Tonight's gonna be a good night
2010-02-24 -|- 02:12:12Vilken jäkla kväll...
Stämplade in där vid 16 snåret och kastade mig in i arbetsuppgifterna, som idag bestod av att förbereda restaurangen lite extra inför kvällens anstormning. Jag fick veta att gårdagen hade varit heeeelt sinnessjuk och att det inte fanns en stund för vila på hela kvällen. Jag stålsatte mig och ställde in mig på hyperaktiv.
Det gick sådär.
Ca två timmar in i serveringen när á la carté beställningarna haglade in som värst så blir det helt plötsligt kolsvart. Det enda som lyste upp stället var de små fina ljusen som vi har på varje bord. Reservströmen gick igång på kanske 30 sekunder och vi arbetade på så mycket som det bara gick. Det tog inte lång stund innan strömmen kom tillbaka och vi alla drog en lättnads suck.
10 minuter efter att strömmen hade gått så börjar brandlarmet tjuta, falskt alarm. Köket (som fortfarande blir överöst med beställningar) steker hamburgare som galningar och får inte igång fläktarna igen. Så brandlarmet stängs av, endast för att en minut senare starta igen.
Vi håller ut ett tag men bestämmer oss tillslut för att stänga á la carten. För alla våras örons skull.
Just när vi börjar känna att läget är under kontroll, så går strömmen igen. Denna gången stannar den kvar mkt längre, lagomt till att damerna började åka stafetten i skidskyttet. Pappa ringer för att fråga om vi har ström, för att kunna se loppet, men det kunde vi inte direkt hjälpa till med. Vi tänder kandelabrarna i restaurangen, håller tummar och tår över att ölen ska fortsätta bete sig normalt (och pumpa fram öl såklart) och att disken inte ska växa till oanade höjder.
Ölen fortsätter bete sig normalt men disken växer... jag ser med fasa framför mig hur vi i mörkret tvingas stå och handdiska alla tallrikar, bestick, glas osv osv.... Vi gör plats i diskrummet och lastar det fullt, i hopp om att strömmen kommer tillbaka.
Det gör den, men med facit i hand så vet vi att den lika gärna kan försvinna igen och den största fasan är fortfarande att bli tvingade att handdiska. Så jag lägger in överväxeln, jag diskar och jag diskar. Jag diskar så att det blir så varmt i diskrummet att fönstret måste öppnas på lite mer glänt än vanligt. Vilket resulterar i en ångbastu. Ute är det någonstans mellan -20 och -30 vid det tillfället och i rummet är det runt 27 kanske och oerhört fuktigt. Ni kan ju gissa vad som händer, ångan bara väller in. Tillslut är det mer eller mindre ånga i hela rummet och sikten blir nedsatt. Men jag jobbar på.
Efter det rullade det bara på, slutligen kl 0.15 är vi klar och sitter ner för första gången sedan kl 18 då vi åt middag. Det mina vänner, det är en bra jobbkväll! :)
Januari och februari
2010-02-23 -|- 12:43:59Som ni kanske har märkt så har mitt bloggande legat i träda ett bra tag nu, men skam den som ger sig. Den enkla anledningen till att så lite tid har spenderats på denna blogg är att tiden har inte funnits.
Har jag inte jobbat så har jag sovit, har jag inte sovit så har jag pluggat, har jag inte pluggat så har jag tränat och har hat inte tränat har jag försökt ha lite kontakt med min familj. Så internet och därmed facebook, bloggen och familjeliv har helt enkelt prioriterats bort. Sad but true.
Men nu satsar jag på en comeback. Förra kursens uppgifter är äntligen klara, inlämnade och godkända. Jag är supernöjd! Detta mina vänner ger mitt sinne så otroligt mer ro och jag känner nu mera att jag kan unna mig lite tid sittandes vid datorn. Sen så närmar sig tjejvasan med stormsteg, tre dagar kvar.. tre dagar kvar.
Detta betyder att jag inte hetsar lika mkt med träningen som jag gjort tidigare, inte för att jag har tränat ihjäl mig men tanken på att jag borde träna har tagit upp en del av min hjärnkapacitet, lika väl som de eftersläpande uppgifterna.
Hur har det gått med skidorna då?
Jag har åkt 2-3 mil på skidorna hitintills, alltså 2-3 mil mer än vad jag åkte innan jag gav mig iväg på Dundret runt förra året. Så jag är ganska nöjd med det. Men förutom att åka skidor så har jag tränat på jobbet, på crosstrainern. I söndags körde jag och mamma "det sista passet", 40 mintuer för min del. Det var tungt men ingen träningsvärk så långt ögat kan nå (för min del alltså ;) ). Så jag känner mig i betydligt bättre form än förra året. Så det kommer nog inte bli en lika mardrömsartad strapats denna gång (nåja, sällskapet förra året kan jag då verkligen inte klaga på, inte heller vädret). Det enda som jag är orolig för det är skavsår, förra året åkte jag runt alla tre milen med skavsår som bara blev större och större... Jag hoppas verkligen att vi kan undvika det denna gång... Vädret ska visst inte bli allt för trevligt, snö ca 1cm ska falla under dagen. Vi kommer att starta i startled 12, vilket betyder kl 12.30. Senast 16.00 måste vi ha passerat Eldris, 2.1 mil in i loppet. Men det ska vi nog fixa, jag och mamsen.
Mitt startummer är 11867 och mamma har ett nummer högre eller lägre än mig. Om ni vill följa oss via vasaloppet.se alltså :)
Nåja, bilder har jag massor av, men tiden rinner ut.
På återseende!
Min pluggork är borta
2010-02-08 -|- 13:24:26När jag kom in var planen att jag skulle göra LCHF muffins åt mamma och pappa, men jag tänkte att jag gör det sen och gick istället och satte mig vid symaskinen. Jag sydde på den ena armen och gav sedan upp när jag insåg att jag hade skräddat två högerarmar istället för en av vardera. Sutligen provade jag den lilla bakelsen, den blir fin men jag måste bara justera den en hel del. Eller kolla om mamma vill ha den :)
Å hipps vipps var klockan kvart över 12, min pluggtid var slut och LCHF muffinsarna tog över min tid. Nu är sista "plåten" i ugnen och jag börjar jobba om 1,5 timme. Vilket betyder att jag bara har tid till att göra mig i ordning, gå ut med hunden, städa undan och pipa iväg. Tittade ut genom fönstret och såg mazadan, den ser mycket mycket kall ut eftersom jag glömt att sätta i motorvärmaren. I Garaget står mammas bil och ser mycket mycket varm ut, jag tror jag lånar den istället :D (ringde mamma och frågade om jag fick först förståss).
Så nu när min plugganda har försvunnit så letar jag anledningar till att inte hinna plocka fram böckerna, vilket såklart resulterar i bloggning och facebooking, vilket jag iofs inte har ägnat mig åt de senaste två veckorna, så jag kanske skulle kunna unna mig det? Då kanske pluggandan kommer tillbaka! :)
Bah! Vart tog mitt gamla liv vägen?!
2010-02-08 -|- 02:09:09Nåja, jag har det inte så tokigt där jag är, en skön säng, oftast färdig lagad mat, badtunna på tomten, skidspår runt hörnet, gym på jobbet och supertrevligt arbete. Så det är inte det att jag inte trivs här, men jag saknar där.
Jag saknar den dagliga lunken med min familj, jag saknar mina få men mycket kära vänner, jag saknar närheten till allt, jag saknar vitamindryckerna som jag lyckades förälska mig i just innan jag åkte (å i urskogen ska ni tro, där finns inte sånna moderniteter, det finns ju knappt hårfärger på affären...), jag saknar mitt hem, mina kläder, min arbetshörna, mina katter. Ja jag saknar en hel del.
Så nu vet jag hur det är att veckopendla. Inget man vill göra för evigt, men jag tror att det går att genomföra under en begränsad tid.
Hur är det med mig annars då? Varför hör jag aldrig av mig?
Jo, jag mår bra, jag jobbar mer eller mindre varje dag , med några lediga dagar här och där, när jag inte jobbar så pluggar jag, å när jag inte gör det så tränar eller sover jag. Varför är det så? Jo jag har en möjlighet att jobba 100% i februari, vilket jag tog, jag pluggar c uppsats på 50% och har kvar en sak från förra kursen, så mina timmar går åt utan att jag ens märker det själv. Så jag hinner inte med så mkt roliga saker längre (Dessutom har min älskade dotter varit här veckan som varit och det gav mig inte så speciellt mycket mer med tid, men det fyllde mig med kärlek!).
Men idag hände det, jag tänkte att nä, nu vill jag göra nått kul. Så jag började sy en tunika, vi får väl se var det hela slutar, men såhär efter första provningen så kan jag säga er, den behöver sys in en hel del... Det som är det roligaste med det hela är att när jag beställde mönstret och mätade mig själv så skulle jag ha strl 46, men eftersom jag verkligen inte har det i vanliga fall så kompromissade jag med en 42a... vilken jäkla tur att jag inte tog 46an.
Jag ska lägga upp bilder på den sen när den är klar och när jag gjort klart skoluppgiften och får över lite tid som jag verkligen kan unna mig.
Puss och kram på er! Jag vet att ni finns där ute, men jag vet inte hur ni har det eftersom jag inte ens har tid att läsa bloggar längre....
