Ja, då var vi hemma igen, hela och rena. Lite brunare än vanligt dock ;)

Och hur var det då?
Vi började resan från Luleå, vi packade och tankade bilen full, sen körde vi. Elvira somnade nästan direkt, sov till Piteå, sen stannade vi för att äta middag. Bilturen fortsatte till Umeå, där vi stannade och tankade både bil och Elvira (med välling då förståss) samt inhandlade en ljudbok, den väntade, som blev vår käre vakne kamrat hela vägen ner till Stockholm. På första parkeringen efter högakustenbron bytte vi förare och sedan körde jag resten av biten. Hela vägen fram till Benstockens parkering. Där parkerade vi bilen, tog vår packning och klev på en buss som sedan tog oss till utrikesterminalen strax innan klockan fyra på morgonen var vi framme. Första incheckning skulle vara klockan 05.30, men vi checkade in på egen hand så vi behövde endast vänta på att få gå till gaten. Ombordstigningen startade innan 7 så vi kan väl säga att väntan var rätt så lång.  :)


På bussen mot Arlanda


I väntan på att klockan ska gå


Lite glass och vin i väntan på flygavgång klockan är inte 7 ännu... :D

När vi väl kom ombord på planet fick Elvira en flaska med välling och somnade omgående, vi hade dessutom så pass tur att ett säte var ledigt hos oss så Elvira kunde ligga utsträckt mellan oss och sova. Resten av flygresan förflöt utan vidare problem, det blev ett par vändor i gången för att rasta barnet men som sagt, på det hela var hon den lilla ängel som hon alltid är.

En sovade prinsessa


Underhållningen för sessan under flygresan och andra tillfällen under vistelsen som krävde en del mutor :)

Väl på plats såg vi till att förse oss med mat, då all inclusiven inte täkte onsdagar och lördagar, sedan utforskade vi hotellet, solade lite tills klockan helt plötslig var halv sex, så vi återvände till vårt rum där vi duschade av oss flygplansresan och gick sedan ner och åt en middag, Elvira fick en flaska välling medan vi åt och somnade i vagnen. Väl uppe på rummet igen lyfte jag över pluttan till sängen där hon fortsatte att sova hela långa natten. Till klockan 9 dagen därpå.

Vi vaknade med ett ryck, blev lite oroliga över att vi missade frukosten men kunde lungt andas ut då den serverades ända fram till 10.30. Efter frukosten gav vi oss ut på en promenad för att utforska Arguineguin. Slutdestinationen blev en liten pub i ett gatuhörn där vi förfriskade oss med vin/cider och äppeljos.

Försökte få damen att sitta stilla på stolen då bilarna körde bara en och en halv meter bort, inte helt enkelt, men lite nu och då fick vi faktiskt tillfälle att njuta av utsikten över havet.


Vi passade på att prova på en liten lekpark

Mitt i alltihopa så kom vi på oss själva, klockan började ju närma sig slutet på lunchen så vi fick med raska steg ta oss tillbaka till hotellet. Efter lunchen så låg vi som två knubbsälar antingen i bassängen med Elvira eller på en solstol i närheten när klockan började närma sig halv sex letade vi oss upp på rummet igen, duschade, gick ner till buffén, åt, gick upp på rummet igen, la barnet, satt sedan på balkongen och drack drinkar resten av kvällen.

Dag två promenerade vi åt andra hållet på vår morgonpromenad, där vi efter ca 20 minuter hamnade på Anfi Beach, en strand som anlagts med sand från karibien. Elvira fick leka lite i sanden och jag köpte en handduk till henne som fungerade som en poncho, eftersom det endast fanns pool och beach handdukar till mig och mamma på rummet och för att de var så underbart söta :D


I sin fina poncho, det står dessutom hennes namn på den där nere vid fötterna.

Resten av dagen förflöt som tidigare dag, med sol, bad, mat och balkonghäng. Elvira vaknade dock just när vi hade ätit middag klart så hon hängde med oss den kvällen


Lördagen blev utflyktsdagen, eftersom vi inte fick mat på hotellet den dagen. Vi åkte till Maspalomas, en plats där sand från Saharaöknen har blåst in och lagt sig i dynor. Som ett litet Sahara kan man säga... Eftersom vi tänkte promenera på sanddynorna så valde vi att lämna vagnen hemma och Elvira fick därför antingen gå eller bli buren. Det krävdes lite tålamod, eftersom ibland ville hon stanna och utforska saker lite längre än vad vi ville men det funkade ändå rätt bra

Sand, sand och åter sand.

Sen återvände vi hemmåt, för senare på dagen skulle mor få sina ögonbryn plockade och jag skulle genomgå en makeover. Kvällen avslutades på en restaurand vid namn Julia, där en mycket trevlig svenska plockade ihop en fantastisk tapas meny åt oss. Slutligen återvände vi till hotellet och avslutade kvällen i vanlig ordning.

Ett kärt återseende efter att mamma varit borta och fixat till sig lite :D

Söndagen blev precis som i bibeln en vilodag, vi badade, lekte, solade, badade, vilade, sov, solade lite till. Vi avslutade kvällen med att titta på en show och drack paraplydrinkar.

Måndagen belv också en lung dag med promenad på morgonen, vi hittade en jättefin klänning som vi köpte, men som sedan försvann, någonstans. Slutligen solade vi och badade vi resten av dagen.
Tisdagen blev åter igen en utflyktsdag, trots att vi fick betald mat på hotellet så åkte vi iväg. Mamma var nämligen sugen att åka lite båt, så vi åkte glas bottom ferry till Puerto Rico, åt lite lunch där, tog returresan till Anfibeach, spenderade resten av eftermiddagen där. Elvira stormtrivdes, hon satt i vattenbrynet och lekte med sanden och vattnet medans jag låg som en strandad val brevid :D

Elvira fick lite klubbor att äta medans vi åkte, vilket hon tyckte väldigt mycket om.

Onsdagen, vår sista dag, blev en lång dag. Vi började med att äta frukost sedan gick jag ner för att checka in vårt bagage. När jag kommer fram till disken för incheck så berättar kvinnan bakom att vårt flyg har blivt framflyttat och att vi kommer får vidare information och lunch klockan 14. Från början var det meningen att bussen skulle åka från hotellet 12.45.
För att få dagen att gå gick vi på promenad och handlade det sista (bland annat en ny klänning eftersom den första aldrig kom fram igen). Tillslut fick vi besked, klockan 16.30 blev den nya bussavgången och 18.30 lyfte vi från kanarieöarna.
Vi kom hem mitt i natten (halv ett), hämtade bilen och körde sedan till Viksjö, där vi fick spendera natten.

Summa summarium, vi var med om mycket, Elvira var den ängel som hon alltid är och vi fick gott om tid till att bara njuta!

Snart bär det iväg, snart åker vi, snart lämnar jag min man och tar med mig mitt barn till kanarieöarna, de ni!
med mig på resan kommer också min mamma, det är nämligen hon som står för kalaset, denna lilla tjejresa.
Jag känner av tidspressen, jag har i vanlig ordning INTE gjort allt som jag hade velat göra.
Kvar på att göra listan är:

• Packa de tvättade kläderna
• Laga ett par byxor till Elvira
• Laga min klänning
• Stryka en klänning till Elvira
• Bestämma mig för vad jag ska ha för kläder på de olika resdagarna
• Flytta över nån film till min ipod
• Hämta bok hos Jenny
• Ta ut pengar så att vi kan växla dem
• Städa bilen

... hm, kommer inte på något mer nu, men det är säkert en massa andra saker som jag har glömt.
Däremot så "lurade" Jenny iväg mig till pontushallen för att sola, hon tyckte jag var tokig som inte hade tänkt sola innan jag skulle åka iväg. Så jag lyssnade på min goda vän och tog med henne och solade. Det ångrar jag dock lite smått, först och främst tror jag solningen var lite väl för lång för mig, så jag brände mig typ på mina bröst, men inte på magen... Sen upptäckte jag nu efter att jag hade duschat att ryggen min hade blivit randig av någon anledning, som om vartannat lysrör inte hade funkat... Jaja, det lägger väl sig :D men jag ser hur som helst ganska kul ut just nu.

Varför springer jag inte som en galning och packar de saker som är kvar? Jo vi har nämligen Anna och Oskar i vardagsrummet, jag tror att jag har nämnt tidigare att Anna numera är inneboende hos oss, i tre veckor till ungefär och just nu är Oskar på besök från Tyskland, å då "bor" han också såklart här. Så det vore ju faktiskt lite taskigt att springa runt såhär sent på natten som en illbatting och packa (eftersom alla förutom jag och Elvira har ett hederligt jobb i denna lägenhet och därmed behöver sina skönhetsömnar). Däremot kan jag ägna mig åt diverse datorfixning, som att ladda in en film på min ipod, om jag nu kommer på hur man gör... :D

Nåja, sov nu gott alla mina vänner, imorgon sätter vi oss i bilen för att köra ner till sthlm sen flyger vi till soligare breddgrader!

Just nu, just precis nu startade min ledighet.
Jag har precis lämnat in den sista rapporten, den är klar finito done. Hoppas bara att examinatorn tycker detsamma. Nu följer en tid av väntan, väntan på att få tillbaka rapporterna, väntan på att få tillbaka tentan, väntan på solen.
Ledig i tre månader framöver, vad ska jag då göra?
Börjar sommaren med att åka till kanarieöarna, jag, mamma och Elvira. Bättre start går inte att få! :) Sen firar vi midsommar hos min bror i Karlskoga och återvänder sedan till norrland för att plantera 35 hektar skog. 35 Hektar! Förhoppningsvis får vi gjort det så jag hinner hem en vecka innan Johans semester börjar.
När Johans semester sedan börjar så ska vi åka Sverige runt, i princip. Mora, Sälen, Karlskoga, Åland, Nyliden. Så ser planen ut nu. Sen mina vänner, så är det bara de sista två veckorna kvar innan skolan börjar igen, så då ska vi vara hemmavid så att hemmet och jag är redo för skolstart den 31 augusti. Som dessutom börjar med 10 veckors praktik, på Sunderbyn, jag längtar!

Men innan allt detta, innan ledigheten börjar, så ska jag säga hejdå till alla vänner, vissa kommer tillbaka efter sommaren, vissa är kvar över sommaren och vissa åker och kommer tillbaka när dragningskraften suger dem tillbaka.
En av de som åker är min absolut äldsta vän från Luleåtiden nämligen Malou. Vi träffades första gången då vi skulle bo tillsammans i en lägenhet på Tuna, båda två var vi nykomlingar och vi hittade varandra direkt. Under åren som sedan har följt så har hon varit min fasta punkt här i Luleå, många gånger har hon tänkt åka ifrån oss, men alla gånger har hon stannat. Nu, fem år senare, åker hon. Malou har alltid funnits där, hon har ställt upp i vått och tort hon har varit den räddande ängeln så många gånger att jag inte ens kan räkna dem längre.

Malou, jag hoppas att du vet hur mycket jag uppskattar dig, jag kommer sakna dig så sjukt mycket! Tack för allt ditt stöd och all din enegi, du är mer än välkommen tillbaka vilken dag på året! Du är min vän för evigt! Puss och Kram!

Nu ska jag torka tårarna, sen ska jag ge mig iväg på min ledighet.
Tjing!