Ja, visst är det dax?

Den senaste tiden har jag haft en hel del tid över, ledig tid helt enkelt. Som jag har valt att dela tillsammans med min dotter BARA med min dotter, ingen skola, ingen dator, inga måsten, bara jag och Elvira och mina tankar förståss.

Först måste jag bara säga att det är sååååååå underbart. Att bara kunna sitta där på golvet tillsammans med denna himelska ängel som varje vaken minut sprider glädje runt omkring sig.

Samtidigt som jag känner sorg över de stunder som jag inte har kunnat dela med min dotter på samma vis som jag kan nu så inser jag också att det är först nu som det går att dela sånna här stunder tillsammans med henne. Alltså vad jag menar är att nu kan Elvira visa med ljud, kroppspråk osv vad hon vill och hur hon känner, tidigare kunde jag bara anta eller gissa vad hon ville. Vi kan nu leka tillsammans, istället för som tidigare, jag lekte med henne.

Elvira har självklart gett mig oförglömliga stunder ända från den sekund som hon föddes, men nu känns det helt annolunda, kanske beror det på att jag äntligen kan sitta ner och låta tankarna flyga fritt i huvudet, istället för att helt koncervativt dela in tankarna i fack. "tänk på det här först, det är viktigare" är nog det mest utnyttjade facket det senaste läsåret.


Sen en annan sak som jag har tänkt på, det här med min blogg. Blogga ska vara något som jag vill göra för att jag känner för det, eller för att jag helt enkelt behöver skriva av mig. Främst så vill jag att min blogg ska handla om mina tankar kring saker och ting. För det måste ni erkänna, så himla roligt är det väl inte att läsa om att jag har tvättat 12 maskiner tvätt en dag eller att jag rengjorde avloppen. Såklart vill jag lägga upp bilder på älsklingarna i mitt liv och berätta runt omkring dem. Men att bara sitta här och rakt av rabbla upp vad jag har gjort en dag känns inte som mina intentioner med min blogg.

Jo sen är det ganska kul att dela med sig om saker som har varit roliga, eller om jag har varit duktig, allt för att ni ska önska att ni vore som jag ;) Men det är inte riktigt lika kul att berätta när man har slarvar med joggningen eller när Elvira ramlade ur sängen (hon var ledsen en minut och desstom har vi väldigt låg säng) ja ni förstår vad jag menar...

Jag hoppas ju och tror att ni fortfarande vill läsa min blogg och jag kommer självklart att fortsätta skriva, men nu på ett annat plan så att säga :D

puss och kram på er