag skulle få mer möjligheter att styra min blogg så jag får den som jag vill. Men det kanske förutsätter att jag blir än mer aktiv på bloggen, men jag vet inte.
Nu ska jag i alla fall packa ihop mig och åka hem till mitt hem här i Stockholm, imorgon är sista arbetsdagen och på lördag morgon åker jag hem igen, till min familj och mitt hem i Holmträsk alltså :)
Tagit lite information från pampers
2011-02-09 -|- 16:15:26Bebisen just nu:
Huvudet är cirka fyra centimeter i diameter, medan fötterna är cirka två centimeter långa. Fostret sväljer fostervattnet och kan till och med skilja mellan mammans intag av söt respektive besk föda. Om det är sött sväljer fostret mer vatten och om det är bittert så grimaserar det istället. Fostervattnet är naturligt sött och kroppen ser till att det innehåller rätt mängd av aminosyra, fettsyra, mjölksyra, citronsyra, salt, glukos, fruktos och sist men inte minst proteiner.
Huvudvärk och trötthet
2011-02-07 -|- 21:06:45Jag har verkligen haft en drömgraviditet än så länge, jag mådde inte speciellt illa under de första veckorna, brösten gjorde inte speciellt ont, jag hade inga direkta cravings och jag kände mig ganska fräsch.
Jag var däremot trött, väldigt trött, men det är vi nog alla under den perioden.
Nu så har jag inte heller några direkta besvär, förutom ett, som stör mig en aning. Jag har huvudvärk, den vill inte riktigt ge med sig... Idag var det super på förmiddagen men ju längre dagen gick desto värre blev huvudet. Ganska tröttsamt faktiskt och det är verkligen inte kul att vara på topp när jag är ensam och vara som lägst just när familjen kommer hem. Bra stöd och rolig mamma är inte direkt något som beskriver mig just då.
Men men, är detta de problem jag kommer ha så ska jag inte gnälla, det hade kunnat vara värre.
Sen har jag fortfarande inga cravings men däremot motsatsen, jag kan och vill inte äta mat som inte tilltalar mig, då är jag hellre utan...
Men som sagt små problem.
Bebisen är i alla fall ca 13cm stor och väger ca 150g nu :) Enligt min app på telefonen alltså. Jag har mindre än tre veckor kvar tills halva graviditeten har gått och jag har fortfarande inte gått upp ett kilo själv. Jag känner sparkar där inne också, vilket är otroligt skönt eftersom jag har varit lite nojig tidigare, inte så ofta som jag hade önskat dock, men små livstecken lite nu och då - it makes me happy!
Nu ska jag tvätta av mig sminket som jag tog på mig idag helt utan att det var nödvändigt (jag hade föreläsning med t1orna i Örebro och trodde att jag skulle ha kameran på, men jag lyckades aldrig hitta var man slog på den i programmet så det blev utan kamera - därav det bortkastade sminket) sen ska jag krypa ner i sängen och hoppas på att huvudvärken är borta till imorgon.
Ha de fint!
Jag var däremot trött, väldigt trött, men det är vi nog alla under den perioden.
Nu så har jag inte heller några direkta besvär, förutom ett, som stör mig en aning. Jag har huvudvärk, den vill inte riktigt ge med sig... Idag var det super på förmiddagen men ju längre dagen gick desto värre blev huvudet. Ganska tröttsamt faktiskt och det är verkligen inte kul att vara på topp när jag är ensam och vara som lägst just när familjen kommer hem. Bra stöd och rolig mamma är inte direkt något som beskriver mig just då.
Men men, är detta de problem jag kommer ha så ska jag inte gnälla, det hade kunnat vara värre.
Sen har jag fortfarande inga cravings men däremot motsatsen, jag kan och vill inte äta mat som inte tilltalar mig, då är jag hellre utan...
Men som sagt små problem.
Bebisen är i alla fall ca 13cm stor och väger ca 150g nu :) Enligt min app på telefonen alltså. Jag har mindre än tre veckor kvar tills halva graviditeten har gått och jag har fortfarande inte gått upp ett kilo själv. Jag känner sparkar där inne också, vilket är otroligt skönt eftersom jag har varit lite nojig tidigare, inte så ofta som jag hade önskat dock, men små livstecken lite nu och då - it makes me happy!
Nu ska jag tvätta av mig sminket som jag tog på mig idag helt utan att det var nödvändigt (jag hade föreläsning med t1orna i Örebro och trodde att jag skulle ha kameran på, men jag lyckades aldrig hitta var man slog på den i programmet så det blev utan kamera - därav det bortkastade sminket) sen ska jag krypa ner i sängen och hoppas på att huvudvärken är borta till imorgon.
Ha de fint!
Upp till kamp
2011-02-04 -|- 22:03:51Jag måste bli bättre att bekämpa mina förmiddagar.
Som det är just nu fungerar jag inte alls före kl 10 tidigast, det är som om hjärnan är i dvala och kroppen avstängd, sen några timmar i vaket tillstånd och när lunchen nästan har passerat då piggnar jag till.
Detta betyder att min effektiva tid blir väldigt kort. Och när jag är som mest effektiv då är klockan så pass mycket att det är dags att gå och lägga sig igen. Som nu.
Ikväll är dock ett undantag, jag är inte alls pigg. Jag har ont i huvudet och känner mig allmänt seg. Och inte vågar jag ta någon huvudvärkstablett heller. Den ena sorten ska man inte äta och den andra sorten kan eventuellt ge missbildningar på könet för pojkar, pungkulorna ramlar inte ner som de ska. Så det enda som lindrar min huvudvärk nu för tiden är vatten, sömn och mat. Så nu tänkte jag helt enkelt prova på det mellersta alternativet - sömn.
Imorgon bär det iväg till Storklinten för två härliga dagar tillsammans med familjen Karlsson-Vestermark. Wii!
En arbetsdag kvar
2011-01-28 -|- 07:41:27Nu är det den sista arbetsdagen på detta arbetsmaraton. Jag känner mig ganska trött och sliten men jag tror att det kommer kännas mycket bättre efter en helg med min underbara familj! Vi ska under morgondagen befinna oss i Luleå, Elvira har nämligen blivit bjuden på kalas på leos och på kvällen så har vi bluvit bjudna på middag hos Johans föredetta arbetskamrat och hans familj. Jag ser verkligen fram emot båda dessa saker men jag ser också fram emot söndagen som förhoppningsvis spenderade i lathetens och familjens tecken. Nu ska jag ge mig iväg i Norrköpings morgonen och leta mig fram till universitetet. Tjing
Utbildningshelg = arbetshelg = köttfärs i hjärnan
2011-01-24 -|- 19:17:05Hej på er!
I helgen har jag och mina goa studenter träffats och utbildat oss och skapat en strategi för hur vi ska arbeta under året. Eller vi och vi, det är studenterna som ska arbeta och jag ska bistå med all min hjälp. Men jag säger vi eftersom jag allt som oftast känner mig som en i gänget, eftersom jag är så rotad i studentengagemanget skulle jag kunna tänka mig är orsaken.
I alla fall, helgen har varit proppfylld med information, den har också för min del bestått av en massa organisationsmässiga saker, som att plocka fram mat och att se till att de har rätt sorts material och så vidare. "Helgen" bestod av lördag, söndag och måndag. Idag har vi haft det första styrelsemötet för detta verksamhetsåret och bestämt vad var och en ska arbeta med.
Köttfärsen beror på att det är så himla mycket som har sagts, så många beslut som har tagits och så mycket annat att hjärnan just nu känns som om den har malts och nu gäller det det att sätta ihop alla småbitar och komma tillbaka med full styrka. MEN det gör jag imorgon.
Huvudet är så slut att jag till och med har svårt att skriva ihop detta inlägg, vilket jag i vanliga fall inte brukar ha några problem med. Meningarna och ordföljden brukar komma ganska naturligt, men just nu är det en kamp. Så jag nöjer mig helt enkelt med att lämna en rapportering så får inläggen med tanke bakom komma om några dagar istället.
På onsdag åker jag i alla fall ner till Växjö och till Malou, vilket ska bli underbart kul - även om det bara blir för en kväll, eftersom dagen efter ska jag till Lund och träffa termin ettorna där! På fredag är jag åter hemma igen och då har jag hunnit med att besöka Norrköping och Lennart, vilket jag såklart också ser fram emot!
Helgen blir föhoppningsvis av lugn sort, för på måndag ger jag mig iväg igen...
Ting så länge!
I helgen har jag och mina goa studenter träffats och utbildat oss och skapat en strategi för hur vi ska arbeta under året. Eller vi och vi, det är studenterna som ska arbeta och jag ska bistå med all min hjälp. Men jag säger vi eftersom jag allt som oftast känner mig som en i gänget, eftersom jag är så rotad i studentengagemanget skulle jag kunna tänka mig är orsaken.
I alla fall, helgen har varit proppfylld med information, den har också för min del bestått av en massa organisationsmässiga saker, som att plocka fram mat och att se till att de har rätt sorts material och så vidare. "Helgen" bestod av lördag, söndag och måndag. Idag har vi haft det första styrelsemötet för detta verksamhetsåret och bestämt vad var och en ska arbeta med.
Köttfärsen beror på att det är så himla mycket som har sagts, så många beslut som har tagits och så mycket annat att hjärnan just nu känns som om den har malts och nu gäller det det att sätta ihop alla småbitar och komma tillbaka med full styrka. MEN det gör jag imorgon.
Huvudet är så slut att jag till och med har svårt att skriva ihop detta inlägg, vilket jag i vanliga fall inte brukar ha några problem med. Meningarna och ordföljden brukar komma ganska naturligt, men just nu är det en kamp. Så jag nöjer mig helt enkelt med att lämna en rapportering så får inläggen med tanke bakom komma om några dagar istället.
På onsdag åker jag i alla fall ner till Växjö och till Malou, vilket ska bli underbart kul - även om det bara blir för en kväll, eftersom dagen efter ska jag till Lund och träffa termin ettorna där! På fredag är jag åter hemma igen och då har jag hunnit med att besöka Norrköping och Lennart, vilket jag såklart också ser fram emot!
Helgen blir föhoppningsvis av lugn sort, för på måndag ger jag mig iväg igen...
Ting så länge!
Sista dagen hemma denna vecka.
2011-01-19 -|- 10:57:01Ikväll bär det iväg mot Stockholm igen.
På ett vis ska det bli skönt att komma ner och komma in i "jobbvardagen" igen, men jag tycker i och för sig att det har rullat på bra här hemma också.
Det finns helt klart fördelar med att arbeta hemmifrån men det som är det sämsta är att man blir helt ensammen om dagarna. Jag brukar råda bot mot detta genom att låta TV:n stå på inne i vardagsrummet, bara för att det ska bli lite ljud runt omkring en i alla fall. Men det är verkligen trist att inte kunna prata med någon arbetskamrat ute i fikarummet eller över lunchen. Men fördelarna överväger ändå. För hur udnerbart är det inte att faktiskt kunna ta emot pluttan i ytterdörren när hon kommer hem från dagis? Eller helt enkelt att bara få vakna tillsammans. Allt detta blir jag utan om jag inte skulle arbeta hemmifrån. Så jag väljer att helt enkelt fixa jobbet ensammen och få mer kvalitétstid med familjen.
Denna resa blir faktiskt den längsta på hela tiden som jag har kvar nere i Stockholm 9 hela dagar ska jag vara borta, kommer hem igen på fredag kväll, sent. I helgen är det utbildningshelg för studenterna jag arbetar därför även under helgen. Jag avslutar nästa vecka med att åka till Lund och Norrköping och slutligen hem igen.
Det kommer bli mycket packning och en massa dragande på resväskan hit och dit. Men jag kommer få besöka Malou i Växsjö på vägen till Lund och Lennart i Norrköping - vilket jag verkligen ser fram emot! Så att dra resväska runt omkring överallt övervägs av dels att få åka ut och träffa studenterna och att träffa släkt och vänner! :)
Jag undrar vad Johan och Elvira ska hitta på i helgen?
Igår hade vi i alla fall Fredrik och Carro på besök, vilket var väldigt trevligt och mätta blev vi nog allihopa! Ett riktigt knytkalas blev det. Jag och Johan stod för huvudrätten, Carro och Fredrik för sallad och efterrätt! Riktigt bra combo blev det och vi svamlade hela kvällen lång. Tyvärr så var inte Elvira på topp så mamma var lite distraherad av och till men jag tror att det gick bra i alla fall. :) Lillgumman somnade på soffan runt 18 och vaknade när jag bar upp henne i sängen halv nio då kom hon ner och åt två mackor och drack vatten. Hon berättade att hon hade ont i huvudet och fick därmed lite alvedon (det syntes på henne att något inte stod rätt till) sen blev hon som ny och pratade och lekte och busade på. Jag blev lite orolig över att hon inte skulle gå lägga sedan när vi skulle lägga oss, men hon somnade utan knössel snällt i sin säng. Så nått var det som inte stämde, vad vet jag inte.
Därför är hon hemma med mig idag och har en vilodag, hon verkar som vanligt men jag misstänker att hon helt enkelt har mycket att stå i nu när hon har börjat på den nya förskolan. Säker massor som snurrar i huvudet på henne och säkert utmattande att helt plötsligt leka med barn hela dagarna när hon under flera veckors tid bara har varit hemma med mamma och pappa. Tror däremot att hon är fitt for fight imorgon igen och då är det ju bara två dagar kvar innan det är helg igen. Nästa vecka blir däremot väldigt spännande - då kommer hon ju dessutom gå ännu längre dagar, 2,5h längre närmare bestämt. Nåväl vi får väl se hur det går då.
Nu ska jag sätta igång ett avsnitt av barbapappa till Elvira och sedan snickra ihop lite lunch till oss båda!
På ett vis ska det bli skönt att komma ner och komma in i "jobbvardagen" igen, men jag tycker i och för sig att det har rullat på bra här hemma också.
Det finns helt klart fördelar med att arbeta hemmifrån men det som är det sämsta är att man blir helt ensammen om dagarna. Jag brukar råda bot mot detta genom att låta TV:n stå på inne i vardagsrummet, bara för att det ska bli lite ljud runt omkring en i alla fall. Men det är verkligen trist att inte kunna prata med någon arbetskamrat ute i fikarummet eller över lunchen. Men fördelarna överväger ändå. För hur udnerbart är det inte att faktiskt kunna ta emot pluttan i ytterdörren när hon kommer hem från dagis? Eller helt enkelt att bara få vakna tillsammans. Allt detta blir jag utan om jag inte skulle arbeta hemmifrån. Så jag väljer att helt enkelt fixa jobbet ensammen och få mer kvalitétstid med familjen.
Denna resa blir faktiskt den längsta på hela tiden som jag har kvar nere i Stockholm 9 hela dagar ska jag vara borta, kommer hem igen på fredag kväll, sent. I helgen är det utbildningshelg för studenterna jag arbetar därför även under helgen. Jag avslutar nästa vecka med att åka till Lund och Norrköping och slutligen hem igen.
Det kommer bli mycket packning och en massa dragande på resväskan hit och dit. Men jag kommer få besöka Malou i Växsjö på vägen till Lund och Lennart i Norrköping - vilket jag verkligen ser fram emot! Så att dra resväska runt omkring överallt övervägs av dels att få åka ut och träffa studenterna och att träffa släkt och vänner! :)
Jag undrar vad Johan och Elvira ska hitta på i helgen?
Igår hade vi i alla fall Fredrik och Carro på besök, vilket var väldigt trevligt och mätta blev vi nog allihopa! Ett riktigt knytkalas blev det. Jag och Johan stod för huvudrätten, Carro och Fredrik för sallad och efterrätt! Riktigt bra combo blev det och vi svamlade hela kvällen lång. Tyvärr så var inte Elvira på topp så mamma var lite distraherad av och till men jag tror att det gick bra i alla fall. :) Lillgumman somnade på soffan runt 18 och vaknade när jag bar upp henne i sängen halv nio då kom hon ner och åt två mackor och drack vatten. Hon berättade att hon hade ont i huvudet och fick därmed lite alvedon (det syntes på henne att något inte stod rätt till) sen blev hon som ny och pratade och lekte och busade på. Jag blev lite orolig över att hon inte skulle gå lägga sedan när vi skulle lägga oss, men hon somnade utan knössel snällt i sin säng. Så nått var det som inte stämde, vad vet jag inte.
Därför är hon hemma med mig idag och har en vilodag, hon verkar som vanligt men jag misstänker att hon helt enkelt har mycket att stå i nu när hon har börjat på den nya förskolan. Säker massor som snurrar i huvudet på henne och säkert utmattande att helt plötsligt leka med barn hela dagarna när hon under flera veckors tid bara har varit hemma med mamma och pappa. Tror däremot att hon är fitt for fight imorgon igen och då är det ju bara två dagar kvar innan det är helg igen. Nästa vecka blir däremot väldigt spännande - då kommer hon ju dessutom gå ännu längre dagar, 2,5h längre närmare bestämt. Nåväl vi får väl se hur det går då.
Nu ska jag sätta igång ett avsnitt av barbapappa till Elvira och sedan snickra ihop lite lunch till oss båda!
filmkväll?
2011-01-18 -|- 09:53:44Jag fick ett mail idag om att Lovefilm har bland annat skickat trollkarlens lärling igår, jag vill så gärna se den så jag hoppas att den kommer idag!
Vi får se om våra middagsgäster är sugna på lite film så kanske jag faktiskt kan genomföra min buzzning som sig bör - dela glädjen med vänner :)
(för er som inte vet så är jag med i buzzador och har fått ett medlemskap på lovefilm gratis i en månad) - me like
Vi får se om våra middagsgäster är sugna på lite film så kanske jag faktiskt kan genomföra min buzzning som sig bör - dela glädjen med vänner :)
(för er som inte vet så är jag med i buzzador och har fått ett medlemskap på lovefilm gratis i en månad) - me like
Min stora underbara duktiga tjej!
2011-01-17 -|- 22:21:45Idag har det verkligen slagit mig hur stor Elvira har blivit!
I morse hjälpte hon pappa att plocka fram frukosten. Jag och Elvira har som rutin att medans jag eldar så plockar hon fram, detta har jag dock glömt att berätta för pappa så när han i morse var den som klev upp med henne (eftersom jag varit vaken med henne sedan halv 5 på morgonen) väntade han med att be henne hjälpa till tills efter han hade varit och eldat. Vilket betyder att hon fick inte göra allt själv. "Men pappa! JAG ska ju öppna locken!", "Men pappa! Jag ska ju ta fram smörknivarna!" och så vidare. Jag å min sida låg uppe i sängen och njöt av att höra hur min stora (lilla) dotter visar var skåpet ska stå när det gäller frukosten! Hon kan faktiskt själv!
När hon kom in från utevistelsen med pappa igår så mötte jag henne i hallen och kramade om henne, sedan började hon ta av sig kläderna. Hon började med att ta av vantarna, sedan knäppte hon upp mössan (vilket jag aldrig har sett henne göra), jag visade henne hur hon kunde ta av sig halsduken själv - vilket hon också gjorde, sedan klev hon ur både overall och skor samt tog av sig fleecen, allt på egen hand! Jag bara satt och log! Hon var så duktig!
Idag vid kvällsfikat så satt hon och lekte med sina fötter under bordet och sa att den ena foten hoppade, jag frågade vilken fot för jag kunde inte se. Hon svarade "höger fot mamma!", "jaha, sa jag, vilken fot är höger då? Visa mig med handen", tror ni inte snuttan lyfter upp just höger hand! "det här är höger mamma och det här är vänster", visst det var en 50-50 chans, men jag blev i alla fall imponerad. När hon skulle visa för pappa så gjorde hon precis likadant. Inte ens jag kan höger och vänster än :)
När hon tidigare under kvällen duschade så föll det på min lott att tvätta henne. Det vill säga sätta schampoo i håret och stödgnugga topparna, samt ge henne tvålen i handen. Resten fixade hon helt själv. Tvåla sig noga över hela kroppen och skölja av sig sedan är egentligen inte helt lätt. Men det fixar hon, dessutom försökte hon verkligen göra som jag visat henne tidigare, alltså ena armen upp först, andra sen, böja lite frammåt för att skölja ryggen och lite bakåt för att skölja magen. Utan att bli blöt om ögonen alltså. Stora duktiga Elvira!
Sist men inte minst så måste jag berätta vem det är som sköter diskmaskinen i huset. Gissa? Såklart är det Elvira.
Vi frågar henne bara om hon vill sätta på maskinen, javisst säger hon, hämtar diskmedlet, lägger det i maskinen, stänger luckan, trycker på strömmen, väljer programmet (som vi visat henne) och så är det klart.
Som jag sa till Johan tidigare - vi får vara glada så länge som hon tycker att det är roligt att hjälpa till hemma. Det kommer mest troligt komma en tid då hon inte kommer vara lika lättövertalad vad gäller att starta maskinen :)
Det var allt för denna gången, lite skryt om min fina duktiga dotter som jag är oerhört stolt över!
I morse hjälpte hon pappa att plocka fram frukosten. Jag och Elvira har som rutin att medans jag eldar så plockar hon fram, detta har jag dock glömt att berätta för pappa så när han i morse var den som klev upp med henne (eftersom jag varit vaken med henne sedan halv 5 på morgonen) väntade han med att be henne hjälpa till tills efter han hade varit och eldat. Vilket betyder att hon fick inte göra allt själv. "Men pappa! JAG ska ju öppna locken!", "Men pappa! Jag ska ju ta fram smörknivarna!" och så vidare. Jag å min sida låg uppe i sängen och njöt av att höra hur min stora (lilla) dotter visar var skåpet ska stå när det gäller frukosten! Hon kan faktiskt själv!
När hon kom in från utevistelsen med pappa igår så mötte jag henne i hallen och kramade om henne, sedan började hon ta av sig kläderna. Hon började med att ta av vantarna, sedan knäppte hon upp mössan (vilket jag aldrig har sett henne göra), jag visade henne hur hon kunde ta av sig halsduken själv - vilket hon också gjorde, sedan klev hon ur både overall och skor samt tog av sig fleecen, allt på egen hand! Jag bara satt och log! Hon var så duktig!
Idag vid kvällsfikat så satt hon och lekte med sina fötter under bordet och sa att den ena foten hoppade, jag frågade vilken fot för jag kunde inte se. Hon svarade "höger fot mamma!", "jaha, sa jag, vilken fot är höger då? Visa mig med handen", tror ni inte snuttan lyfter upp just höger hand! "det här är höger mamma och det här är vänster", visst det var en 50-50 chans, men jag blev i alla fall imponerad. När hon skulle visa för pappa så gjorde hon precis likadant. Inte ens jag kan höger och vänster än :)
När hon tidigare under kvällen duschade så föll det på min lott att tvätta henne. Det vill säga sätta schampoo i håret och stödgnugga topparna, samt ge henne tvålen i handen. Resten fixade hon helt själv. Tvåla sig noga över hela kroppen och skölja av sig sedan är egentligen inte helt lätt. Men det fixar hon, dessutom försökte hon verkligen göra som jag visat henne tidigare, alltså ena armen upp först, andra sen, böja lite frammåt för att skölja ryggen och lite bakåt för att skölja magen. Utan att bli blöt om ögonen alltså. Stora duktiga Elvira!
Sist men inte minst så måste jag berätta vem det är som sköter diskmaskinen i huset. Gissa? Såklart är det Elvira.
Vi frågar henne bara om hon vill sätta på maskinen, javisst säger hon, hämtar diskmedlet, lägger det i maskinen, stänger luckan, trycker på strömmen, väljer programmet (som vi visat henne) och så är det klart.
Som jag sa till Johan tidigare - vi får vara glada så länge som hon tycker att det är roligt att hjälpa till hemma. Det kommer mest troligt komma en tid då hon inte kommer vara lika lättövertalad vad gäller att starta maskinen :)
Det var allt för denna gången, lite skryt om min fina duktiga dotter som jag är oerhört stolt över!
Ut med julen, in med.. ja vadå?
2011-01-14 -|- 10:23:01Idag ska jag städa bort julen. Skönt på ett vis men trist på ett annat. Vi äger några fönsterlampor - men långt ifrån så många som jag skulle vilja ha för att kunna ersätta alla dem som jag plockar ner nu när julen försvinner.
Vi har inte taklampor i alla rum heller - ännu. Detta känns som ett halvakut problem som borde åtgärdas inom en snar framtid men det finns tyvärr inte med på våran fixa lista.
Vår fixalista kom till igår kväll - under vår planeringskväll. Igår satte vi oss ner och pratade igenom vad som borde göras inom ett halvår, det blev en ganska lång lista. I helgen ska punkterna ström till diskmaskinen samt matkällare, lås på förrådsdörrar och garage samt en arbetsplats till mig ordnas. Nästa sak att ta itu med blir att färdigställa Elviras rum - med lister, gardinstänger, tyger, hyllor osv.
Men det bästa av allt med vår planeringskväll är att vi kom fram till hur vi vill att vårt hus ska se ut den dagen vi får pengar att bygga på lite. Vi har pratat om en farstukvist, men vår farstukvist kommer också innefatta en grovingång till källaren. I och med detta så kom vi fram till att genomgången in till källaren måste vara genom det rum som idag används som matkällare och som vi hade planer på att göra om till klädförvaring. Men i och med planen med grovingång så sa jag stopp! Jag vill inte att vi springer genom vår klädförvaring så fort som vi ska gå genom vår grovingång. Problem.
Smart som jag är så kom jag också med lösningen :)
Vi har båda tyckt att det har varit lite knasigt att hobbyrummet ligger innanför tvättstugan, utan någon dörr att stänga där emellan. Lösningen blir helt enkelt att flytta hobbyrummet till den nuvarande matkällaren som vi hade tänkt göra om till klädförvaring, göra klädförvaring innanför tvättstugan (lite mer logisk placering) och sätta matkällaren där vi tidigare planerat. Klart!
Min älskade man tyckte att klockan började bli lite för mkt så han valde att avvika från planeringskvällen och jag fortsatte den i min ensamhet. Dock så ändrade jag namnet från planeringskväll till drömma om kök kväll. :)
Efter han hade gått så började jag fundera vilken funktion vår nuvarnade hall skulle få om vi skulle bygga hallen utanför huset (farstukvisten) och jag kom snabbt på en idé. Att som vi tidigare pratat om bygga igen parallelt med toalettväggen och sedan öppna upp ett dörrhål inne i köket. Detta lilla förråd skulle då få samma funktion som det har idag - köksattiraljförvaring. Dörren skulle bli ungefär där vi har spisen idag, till höger om den så sätter vi ett fristående kylskåp och till vänster ett fullstort skafferi. Spisen och fläkten flyttas till hörnet dör kylskåpet står idag och sedan byggs det en liten hästsko efter väggen mot vägen samt rakt ut från fönstret. Bänken som går ut från fönstret blir utan förvaring under för att inte bygga bort den enda värmekälla som idag finns i köket. I samband med detta så slår vi själklart ut väggen mellan kök och vardagsrum samt installerar en myskamin mitt framför vardagsrumsdörren som vi i sin tur bygger igen.
Jag bara njuter av tanken på detta hus som vi planerar åt oss - men tyvärr har jag också varit tvungen att inse att dessa planer kommer inte vara möjliga att utföra förrän om 7 år kanske. Men det stör mig ändå inte så mycket, vårt kök är ju helt klart funktionsdugligt och relativt fräscht. Men en sak är då säker - jag kommer att måla om väggarna i väntan på den stora renoveringen.
Hur vi ska lösa övervåningen är ännu oklart för den tilltänkta farstukvisten hamnar mer eller mindre rakt framför vårt sovrum och jag vet inte om en utbyggnad av vårt sovrum var det som jag hade tänkt mig, men jag tror det får bli lite som huset som min moster bodde i i Malånäs - ett rum innanför ett annat rum. I rummet innanför vårt sovrum tänkte jag mig att det borde vara möjligt att göra ett kontor och vipps så har vi ett helt ledigt rum på nedervåningen (om 7 år är Elvira 10år och mest troligt inte så intresserad av att dela rum med lillebror/lillasyster längre så det kommer nog vigas åt vår äldsta dotter).
Andra lite mer ogenomtänkta planer är att göra om uppe i hallen samt Elviras nuvarande rum så att det blir två rum med två separata ingångar.
Åh vilka drömmar jag har - jag önskar verkligen att de kommer att slå in!
Men först och främst ska vi renovera badrummet och hålla tummarna för att pannan tänker hålla tre år till (så vi slipper införskaffa en ny inom de närmsta åren).
Nåja, nu ska jag ge mig på bortstädningen av julen en mycket mer verklig uppgift som bör göras i nuet.
Tjing!
Vi har inte taklampor i alla rum heller - ännu. Detta känns som ett halvakut problem som borde åtgärdas inom en snar framtid men det finns tyvärr inte med på våran fixa lista.
Vår fixalista kom till igår kväll - under vår planeringskväll. Igår satte vi oss ner och pratade igenom vad som borde göras inom ett halvår, det blev en ganska lång lista. I helgen ska punkterna ström till diskmaskinen samt matkällare, lås på förrådsdörrar och garage samt en arbetsplats till mig ordnas. Nästa sak att ta itu med blir att färdigställa Elviras rum - med lister, gardinstänger, tyger, hyllor osv.
Men det bästa av allt med vår planeringskväll är att vi kom fram till hur vi vill att vårt hus ska se ut den dagen vi får pengar att bygga på lite. Vi har pratat om en farstukvist, men vår farstukvist kommer också innefatta en grovingång till källaren. I och med detta så kom vi fram till att genomgången in till källaren måste vara genom det rum som idag används som matkällare och som vi hade planer på att göra om till klädförvaring. Men i och med planen med grovingång så sa jag stopp! Jag vill inte att vi springer genom vår klädförvaring så fort som vi ska gå genom vår grovingång. Problem.
Smart som jag är så kom jag också med lösningen :)
Vi har båda tyckt att det har varit lite knasigt att hobbyrummet ligger innanför tvättstugan, utan någon dörr att stänga där emellan. Lösningen blir helt enkelt att flytta hobbyrummet till den nuvarande matkällaren som vi hade tänkt göra om till klädförvaring, göra klädförvaring innanför tvättstugan (lite mer logisk placering) och sätta matkällaren där vi tidigare planerat. Klart!
Min älskade man tyckte att klockan började bli lite för mkt så han valde att avvika från planeringskvällen och jag fortsatte den i min ensamhet. Dock så ändrade jag namnet från planeringskväll till drömma om kök kväll. :)
Efter han hade gått så började jag fundera vilken funktion vår nuvarnade hall skulle få om vi skulle bygga hallen utanför huset (farstukvisten) och jag kom snabbt på en idé. Att som vi tidigare pratat om bygga igen parallelt med toalettväggen och sedan öppna upp ett dörrhål inne i köket. Detta lilla förråd skulle då få samma funktion som det har idag - köksattiraljförvaring. Dörren skulle bli ungefär där vi har spisen idag, till höger om den så sätter vi ett fristående kylskåp och till vänster ett fullstort skafferi. Spisen och fläkten flyttas till hörnet dör kylskåpet står idag och sedan byggs det en liten hästsko efter väggen mot vägen samt rakt ut från fönstret. Bänken som går ut från fönstret blir utan förvaring under för att inte bygga bort den enda värmekälla som idag finns i köket. I samband med detta så slår vi själklart ut väggen mellan kök och vardagsrum samt installerar en myskamin mitt framför vardagsrumsdörren som vi i sin tur bygger igen.
Jag bara njuter av tanken på detta hus som vi planerar åt oss - men tyvärr har jag också varit tvungen att inse att dessa planer kommer inte vara möjliga att utföra förrän om 7 år kanske. Men det stör mig ändå inte så mycket, vårt kök är ju helt klart funktionsdugligt och relativt fräscht. Men en sak är då säker - jag kommer att måla om väggarna i väntan på den stora renoveringen.
Hur vi ska lösa övervåningen är ännu oklart för den tilltänkta farstukvisten hamnar mer eller mindre rakt framför vårt sovrum och jag vet inte om en utbyggnad av vårt sovrum var det som jag hade tänkt mig, men jag tror det får bli lite som huset som min moster bodde i i Malånäs - ett rum innanför ett annat rum. I rummet innanför vårt sovrum tänkte jag mig att det borde vara möjligt att göra ett kontor och vipps så har vi ett helt ledigt rum på nedervåningen (om 7 år är Elvira 10år och mest troligt inte så intresserad av att dela rum med lillebror/lillasyster längre så det kommer nog vigas åt vår äldsta dotter).
Andra lite mer ogenomtänkta planer är att göra om uppe i hallen samt Elviras nuvarande rum så att det blir två rum med två separata ingångar.
Åh vilka drömmar jag har - jag önskar verkligen att de kommer att slå in!
Men först och främst ska vi renovera badrummet och hålla tummarna för att pannan tänker hålla tre år till (så vi slipper införskaffa en ny inom de närmsta åren).
Nåja, nu ska jag ge mig på bortstädningen av julen en mycket mer verklig uppgift som bör göras i nuet.
Tjing!
Ledighetsbubbla
2011-01-09 -|- 15:50:33Nu är det snart dax att skaka om sig och kliva ur denna ledighetsbubbla som vi varit i de senaste veckorna. Det blev ju en liten blixtvisit på jobbet i början på veckan men inte så lång som behövdes för att komma in i vardagen. Det hjälper kanske inte direkt att vi har varit i Nyliden sedan i onsdags. Det är lite svårt att sparka igång vardagen när man inte ens är hemma :)
Men nu börjar jag verkligen längta efter vardagen. Att få pula runt i huset och ha Holmträsk som utgångspunkt istället för besöksmål som det känns som just nu. För visst är det som de säger - borta bra men hemma bäst!
Dagarna här i Nyliden har fyllts av skidskytte, skidor, skotertur, snöskottning och allmänt slöande i soffan - för min del alltså. Jo vi har spelat lite yatzy också. Skön tillvaro, men jag känner verkligen att jag måste komma hem så att jag kommer igång i både hjärna och kropp. För jag känner mig allmänt slö, jag vet inte om det beror på graviditeten eller förkylningen som vägrar släppa eller om det är en kombination av dem båda. För visst är jag väl lite slö i vanliga fall också - men inte såhär! Men lite vardag kanske sätter sprätt på det hela, jag hoppas på det i alla fall.
Imorgon bär det iväg till Luleå och träff med studenterna som går ut nu till våren för lite pepptalk inför jobbsökandet. Ska bli riktigt kul att åka tillbaka till "mitt" universitet och peppa dem där. Tanken var egentligen att Elvira skulle stanna kvar här i Nyliden och komma imorgon till Holmträsk, men hon blev så ledsen när vi berättade att hon skulle vara kvar en dag till och vi skulle åka så jag ringde min savior i Luleå och som tur var kunde hon rycka in och ta hand om vår lilla plutta medan jag snackar med studenterna. Skönt!
Jag tror i och för sig att hon hade klarat sig bra här också, men jag vet ju att det första hon sa när vi kom hit i onsdags var att hon skulle vilja åka hem. För hon är väldigt hemmakär och det är längesedan hon började prata om att hon ville hem till "luileå" när vi bodde där.
På tal om något helt annat så började jag på allvar kolla på olika hundraser igår, vi är båda ganska sugen på en liten vovve och jag vill framförallt ha en fågelhund. Jag skulle i alla fall vilja ha en hund som är mer en hobby än bara en "kompis" alltså en hund att arbeta med. Så efter lite efterforskning så hittade jag vovven som mer än gärna får flytta in till oss. Kleiner Münsterländer heter den utvalda rasen. Tankarna kring denna vovve är att eventuellt skaffa den innan bebisen kommer till världen men efter det att jag har kommit hem igen. Eller så blir det bara en dröm och införskaffandet blir först om ett par år. Men det skulle passa bra nu, jag ska ju vara hemma ett tag framöver så av den anledningen hade det verkligen passat. Men vi får se.
Nu vankas det pizza sedan hemfärd!
Men nu börjar jag verkligen längta efter vardagen. Att få pula runt i huset och ha Holmträsk som utgångspunkt istället för besöksmål som det känns som just nu. För visst är det som de säger - borta bra men hemma bäst!
Dagarna här i Nyliden har fyllts av skidskytte, skidor, skotertur, snöskottning och allmänt slöande i soffan - för min del alltså. Jo vi har spelat lite yatzy också. Skön tillvaro, men jag känner verkligen att jag måste komma hem så att jag kommer igång i både hjärna och kropp. För jag känner mig allmänt slö, jag vet inte om det beror på graviditeten eller förkylningen som vägrar släppa eller om det är en kombination av dem båda. För visst är jag väl lite slö i vanliga fall också - men inte såhär! Men lite vardag kanske sätter sprätt på det hela, jag hoppas på det i alla fall.
Imorgon bär det iväg till Luleå och träff med studenterna som går ut nu till våren för lite pepptalk inför jobbsökandet. Ska bli riktigt kul att åka tillbaka till "mitt" universitet och peppa dem där. Tanken var egentligen att Elvira skulle stanna kvar här i Nyliden och komma imorgon till Holmträsk, men hon blev så ledsen när vi berättade att hon skulle vara kvar en dag till och vi skulle åka så jag ringde min savior i Luleå och som tur var kunde hon rycka in och ta hand om vår lilla plutta medan jag snackar med studenterna. Skönt!
Jag tror i och för sig att hon hade klarat sig bra här också, men jag vet ju att det första hon sa när vi kom hit i onsdags var att hon skulle vilja åka hem. För hon är väldigt hemmakär och det är längesedan hon började prata om att hon ville hem till "luileå" när vi bodde där.
På tal om något helt annat så började jag på allvar kolla på olika hundraser igår, vi är båda ganska sugen på en liten vovve och jag vill framförallt ha en fågelhund. Jag skulle i alla fall vilja ha en hund som är mer en hobby än bara en "kompis" alltså en hund att arbeta med. Så efter lite efterforskning så hittade jag vovven som mer än gärna får flytta in till oss. Kleiner Münsterländer heter den utvalda rasen. Tankarna kring denna vovve är att eventuellt skaffa den innan bebisen kommer till världen men efter det att jag har kommit hem igen. Eller så blir det bara en dröm och införskaffandet blir först om ett par år. Men det skulle passa bra nu, jag ska ju vara hemma ett tag framöver så av den anledningen hade det verkligen passat. Men vi får se.
Nu vankas det pizza sedan hemfärd!
Nyliden
2011-01-06 -|- 18:51:08Bara för att knyta an till förra inlägget - hon somnade inte, jag tror minsann att jag somnade före henne, lilltösen.
Sådär, då var jobbveckan avslutad!
Det har gått snabbt och Lundresan som jag fasade lite inför gick bättre än jag trott! Det enda som inte blev av under dagarna i Stockholm var den inplanerade träningen, lite synd men det kommer fler tillfällen. Däremot började jag spela LL nya spel och det lär jag göra fler kvällar denna vårtermin. :)
Graviditeten löper vidare, 3 dagar kvar till vecka 14, jag mår bra - fryser väldigt ofta och är hungrigare än vanligt men annars är allt som vanligt.
Just nu håller vi till i snöparadiset Nyliden, tidigare idag åkte vi ut och gjorde lunch i skogen, så skönt att komma ut och så underbart mysigt i de snötäckta landskapet. Molle - mamma och pappas hund, tog en runda i ospårad snö, det enda som syntes var hans huvud - resten av kroppen täcktes av snö. Det såg faktiskt ut som om han simmade fram i snön. Det är faktiskt ganska roligt i år, det finns ingen som helst bärighet i snön allt är bara puder, de har inte haft en enda dag med blida. Men det kommer väl - i mars :)
Elvira och Johan har varit här i Nyliden sedan i söndags - samma dag som jag åkte ner till Stockholm. Elvira var planerat att hon skulle vara här eftersom hon inte börjar inskolning på nya förskolan förrän på tisdag. Eftersom både jag och Johan jobbar så har mormor och morfar varit räddande änglar och förbarmat sig över barnet :) Men Johan fick börja arbeta på mamma och pappas jobb som första uppdrag på nya jobbet så därför har han också hållt till i Nyliden. Så det blev egentligen så bra det kunde bli. Eftersom Elvira ska vara här även på måndag och Johan ska arbeta även imorgon så hämtades jag i princip bara upp i Holmträsk när jag kom hem i onsdags och sedan bar det iväg till byn igen. Det blir lite extra logistik vid sådana här tillfällen men det tar vi gärna, alternativet hade varit att någon utav oss hade varit tvungen att vara föräldraledig.
Nästa stora grej hos oss är alltså att Elvira ska inskolas på ny förskola, det ska bli riktigt spännande faktiskt, jag ser både fram emot att Elvira ska skaffa sig kompisar men jag hoppas också att jag och Johan får en liten större inblick i hur det ser ut med barn och barnfamiljer runt omkring oss. Visserligen klagar jag inte på min nuvarande umgängeskrets men det hade varit trevligt att få kontakt med några barnfamiljer runtomkring där vi nu ska spendera de närmaste åren (eller typ både närmaste och år även efter det :p ).
Nåväl nu ska jag sluta svamla och koncentrera mig på skidskyttet, Hejja Sverige!
Sådär, då var jobbveckan avslutad!
Det har gått snabbt och Lundresan som jag fasade lite inför gick bättre än jag trott! Det enda som inte blev av under dagarna i Stockholm var den inplanerade träningen, lite synd men det kommer fler tillfällen. Däremot började jag spela LL nya spel och det lär jag göra fler kvällar denna vårtermin. :)
Graviditeten löper vidare, 3 dagar kvar till vecka 14, jag mår bra - fryser väldigt ofta och är hungrigare än vanligt men annars är allt som vanligt.
Just nu håller vi till i snöparadiset Nyliden, tidigare idag åkte vi ut och gjorde lunch i skogen, så skönt att komma ut och så underbart mysigt i de snötäckta landskapet. Molle - mamma och pappas hund, tog en runda i ospårad snö, det enda som syntes var hans huvud - resten av kroppen täcktes av snö. Det såg faktiskt ut som om han simmade fram i snön. Det är faktiskt ganska roligt i år, det finns ingen som helst bärighet i snön allt är bara puder, de har inte haft en enda dag med blida. Men det kommer väl - i mars :)
Elvira och Johan har varit här i Nyliden sedan i söndags - samma dag som jag åkte ner till Stockholm. Elvira var planerat att hon skulle vara här eftersom hon inte börjar inskolning på nya förskolan förrän på tisdag. Eftersom både jag och Johan jobbar så har mormor och morfar varit räddande änglar och förbarmat sig över barnet :) Men Johan fick börja arbeta på mamma och pappas jobb som första uppdrag på nya jobbet så därför har han också hållt till i Nyliden. Så det blev egentligen så bra det kunde bli. Eftersom Elvira ska vara här även på måndag och Johan ska arbeta även imorgon så hämtades jag i princip bara upp i Holmträsk när jag kom hem i onsdags och sedan bar det iväg till byn igen. Det blir lite extra logistik vid sådana här tillfällen men det tar vi gärna, alternativet hade varit att någon utav oss hade varit tvungen att vara föräldraledig.
Nästa stora grej hos oss är alltså att Elvira ska inskolas på ny förskola, det ska bli riktigt spännande faktiskt, jag ser både fram emot att Elvira ska skaffa sig kompisar men jag hoppas också att jag och Johan får en liten större inblick i hur det ser ut med barn och barnfamiljer runt omkring oss. Visserligen klagar jag inte på min nuvarande umgängeskrets men det hade varit trevligt att få kontakt med några barnfamiljer runtomkring där vi nu ska spendera de närmaste åren (eller typ både närmaste och år även efter det :p ).
Nåväl nu ska jag sluta svamla och koncentrera mig på skidskyttet, Hejja Sverige!
