Min älskade familj har återvänt!
2008-07-14 -|- 08:53:18Japp, igår kom de hem igen, min älskade man och mitt underbara barn! Jag har energiladdat under helgen och har hur mycket som helst över till dem båda! Vad har jag lärt mig i helgen då?
Jo, pauser är ett privilegium och man ska vara noga med att ta vara på dem när de kommer, men, en paus behöver inte vara lver en hel helg, faktikst. VArför säger jag såhär? Jo för igår när jag åter igen fick somna i Johans armar så tänkte jag "varför skulle jag vilja vara ifrån detta två kvällar i rad, frivilligt?" och när Johan kom in med Elvira klockan 06.00 på morgonen varpå vi mös i sängen i ca 1,5h (Elvira härjade fritt lite nu och då men mamma han få en hel del gosstunder tillsammans med henne) så tänkte jag såhär "varför skulle jag vilja vara ifrån detta två mornar i rad, frivilligt?". Men samtidigt så känner jag såhär, om Johan och Elvira INTE hade varit borta i helgen, hade jag uppskattat dessa två saker lika mycket i alla fall? Ärligt talat så tror jag nog inte det. Så rättelse från mig, unna er kvällar utan er man/pojkvän/flickvän/fru och morgnar utan era barn någon gång då och då, för så kommer ni uppskatta alla andra kvällar och morgnar mycket mycket mer! Det är nog sant som de säger; Du vet inte vad du har förrän du inte har det längre.
Det var dagens funderationer, nu till lite fakta.
Idag skickas välkomstbreven ut till alla nya studenter, vilket innebär att jag BÖR börja jobba om två, tre dagar (Ringa och hälsa alla arbetsterapeuter välkommna till Luleå tekniska).
I veckan tänke jag och Elvira åka till Nyliden för att vänta in Johan semester, vilket innebär att jag måste packa kläder för ca 3,5 vecka, varav en vecka ska spenderas utomlands.... Wiiie!
Sommarens dagar blir bara mindre och mindre och min 22års dag SAMT mina tentor närmar sig med stormsteg, dax att ta fram läxböckerna (lagomt till Johans semester, snyggt planerat SOFIA!).
Farmor åkte ner till Slagnäs igår och tittade på hantverksutställninen och hitintills har inget av mina alster sålts, trist tycker jag, hoppas att det inte kommer vara så hela veckan...
Just nu sitter jag på vårat loft, i skuggan, med linne och trekvartsbyxor, ser någon enstaka mygg flyga förbi och fryser inte nämnvärt. Ganska gött faktiskt. Grannarna har börjat vakna till liv och snart så kommer ungarna härja för fullt här nere, mysigt med lite liv!
Elvira sover sin förmiddagssovning, lite för tidigt för min smak, men hon var supertrött och behövde den så det fick bli så. Fördelen är att jag får äta frukost i lugn och ro, hinner plocka undan lite sen hemkomsten igår samt blogga och planera dagen.
Johan åkte iväg till Haparanda i morse (vid 6) men planerar att vara hemma igen redan imorgon (hoppas på det). Tror att jag och Elvira åker imogon eller på onsdag till Nyliden, ska höra med mor och far (vill egentligen vara hemma hela veckan med min älskling, men jag kan bara inte missa Celines besök här uppe i norr genom att vara kärlekskrank).
NU, ska jag sluta svamla, och sätta igång med lite skolarbete och arbete (efterforskningar).
Puss och kram (puss höll på bli piss hahaha)
Jo, pauser är ett privilegium och man ska vara noga med att ta vara på dem när de kommer, men, en paus behöver inte vara lver en hel helg, faktikst. VArför säger jag såhär? Jo för igår när jag åter igen fick somna i Johans armar så tänkte jag "varför skulle jag vilja vara ifrån detta två kvällar i rad, frivilligt?" och när Johan kom in med Elvira klockan 06.00 på morgonen varpå vi mös i sängen i ca 1,5h (Elvira härjade fritt lite nu och då men mamma han få en hel del gosstunder tillsammans med henne) så tänkte jag såhär "varför skulle jag vilja vara ifrån detta två mornar i rad, frivilligt?". Men samtidigt så känner jag såhär, om Johan och Elvira INTE hade varit borta i helgen, hade jag uppskattat dessa två saker lika mycket i alla fall? Ärligt talat så tror jag nog inte det. Så rättelse från mig, unna er kvällar utan er man/pojkvän/flickvän/fru och morgnar utan era barn någon gång då och då, för så kommer ni uppskatta alla andra kvällar och morgnar mycket mycket mer! Det är nog sant som de säger; Du vet inte vad du har förrän du inte har det längre.
Det var dagens funderationer, nu till lite fakta.
Idag skickas välkomstbreven ut till alla nya studenter, vilket innebär att jag BÖR börja jobba om två, tre dagar (Ringa och hälsa alla arbetsterapeuter välkommna till Luleå tekniska).
I veckan tänke jag och Elvira åka till Nyliden för att vänta in Johan semester, vilket innebär att jag måste packa kläder för ca 3,5 vecka, varav en vecka ska spenderas utomlands.... Wiiie!
Sommarens dagar blir bara mindre och mindre och min 22års dag SAMT mina tentor närmar sig med stormsteg, dax att ta fram läxböckerna (lagomt till Johans semester, snyggt planerat SOFIA!).
Farmor åkte ner till Slagnäs igår och tittade på hantverksutställninen och hitintills har inget av mina alster sålts, trist tycker jag, hoppas att det inte kommer vara så hela veckan...
Just nu sitter jag på vårat loft, i skuggan, med linne och trekvartsbyxor, ser någon enstaka mygg flyga förbi och fryser inte nämnvärt. Ganska gött faktiskt. Grannarna har börjat vakna till liv och snart så kommer ungarna härja för fullt här nere, mysigt med lite liv!
Elvira sover sin förmiddagssovning, lite för tidigt för min smak, men hon var supertrött och behövde den så det fick bli så. Fördelen är att jag får äta frukost i lugn och ro, hinner plocka undan lite sen hemkomsten igår samt blogga och planera dagen.
Johan åkte iväg till Haparanda i morse (vid 6) men planerar att vara hemma igen redan imorgon (hoppas på det). Tror att jag och Elvira åker imogon eller på onsdag till Nyliden, ska höra med mor och far (vill egentligen vara hemma hela veckan med min älskling, men jag kan bara inte missa Celines besök här uppe i norr genom att vara kärlekskrank).
NU, ska jag sluta svamla, och sätta igång med lite skolarbete och arbete (efterforskningar).
Puss och kram (puss höll på bli piss hahaha)
Kommentarer
Trackback
