Fredag? Jasså det säger du.
2010-04-09 -|- 09:08:08Nu sitter jag här med kaffekoppen i högsta hugg och spanar ut över ljusgården på skolan. Än så länge är det lugnt och tyst här, men i sann studentanda är det tyst och lungt tills klockan åtminstone passerat 12. Eftersom det är då de flesta vaknar ;)
Men inte en hårt pluggande mamma. Hon är uppe med tuppen, ger mannen i hennes liv en puss i hallen innan han ger sig iväg mot inkomstkällan redan klockan halv 7 på morgonen. Klockan tjugo i 8 har hon sminkat sig gjort iordning håret, tagit på barnet kläder och packat väskan för såväl dagis som skola. Klockan 10 i 8 är både barn och mamma på väg ner för trappan och påbörjar den långa (enligt barnet) promenaden till dagis.
Idag kantades morgonpromenaden med en smitning, till närmsta största vattenpöl. Istället för att bli arg och stressad så stod mamman bara lugnt kvar, tänkte inte ge dottern den glädjen att få springa iväg med ett lyckligt tjut eftersom mamma argt springer efter. Nej. Idag stod mamma kvar och observerade henne läget var under kontroll och inga raseriutbrott var nödvändiga. Barnet utvigdade sitt upptäckande till att klättra upp på en snövall. Mamman beundrade hennes tålamod då hon gång på gång skönk rakt genom snön och fick plumsa fram genom hela vallen. Färden avslutades med att barnet drattade på rumpan när hon klev av snövallen, men mamma hörde inget gnäll eller grin, inte en endaste gång. Barnet kanske förstod att mamma inte kände medlidande eftersom barnet smet?
Nu började mamma dock tycka att tåget borde gå vidare så att inte alla barn ätit frukost klart när mamma och barn väl kommer till dagis. Så hon använde det mycket användbara små orden, "nu går mamma", barnet fattade vinken och om än mycket motsträvigt, började röra sig mot mammans håll. Det gick inte fort, men det gick frammåt.
När barnet väl kommit till mamman så förklarade mamma med de djupaste pedagogiska färdigheter som mamma har att mamma blir både rädd och besviken när barnet springer iväg sådär. Till svar får hon; "nu kom jag!" varpå mamman svarade glatt "Ja! Då blir mamma glad, när du kommer till mamma"
Rätt eller fel, mamman ville inte försöra dagen med att börja med raseriutbrott helt enkelt. Istället för att bråka om hurvida barnet skulle på dagis eller ej på morognen (redan innan de lämnat hemmet) så tävlade mor och dotter om mor kunde packa väskan lika fort som barnet kunde ta på sig byxorna. Det fick barnet att komma på andra tankar, men någon vidare tävling blev det aldrig för mamma fick hjälpa barnet med det mesta (vilket brukar kunna vara stört omöjligt att få göra vissa morgnar).
När lämningen väl var avklarad promenerade jag i lite raskare takt mot skolan och nu sitter jag här, avnjuter mitt kaffe och unnar mig en stund för mig själv, genom att skriva av mig. Det är godis för själen det.
Angående rubriken, ni kanske tycker att ni går in på sista vardagen och att en hel helg med roligheter ligger framför er. Idag börjar min tre dagar långa pluggperiod i hyperdrive. Så njut av helgen ni och ni som träffar mig när jag inte pluggar, förgyll mina pauser med roligheter så jag samlar på mig massor med energi för att plugga!
TJING
Men inte en hårt pluggande mamma. Hon är uppe med tuppen, ger mannen i hennes liv en puss i hallen innan han ger sig iväg mot inkomstkällan redan klockan halv 7 på morgonen. Klockan tjugo i 8 har hon sminkat sig gjort iordning håret, tagit på barnet kläder och packat väskan för såväl dagis som skola. Klockan 10 i 8 är både barn och mamma på väg ner för trappan och påbörjar den långa (enligt barnet) promenaden till dagis.
Idag kantades morgonpromenaden med en smitning, till närmsta största vattenpöl. Istället för att bli arg och stressad så stod mamman bara lugnt kvar, tänkte inte ge dottern den glädjen att få springa iväg med ett lyckligt tjut eftersom mamma argt springer efter. Nej. Idag stod mamma kvar och observerade henne läget var under kontroll och inga raseriutbrott var nödvändiga. Barnet utvigdade sitt upptäckande till att klättra upp på en snövall. Mamman beundrade hennes tålamod då hon gång på gång skönk rakt genom snön och fick plumsa fram genom hela vallen. Färden avslutades med att barnet drattade på rumpan när hon klev av snövallen, men mamma hörde inget gnäll eller grin, inte en endaste gång. Barnet kanske förstod att mamma inte kände medlidande eftersom barnet smet?
Nu började mamma dock tycka att tåget borde gå vidare så att inte alla barn ätit frukost klart när mamma och barn väl kommer till dagis. Så hon använde det mycket användbara små orden, "nu går mamma", barnet fattade vinken och om än mycket motsträvigt, började röra sig mot mammans håll. Det gick inte fort, men det gick frammåt.
När barnet väl kommit till mamman så förklarade mamma med de djupaste pedagogiska färdigheter som mamma har att mamma blir både rädd och besviken när barnet springer iväg sådär. Till svar får hon; "nu kom jag!" varpå mamman svarade glatt "Ja! Då blir mamma glad, när du kommer till mamma"
Rätt eller fel, mamman ville inte försöra dagen med att börja med raseriutbrott helt enkelt. Istället för att bråka om hurvida barnet skulle på dagis eller ej på morognen (redan innan de lämnat hemmet) så tävlade mor och dotter om mor kunde packa väskan lika fort som barnet kunde ta på sig byxorna. Det fick barnet att komma på andra tankar, men någon vidare tävling blev det aldrig för mamma fick hjälpa barnet med det mesta (vilket brukar kunna vara stört omöjligt att få göra vissa morgnar).
När lämningen väl var avklarad promenerade jag i lite raskare takt mot skolan och nu sitter jag här, avnjuter mitt kaffe och unnar mig en stund för mig själv, genom att skriva av mig. Det är godis för själen det.
Angående rubriken, ni kanske tycker att ni går in på sista vardagen och att en hel helg med roligheter ligger framför er. Idag börjar min tre dagar långa pluggperiod i hyperdrive. Så njut av helgen ni och ni som träffar mig när jag inte pluggar, förgyll mina pauser med roligheter så jag samlar på mig massor med energi för att plugga!
TJING
Kommentarer
Trackback
