Nu är det på riktigt, på riktigt. Idag går jag in i 12+0 vilket betyder att jag har passerat gränsen för "30% risk för missfall" och klivit in på det vanliga "4% risk för missfall".

Jag måste ändå säga att missfall oroar mig mycket mer denna graviditet än graviditeten med Elvira. Jag menar det kan ju faktiskt vara så att det redan har varit ett missfall men att moderkakan fortsätter producera gravidhormonet vilket gör att vi inte kan upptäcka det. Den tanken skrämmer mig lite. Den tanken gör att jag hemskt gärna skulle vilja ta den där andra stickan från hyllan i badrummet och testa en gång till, bara för att vara säker att det i alla fall hitintills har gått bra.

Men jag vet inte, gör jag det denna gången så sätter jag väl igång någon slags kedjereaktion och graviditetstesten kommer därefter strömma in genom dörren i Holmträsk och oron växer i takt med antalet graviditetstest som förbrukas. Så jag tror att jag väljer att låta bli, händer det så händer det och det är inte så mycket jag kan göra åt det ändå. Förr eller senare får vi ju ändå veta. Så efter att ha ägnat mig ett tag åt att oroa mig, så lämnar jag det och funderar på något annat, oroa mig kan jag göra någon annan gång, som när han/hon ska cykla till skolan själv för första gången eller nått annat skrämmande tillfälle. :)

Idag har jag och min man sedan tre år tillbaka firat vår årsdag. Detta gjorde vi på enligt mig det bästa sättet.

Med en kopp te i sängen på morgonen (till bara mig från min underbara man) i glada vänners lag (gästerna från gårdagens firande) och sedan med en middag komponerad och utförd av densamma underbare mannen samt en helkväll i tv-soffan. Elvira somnade på mina ben runt halv sju, inte riktigt vad vi planerat, speciellt inte med tanke på att hon inte kissat på typ hela dagen. Men vad gör man, vi la henne i sängen och väckte henne för lite drygt två timmar sedan för att få henne att kissa. Det kom inget kiss, vare sig när jag bar dit henne eller när hon själv gått självmant vid ett senare tillfälle och hon är fortfarande vaken. Inte direkt vad vi hade planerat som avslutning på kvällen... hoppas hon somnar snart...

Som jag nämnde lite snabbt tidigare så åker jag till Stockholm imorgon, med tåg tillsammans med min brors dotter som ska hem igen till söderlandet. Jag ser fram emot resan, framför allt eftersom jag får dela den med någon som jag tycker om! Sen väntar tre dagar på jobbet, måndagen kommer gå åt till att komma tillbaka, kolla av lite saker och förbereda inför en kommande resa. Tisdagen åker jag till Lund bara sådär över dagen, taxin hämtar mig hos mina svärföräldrar klockan 05.40 om jag inte minns fel och jag landar på Bromma ganska precis 10 timmar senare. Onsdagen är bara en halvdag och sedan vänder jag hem igen. Kort men intensiv vecka kan man säga.

Nu tystnade det i sovrummet bredvid, så kanske sover sessan... satsar på det och säger själv god natt till er!