är jag för kontrollerad eller?
2010-03-30 -|- 09:11:13Alltså, jag gillar att göra listor.
Jag gillar att fylla i vad som ska göras när i min kallender.
Jag tycker det är skönt med en budget.
Jag behöver ha träningsdagar/träningschema för att överhuvudtaget ta mig ut.
Är jag för kontrollerad?
Problemet med mitt planerande är att jag inte alltid är så duktig på att följa mina planer. Jag undrar om jag skulle bli bättre på att utföra saker om jag inte planerade allt, eller om det bara skulle bli sämre?
Just nu sitter jag alltså och funderar på hur jag skulle kunna bli mer produktiv, antagligen inte genom att sitta här men jag måste i alla fall fundera någonstans. Lista på vad som behöver göras fungerade ju rätt bra sist, kanske skulle jag
införa det? Eller kanske packa iväg mig till skolan varje dag och inte gå hem förrän jag gjort det som jag tänkt?
Nåja, något måste göras, NU.
Jag gillar att fylla i vad som ska göras när i min kallender.
Jag tycker det är skönt med en budget.
Jag behöver ha träningsdagar/träningschema för att överhuvudtaget ta mig ut.
Är jag för kontrollerad?
Problemet med mitt planerande är att jag inte alltid är så duktig på att följa mina planer. Jag undrar om jag skulle bli bättre på att utföra saker om jag inte planerade allt, eller om det bara skulle bli sämre?
Just nu sitter jag alltså och funderar på hur jag skulle kunna bli mer produktiv, antagligen inte genom att sitta här men jag måste i alla fall fundera någonstans. Lista på vad som behöver göras fungerade ju rätt bra sist, kanske skulle jag
införa det? Eller kanske packa iväg mig till skolan varje dag och inte gå hem förrän jag gjort det som jag tänkt?
Nåja, något måste göras, NU.
Helgen i Gällivare
2010-03-29 -|- 11:30:07Sådär ja, åter tillbaka från helgens utflykt.
Hur var det? Supertrevligt såklart. Skrattade så jag fick ont i magen i lördags så det lever jag på nu ett tag framöver! Vi åt mat på Harrys, dyr mat. Men det är ju inte varje dag som vi går ut och äter så det är väl lika bra att passa på. Jag har blivitt lite bortskämd med maten på jobbet och tyckte väl inte att det var så mkt att hänga i julgranen men men, bättre lycka nästa gång. Som sagt, roligt hade vi.
Anna blir bara mer och mer gravid (konstigt vore väl annars), jag tror att det är en liten tjej som finns där inne i magen, men det är säkert en pojke, för många tecken pekar på det, bland annat pojksträck över magen och såklart en äkta pojkmage också. Men men snart vet vi.
Jag däremot är av praktiska skäl så ogravid som man bara kan bli, men det kan jag ju lova er att visst rycker det i mammanerven när jag ser Anna och Oskar i deras inför-bebis-förberedelse. Men som sagt, av praktiska skäl.
Sen förstår jag verkligen dem som bara skaffar ett barn, för visst börjar det vara ganska tryggt och bekvämt med lilla Elvira. Hon har börjat gå på pottan, hon klär sig nästan helt själv och självklart har hon en vilja av stål. Både en fördel och en nackdel kan jag tycka. Jag tycker det är superbra att hon vågar stå på sig och säga ifrån, det är nyttigt, men jag kan tycka att när vi är på väg till dagis eller när vi äter eller när vi är på affären så hade det varit ganska skönt om hon bara lyssnade och löd. Men som sagt, det är bra att hon utvecklar sin personlighet i alla fall.
Jobb då? Ja, jag har sökt, i fredagsmorse sökte jag ett tredje jobb som jag verkligen vill ha. Ett tredje jobb som inte betyder att arbeta som arbetsterapeut i den traditionella bemärkelsen, nämligen studentombudsman på FSA. Jag hoppas verkligen att jag får den tjänsten, det hade passat vår familj hur bra som helst (förrutom att det faktiskt ligger i Stockholm då) och det hade underlättat planerna inför framtiden. Men vi får väl se. De andra två jobben som jag verkligen vill ha det är på röda korset och på SSAB. Men så började jag Jenny prata om att starta eget och funderade lite på affärsidéer och vi kom på en riktigt bra, kan jag tycka. Så vi får väl se vad det hela leder till. Jag vill i alla fall ha ett jobb. Hitintills vet jag att tre i klassen fått jobb, superroligt för dem, men lite jobbigt för mig, det känns som om jag är den enda som inte fått, fast så är det säkert inte, men känslan finns där ändå.
Sen måste jag ju bara avsluta med att helt enkelt lägga upp en bild på mig själv. Jag gjorde bort mig i lördags, bestämde mig för att blondera håret, men slutresultatet blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig... What to do?
Hur var det? Supertrevligt såklart. Skrattade så jag fick ont i magen i lördags så det lever jag på nu ett tag framöver! Vi åt mat på Harrys, dyr mat. Men det är ju inte varje dag som vi går ut och äter så det är väl lika bra att passa på. Jag har blivitt lite bortskämd med maten på jobbet och tyckte väl inte att det var så mkt att hänga i julgranen men men, bättre lycka nästa gång. Som sagt, roligt hade vi.
Anna blir bara mer och mer gravid (konstigt vore väl annars), jag tror att det är en liten tjej som finns där inne i magen, men det är säkert en pojke, för många tecken pekar på det, bland annat pojksträck över magen och såklart en äkta pojkmage också. Men men snart vet vi.
Jag däremot är av praktiska skäl så ogravid som man bara kan bli, men det kan jag ju lova er att visst rycker det i mammanerven när jag ser Anna och Oskar i deras inför-bebis-förberedelse. Men som sagt, av praktiska skäl.
Sen förstår jag verkligen dem som bara skaffar ett barn, för visst börjar det vara ganska tryggt och bekvämt med lilla Elvira. Hon har börjat gå på pottan, hon klär sig nästan helt själv och självklart har hon en vilja av stål. Både en fördel och en nackdel kan jag tycka. Jag tycker det är superbra att hon vågar stå på sig och säga ifrån, det är nyttigt, men jag kan tycka att när vi är på väg till dagis eller när vi äter eller när vi är på affären så hade det varit ganska skönt om hon bara lyssnade och löd. Men som sagt, det är bra att hon utvecklar sin personlighet i alla fall.
Jobb då? Ja, jag har sökt, i fredagsmorse sökte jag ett tredje jobb som jag verkligen vill ha. Ett tredje jobb som inte betyder att arbeta som arbetsterapeut i den traditionella bemärkelsen, nämligen studentombudsman på FSA. Jag hoppas verkligen att jag får den tjänsten, det hade passat vår familj hur bra som helst (förrutom att det faktiskt ligger i Stockholm då) och det hade underlättat planerna inför framtiden. Men vi får väl se. De andra två jobben som jag verkligen vill ha det är på röda korset och på SSAB. Men så började jag Jenny prata om att starta eget och funderade lite på affärsidéer och vi kom på en riktigt bra, kan jag tycka. Så vi får väl se vad det hela leder till. Jag vill i alla fall ha ett jobb. Hitintills vet jag att tre i klassen fått jobb, superroligt för dem, men lite jobbigt för mig, det känns som om jag är den enda som inte fått, fast så är det säkert inte, men känslan finns där ändå.
Sen måste jag ju bara avsluta med att helt enkelt lägga upp en bild på mig själv. Jag gjorde bort mig i lördags, bestämde mig för att blondera håret, men slutresultatet blev inte riktigt vad jag hade tänkt mig... What to do?
Hemma i hemmets lugna (?) vrå
2010-03-24 -|- 23:33:14Ja, nu är jag hemma.
Det är så obeskrivligt skönt att jag inte ens försöker beskriva känslan. :)
Men ni ska inte tro att jag legat på latsidan sedan jag kom hem. Nej nej, här har det varit full rulle.
I måndags kom jag mer eller mindre direkt från Slagnäs till mitt möte på universitetet, programrådsmöte. Sedan bjöd vi mamma på middag, hälsade på Anna (Oskar var inte hemma) samt avslutade kvällen med att se hockey. Tisdagen bjöd på c-uppsatsarbete, föreläsningar, middag hos Anna och Oskar samt planering inför Dundret runt med hela gänget. I dag har jag avslutat införningen av rådata till C-uppsatsen och hade planer på att jogga, men jag la mig på soffan för att fundera på saken, vilket ledde till att jag somnade 9.30 och vaknade 13.30. Ångest.
Sedan dess har jag varit hos handledaren, druckit kaffe med Anna och Oskar, hämtat ut min mobil (!), lämnat in Liselottes hörlurar på lagning, varit på introduktionen för att bli testperson för Oriflame, hälsat på Fredrik och Caroline samt gått och lagt mig. Men jag vaknade efter en kvart och kunde därefter inte somna om. Ångest.
Men, det är väl bara göra det bästa av situationen. Trots att jag ska upp kl 6 så är det lika bra att göra lite nytta istället för att sova (eftersom jag inte kan somna). Så nu tänkte jag fila på min ansökan till tjänsten i Stockholm och därefter testa om det går bättre att sova.
Imorgon blir det för övrigt att arbeta med C-uppsatsen i Boden större delen av dagen och MSN möte med marknadsföringsgruppen på kvällen. Funderar på att göra våfflor till middag, dagen till ära. Jogga måste jag också göra, så jag slutar att tänka på att jag borde göra det. Sen ska jag nog köpa ett Wii också, för imorgon är det faktiskt LÖNING!
Det är så obeskrivligt skönt att jag inte ens försöker beskriva känslan. :)
Men ni ska inte tro att jag legat på latsidan sedan jag kom hem. Nej nej, här har det varit full rulle.
I måndags kom jag mer eller mindre direkt från Slagnäs till mitt möte på universitetet, programrådsmöte. Sedan bjöd vi mamma på middag, hälsade på Anna (Oskar var inte hemma) samt avslutade kvällen med att se hockey. Tisdagen bjöd på c-uppsatsarbete, föreläsningar, middag hos Anna och Oskar samt planering inför Dundret runt med hela gänget. I dag har jag avslutat införningen av rådata till C-uppsatsen och hade planer på att jogga, men jag la mig på soffan för att fundera på saken, vilket ledde till att jag somnade 9.30 och vaknade 13.30. Ångest.
Sedan dess har jag varit hos handledaren, druckit kaffe med Anna och Oskar, hämtat ut min mobil (!), lämnat in Liselottes hörlurar på lagning, varit på introduktionen för att bli testperson för Oriflame, hälsat på Fredrik och Caroline samt gått och lagt mig. Men jag vaknade efter en kvart och kunde därefter inte somna om. Ångest.
Men, det är väl bara göra det bästa av situationen. Trots att jag ska upp kl 6 så är det lika bra att göra lite nytta istället för att sova (eftersom jag inte kan somna). Så nu tänkte jag fila på min ansökan till tjänsten i Stockholm och därefter testa om det går bättre att sova.
Imorgon blir det för övrigt att arbeta med C-uppsatsen i Boden större delen av dagen och MSN möte med marknadsföringsgruppen på kvällen. Funderar på att göra våfflor till middag, dagen till ära. Jogga måste jag också göra, så jag slutar att tänka på att jag borde göra det. Sen ska jag nog köpa ett Wii också, för imorgon är det faktiskt LÖNING!
Det var allt för denna gången
2010-03-22 -|- 02:05:01Så. Nu har jag stämplat ut för sista gången denna säsongen (oj det rimmade, det var inte meningen). Jag har nog aldrig känt mig så delad i känslorna som nu. Jag är verkligen super duper lycklig över att jag imorgon får återse min kära familj och jag kommer dessutom stanna i mitt hem längre än en vecka! My god, det var länge sedan sist. Men samtidigt känner jag mig lite nere, för jag kommer verkligen sakna alla goa vänner som jag lärde känna och som jag åter igen började umgås med.
Förhoppningsvis är det väl inte sista gången vi ses och jag hoppas verkligen att många kontakter behålls.
Så vad har vi framför oss?
Som vanligt i mitt liv så är det väl aldrig riktigt lugnt, veckan är redan fullspäckad med C-uppsatsarbete, extraföreläsningar, testperson och c-uppsats. Jag har självklart tänkt njuta av att umgås med min familj men jag vill också återse alla mina vänner där hemma. Om ingen skapar en fest så tror jag banne mig jag ordnar en själv. Fast nästa vecka. Så ni kan ju vara beredda på det ni som känner att ni vill träffa mig :D
Helgen kommer spenderas i Gällivare, med dundret runt för männen på lördag dag och som det ser ut, styrdans med Rolandz på lördagkväll.
Det är nog de närmsta framtidsplanerna, jo, så har jag tänkt börja träna på allvar. Måste ju samla ihop steg åt mitt lag :D (om nu bara denna förbannade förkylning ville släppa). För er som vill veta så har jag sedan jag fick stegräknaren (hm, torsdag tror jag det var) samlat på mig 42000 steg. Det får jag ju vara nöjd med, med tanke på hur pigg jag varit de senaste dagarna.
Well well, nu ska jag sluta snacka strunt, ta den sista klunken vin och segla i säng. Ställer väckaren på 8. Så alla som känner sig pratglada, ring å prata med mig så jag verkligen vaknar :D
Förhoppningsvis är det väl inte sista gången vi ses och jag hoppas verkligen att många kontakter behålls.
Så vad har vi framför oss?
Som vanligt i mitt liv så är det väl aldrig riktigt lugnt, veckan är redan fullspäckad med C-uppsatsarbete, extraföreläsningar, testperson och c-uppsats. Jag har självklart tänkt njuta av att umgås med min familj men jag vill också återse alla mina vänner där hemma. Om ingen skapar en fest så tror jag banne mig jag ordnar en själv. Fast nästa vecka. Så ni kan ju vara beredda på det ni som känner att ni vill träffa mig :D
Helgen kommer spenderas i Gällivare, med dundret runt för männen på lördag dag och som det ser ut, styrdans med Rolandz på lördagkväll.
Det är nog de närmsta framtidsplanerna, jo, så har jag tänkt börja träna på allvar. Måste ju samla ihop steg åt mitt lag :D (om nu bara denna förbannade förkylning ville släppa). För er som vill veta så har jag sedan jag fick stegräknaren (hm, torsdag tror jag det var) samlat på mig 42000 steg. Det får jag ju vara nöjd med, med tanke på hur pigg jag varit de senaste dagarna.
Well well, nu ska jag sluta snacka strunt, ta den sista klunken vin och segla i säng. Ställer väckaren på 8. Så alla som känner sig pratglada, ring å prata med mig så jag verkligen vaknar :D
Cool eller nörd?
2010-03-21 -|- 03:34:19Detta är något som mer eller mindre har förföljt mig genom livet.
När högstadietiden kom så var detta den viktigaste frågan, var du cool eller var du nörd? Denna fråga besvarade nämligen vem man sedan skulle umgås med, nördar umgicks med nördar och de coola med de coola. De som var ett mellanting fick flyta lite där i mellan.
Där var jag, i mellantinget, det kanske låter som om det är en bra sak, men på sistone har jag funderat lite på det där. Hade man varit antingen det ena eller det andra hade man i alla fall vetat var man hörde hemma.
Jag som person är en person som söker bekräftelse. Jag vill höra att jag är duktig, jag vill höra att jag är fin, jag vill umgås med de som jag "ser upp till", jag vill inte bli utesluten från ett samtal, jag vill inte vara den som fortfarande jobbar när de andra sitter bara för att ingen sa att det var dax att sitta. Jag vill inte vara den som sitter ensam hemma. Ja, listan kan göras lång. Men om man ska sammanfatta den något så skulle jag vilja säga att jag vill ha sällskap och bekräftelse, sånt gör mig glad, sånt gör att mitt självförtroende växer.
Detta hänger lite ihop med det här coola vs nördiga. För jag har i alla fall en uppfattning om att är jag bara nog cool så vill alla vara med mig. Fast vad är då att vara cool?
Är det coolt att gå ut på helgerna, supa sig dö full och knappt minnas vad man gjort dagen efter? Är det coolt att bryta mot vissa regler för att lättare ta sig fram? Är det coolt att köra bilen fortare än vad man borde?
Om vi vänder på det, är det nördigt att sitta hemma och njuta av ett glas vin i vänners sällskap? Är det nördigt att tycka att rätt ska vara rätt? Är det nördigt att ta sig fram "sakta" men säkert?
Jag tror på något vis ovanstånde är varken det ena eller det andra, utan det handlar helt enkelt om hur säker du är i dig själv. Att vara cool på ett nördigt vis. Om jag är nog säker och innehar nog mycket med självförtroende så borde inte mina handlingar avgöra om jag är cool eller inte, utan den energi som jag utstrålar borde avgöra det hela. Är det inte så?
Jag måste erkänna att jag under större delen av mitt liv haft ganska dåligt självförtroende och har därför bland annat inte köpt de nya mode kläderna, för det är ju för de coola, jag har istället köpt ganska "normala" kläder för att inte sticka ut för mkt. Men what tha heck. Jag tycker fan att jag är söt/snygg när jag har på mig min slagnäsmössa på ett "coolt" vis, och tycker jag det så blir jag det. Eller hur?
Jag vet inte om jag svamlar, men jag tror att det viktigaste är (om man nu vill vara en cool människa) att omge sig själv med människor som man mår bra av att umgås med och som ger en den bekräftelse som man är ute efter. Och att hitta sitt eget sätt att skapa självförtroende, för det är nog där det mesta sitter. Om det så är att börja träna och se att kroppen ändras, eller att gå ner i vikt och känna sig stolt över prestationen eller plugga stenhårt till ett prov/en tenta för att få MVG. Egoboost är nog den bästa vägen till att bli en cool tjej tror jag. (För då skiter man i vad alla andra tycker, iom att man är så stark i sig själv).
Genom att inse detta så har jag nog tagit ett steg i riktningen mot att bli cool. Cool i min bemärkelse. För det är nämligen vad jag vill vara. Cool.
Coolt va?
När högstadietiden kom så var detta den viktigaste frågan, var du cool eller var du nörd? Denna fråga besvarade nämligen vem man sedan skulle umgås med, nördar umgicks med nördar och de coola med de coola. De som var ett mellanting fick flyta lite där i mellan.
Där var jag, i mellantinget, det kanske låter som om det är en bra sak, men på sistone har jag funderat lite på det där. Hade man varit antingen det ena eller det andra hade man i alla fall vetat var man hörde hemma.
Jag som person är en person som söker bekräftelse. Jag vill höra att jag är duktig, jag vill höra att jag är fin, jag vill umgås med de som jag "ser upp till", jag vill inte bli utesluten från ett samtal, jag vill inte vara den som fortfarande jobbar när de andra sitter bara för att ingen sa att det var dax att sitta. Jag vill inte vara den som sitter ensam hemma. Ja, listan kan göras lång. Men om man ska sammanfatta den något så skulle jag vilja säga att jag vill ha sällskap och bekräftelse, sånt gör mig glad, sånt gör att mitt självförtroende växer.
Detta hänger lite ihop med det här coola vs nördiga. För jag har i alla fall en uppfattning om att är jag bara nog cool så vill alla vara med mig. Fast vad är då att vara cool?
Är det coolt att gå ut på helgerna, supa sig dö full och knappt minnas vad man gjort dagen efter? Är det coolt att bryta mot vissa regler för att lättare ta sig fram? Är det coolt att köra bilen fortare än vad man borde?
Om vi vänder på det, är det nördigt att sitta hemma och njuta av ett glas vin i vänners sällskap? Är det nördigt att tycka att rätt ska vara rätt? Är det nördigt att ta sig fram "sakta" men säkert?
Jag tror på något vis ovanstånde är varken det ena eller det andra, utan det handlar helt enkelt om hur säker du är i dig själv. Att vara cool på ett nördigt vis. Om jag är nog säker och innehar nog mycket med självförtroende så borde inte mina handlingar avgöra om jag är cool eller inte, utan den energi som jag utstrålar borde avgöra det hela. Är det inte så?
Jag måste erkänna att jag under större delen av mitt liv haft ganska dåligt självförtroende och har därför bland annat inte köpt de nya mode kläderna, för det är ju för de coola, jag har istället köpt ganska "normala" kläder för att inte sticka ut för mkt. Men what tha heck. Jag tycker fan att jag är söt/snygg när jag har på mig min slagnäsmössa på ett "coolt" vis, och tycker jag det så blir jag det. Eller hur?
Jag vet inte om jag svamlar, men jag tror att det viktigaste är (om man nu vill vara en cool människa) att omge sig själv med människor som man mår bra av att umgås med och som ger en den bekräftelse som man är ute efter. Och att hitta sitt eget sätt att skapa självförtroende, för det är nog där det mesta sitter. Om det så är att börja träna och se att kroppen ändras, eller att gå ner i vikt och känna sig stolt över prestationen eller plugga stenhårt till ett prov/en tenta för att få MVG. Egoboost är nog den bästa vägen till att bli en cool tjej tror jag. (För då skiter man i vad alla andra tycker, iom att man är så stark i sig själv).
Genom att inse detta så har jag nog tagit ett steg i riktningen mot att bli cool. Cool i min bemärkelse. För det är nämligen vad jag vill vara. Cool.
Coolt va?
God morgon för er, god natt för mig.
2010-03-19 -|- 03:23:46Det slog mig just hur konstigt mitt liv är just nu.
Här sitter jag klockan tre på natten och börjar känna mig redo för sängen. Om tre timmar lite drygt ringer väckarklockorna här i detta huset för herr och fru Stenman som ska iväg till jobbet. Då de med all säkerhet har sovit 6-7 timmar. Själv kommer jag ställa klockan på 11-12 någonting. Ställa klockan för att vakna mitt i dagen, har ni hört nått så tokigt?
Jag hinner ha ca 1 telefonsamtal med min man och dotter per dag, oftast ett inte alls för långt samtal, där det mest väsentliga hinner bli sagts. Det mesta vi har pratat med varandra i veckan var nog i förrgår då vi hittade passaten och mer eller mindre slog till på en gång.
Pappa ser jag någon gång lite sådär snabbt i förbifarten, när vi båda råkar vara på jobbet samtidigt. Eller om jag kommer in tidigare för att sitta på jobbet och plugga eller för att träna. Mamma är nog den jag träffar mest, henne sitter jag oftast hos när jag vill plugga på jobbet och idag följde jag henne till och med till Arvidsjaur. Men bara för att jag träffar henne mest betyder inte det att jag träffar henne speciellt mycket heller.
Så min familj under denna tiden har nästan varit mina arbetskamrater, jag har träffat dem mest under denna tiden och jag har också fått uppleva känslan av att vara en i gänget på en arbetsplats. Ett kugghjul i maskineriet. Jag har lärt mig otroligt mycket, bland annat hur viktigt det är med kommunikation och vad som händer när kommunikationen inte fungerar. Jag har fått lära mig att man kanske inte kan vara bästis med alla på en arbetsplats, men man kan ändå fungera tillsammans och arbeta tillsammans. Jag har lärt mig att människor reagerar olika under stress/press. Jag har lärt mig att baka pizza, tappa weissbier och byta vatten i en buffévagn. Jag har sett en del av min egen arbetsmoral, jag har skrattat tills jag fått ont i magen, jag har svalt ett par repliker och jag har de två senaste dagarna på jobbet inte småätit en massa.
Ja, som ni förstår har jag lärt mig en jäkla massa, jag har dessutom trivts, jag har haft skitroligt. Det enda tråkiga och det som varit mitt ständiga dåliga samvete det är min familj, min älskade man och min älskade lilla tjej. Det värker verkligen i mitt hjärta när jag tänker på alla de timmar som jag har förlorat tillsammans med just de två.
På söndag stämplar jag i alla fall ut för sista gången denna säsong, med lite sorg i hjärtat ändå, för jag kommer att sakna alla skratten, de underbara människor som jag arbetat med och den lilla intrigsföljetången som faktiskt har utspelat sig under säsongen. Jag kan inte annat säga än att det har kryddat tillvaron litegrann.
Men allt finns kvar i mitt hjärta, dessutom kommer jag bära med mig en del av jobbet i ett helt år framöver eftersom till och med jag fick en stegräknare och ska nu promenera från Abisko till Hemmavan (för jobbets räkning).
Så till alla er som funderat på var jag tog vägen. På måndag är jag back in town och jag räknar iskallt med att jag får ett välkommen hem mottagande av största sort ;)
3 Dagar kvar.
Här sitter jag klockan tre på natten och börjar känna mig redo för sängen. Om tre timmar lite drygt ringer väckarklockorna här i detta huset för herr och fru Stenman som ska iväg till jobbet. Då de med all säkerhet har sovit 6-7 timmar. Själv kommer jag ställa klockan på 11-12 någonting. Ställa klockan för att vakna mitt i dagen, har ni hört nått så tokigt?
Jag hinner ha ca 1 telefonsamtal med min man och dotter per dag, oftast ett inte alls för långt samtal, där det mest väsentliga hinner bli sagts. Det mesta vi har pratat med varandra i veckan var nog i förrgår då vi hittade passaten och mer eller mindre slog till på en gång.
Pappa ser jag någon gång lite sådär snabbt i förbifarten, när vi båda råkar vara på jobbet samtidigt. Eller om jag kommer in tidigare för att sitta på jobbet och plugga eller för att träna. Mamma är nog den jag träffar mest, henne sitter jag oftast hos när jag vill plugga på jobbet och idag följde jag henne till och med till Arvidsjaur. Men bara för att jag träffar henne mest betyder inte det att jag träffar henne speciellt mycket heller.
Så min familj under denna tiden har nästan varit mina arbetskamrater, jag har träffat dem mest under denna tiden och jag har också fått uppleva känslan av att vara en i gänget på en arbetsplats. Ett kugghjul i maskineriet. Jag har lärt mig otroligt mycket, bland annat hur viktigt det är med kommunikation och vad som händer när kommunikationen inte fungerar. Jag har fått lära mig att man kanske inte kan vara bästis med alla på en arbetsplats, men man kan ändå fungera tillsammans och arbeta tillsammans. Jag har lärt mig att människor reagerar olika under stress/press. Jag har lärt mig att baka pizza, tappa weissbier och byta vatten i en buffévagn. Jag har sett en del av min egen arbetsmoral, jag har skrattat tills jag fått ont i magen, jag har svalt ett par repliker och jag har de två senaste dagarna på jobbet inte småätit en massa.
Ja, som ni förstår har jag lärt mig en jäkla massa, jag har dessutom trivts, jag har haft skitroligt. Det enda tråkiga och det som varit mitt ständiga dåliga samvete det är min familj, min älskade man och min älskade lilla tjej. Det värker verkligen i mitt hjärta när jag tänker på alla de timmar som jag har förlorat tillsammans med just de två.
På söndag stämplar jag i alla fall ut för sista gången denna säsong, med lite sorg i hjärtat ändå, för jag kommer att sakna alla skratten, de underbara människor som jag arbetat med och den lilla intrigsföljetången som faktiskt har utspelat sig under säsongen. Jag kan inte annat säga än att det har kryddat tillvaron litegrann.
Men allt finns kvar i mitt hjärta, dessutom kommer jag bära med mig en del av jobbet i ett helt år framöver eftersom till och med jag fick en stegräknare och ska nu promenera från Abisko till Hemmavan (för jobbets räkning).
Så till alla er som funderat på var jag tog vägen. På måndag är jag back in town och jag räknar iskallt med att jag får ett välkommen hem mottagande av största sort ;)
3 Dagar kvar.
Sover och jobbar.
2010-03-17 -|- 14:36:01Herrejösses. Igår kom jag hem ganska precis klockan 2, en timma senare slutade internet att fungera så jag la mig för att sova. 11 timmar senare vaknar jag av att solen lyser rakt in på mig och det känns som om jag håller på att brinna upp.
Så nu har jag varit vaken i 30 minter och om 1,5timmar ska jag börja jobba. PANIK.
Nåväl. Medans jag jobbar och sover så byter Johan bil. Så från och med fredag kan vi stolt titulera oss Passatägare. 2.0 tdi, automat, från -07. Me like!
Jag lyckades byta till mig det sena passet så nu börjar jag inte förrän 17. Skönt. Plugga i sinne.nu
God morgon på er!
Så nu har jag varit vaken i 30 minter och om 1,5timmar ska jag börja jobba. PANIK.
Nåväl. Medans jag jobbar och sover så byter Johan bil. Så från och med fredag kan vi stolt titulera oss Passatägare. 2.0 tdi, automat, från -07. Me like!
Jag lyckades byta till mig det sena passet så nu börjar jag inte förrän 17. Skönt. Plugga i sinne.nu
God morgon på er!
Hemma igen, eller rättare sagt, i Nyliden igen.
2010-03-15 -|- 12:23:40Tillbaka från vistelsen i västerbotten.
Hur ska jag beskriva det? Avslappnande, njutningsfullt, kul, upplyftande, ja orden kan fortsätta i oändlighet. Jag säger bara TACK för den underbara julklappen och det undebara sällskapet.
Vi har pratat minnen, vi har pratat framtid, vi har levt i nuet, vi har verkligen haft en av de bättre helgerna hitintills! Tänk vad lite tid med goda vänner kan göra en gott.
Väl hemma åkte jag och Johan till jobbet och tränade tillsammans, bland de roligaste träningspassen hitintills, visst det är skönt att träna själv och få hålla sitt eget tempo, men att kunna både hålla sitt eget tempo och göra det tillsammans med någon. Denna gången var det ju inte bara någon utan det var ju faktist mannen i mitt liv. Riktigt kul och jobbigt såklart (vilket det ska vara :D ). Sen kom mamma, pappa och Elvira hem, vi åt mat, myste en stund sedan styrde Johan och Elvira kosan mot Luleå. Sista gången de lämnar mig här, i alla fall fram tills sommaren. Tror jag då. Svårt att veta i dessa tider.
Det var helgen och gårdagen det... Idag börjar min sista jobbvecka, jobbveckan med stort J. Jag jobbar 16-24 mån-sön, förutom det ska jag försöka träna tisdag, torsdag och söndag. Självklart har jag min lista kvar och skolan. Men det vet ni ju vid detta laget.
Nu har jag precis sökt jobb på SSAB, jag är kanske inte är den de tror att de söker, men om de bara visste allt jag kan så är det precis mig de söker... (hehe). Härnäst ska jag söka jobb på ett äldreboende i Järfälla. Ja måste ju söka allt.
Nåväl, sköt om er!
Hur ska jag beskriva det? Avslappnande, njutningsfullt, kul, upplyftande, ja orden kan fortsätta i oändlighet. Jag säger bara TACK för den underbara julklappen och det undebara sällskapet.
Vi har pratat minnen, vi har pratat framtid, vi har levt i nuet, vi har verkligen haft en av de bättre helgerna hitintills! Tänk vad lite tid med goda vänner kan göra en gott.
Väl hemma åkte jag och Johan till jobbet och tränade tillsammans, bland de roligaste träningspassen hitintills, visst det är skönt att träna själv och få hålla sitt eget tempo, men att kunna både hålla sitt eget tempo och göra det tillsammans med någon. Denna gången var det ju inte bara någon utan det var ju faktist mannen i mitt liv. Riktigt kul och jobbigt såklart (vilket det ska vara :D ). Sen kom mamma, pappa och Elvira hem, vi åt mat, myste en stund sedan styrde Johan och Elvira kosan mot Luleå. Sista gången de lämnar mig här, i alla fall fram tills sommaren. Tror jag då. Svårt att veta i dessa tider.
Det var helgen och gårdagen det... Idag börjar min sista jobbvecka, jobbveckan med stort J. Jag jobbar 16-24 mån-sön, förutom det ska jag försöka träna tisdag, torsdag och söndag. Självklart har jag min lista kvar och skolan. Men det vet ni ju vid detta laget.
Nu har jag precis sökt jobb på SSAB, jag är kanske inte är den de tror att de söker, men om de bara visste allt jag kan så är det precis mig de söker... (hehe). Härnäst ska jag söka jobb på ett äldreboende i Järfälla. Ja måste ju söka allt.
Nåväl, sköt om er!
