Vi har fått i uppgift (i skolan alltså) att reflektera över vår kunskapsnivå just nu och om den överrenstämmer med vad som är kunskapsmålen för de kurser som vi nu har läst i nivå 1. Så jag tänkte helt enkelt göra min reflektion här och nu, för det är väl det bloggen är till för, för att ni ska få veta vad jag tänker å så (jo åsså har jag inget ordbehandligsprogram på datorn så jag är egentligen så illa tvungen ;)). Well, here you go!

När det gäller de arbetsterapeutiska kurserna så känns det allmänt skrämmande när jag läser igenom målen för vad vi ska kunna. Om jag först riktar in mig på den första kursen som vi läste så är det dessa mål som känns lite väl övermäktiga (det finns en bunt till med mål men dem känner jag mig rätt tillfreds med så därför väljer jag att inte gå in nå djupare på dem):

Efter genomgången kurs ska studenten kunna:
- identifiera och redogöra för den nationella folkhälsan och förstå faktorer som påverkar gruppers hälsotillstånd samt redogöra för arbetsterapeutisk promotion inom ett valt folkhälsoområde,
- identifiera och beskriva aktivitetsmönster vid olika tidpunkter i livscykeln och förklara hur de påverkas av personliga förutsättningar, kön-, etnisk- och trostillhörighet, sexuell läggning samt kulturella förutsättningar,
- tolka aktivitetsmönster i syfte att identifiera faktorer som främjar hälsa och välbefinnande.
- visa självkännedom och empatisk förmåga genom reflektion över sitt lärande och sin kunskapsutveckling.

Uppifrån och ner.

Folkhälsa, ja jag vet vad det menas och vad som definierar och så men vad kan vi som arbetsterapeuter göra? Vi hade såklart en uppgift som berörde just detta ämne men ändock känner jag att jag har nog inte riktigt greppat. Dessutom är folkhälsa ett sådant otroligt brett ämne så visst förstår jag vad vi kan göra i vissa specifika folkhälso"mål" men i allmänhet? Jobba förebyggande är nog mitt svar på det mesta fortfarande. Utbilda, upplysa och stödja.

Aktivitetsmönster, såklart utvecklas våra aktiviteter i samma takt som vi själva utvecklas, men identifiera och beskriva. Jag klarar säkert av det men med viss hjälp.

Tolka aktivitetsmönster, ja visst jag ser vad en person kanske gör som är bra, eller snarare gör som jag skulle ha gjort. För i slutändan är det ändå mig själv som jag har som referens, tills jag har mer erfarenhet förståss. För det är nog det som jag saknar, erfarenheten, känslan av att veta vad som är rätt och fel sätt att utföra saker och ting beroende på i vilket skick personen befinner sig i.

Något som jag har varit väldigt dålig på över hela året sett är att sätta mig ner och reflektera över vad jag har läst och hur jag tolkar det, stämmer saker och ting i min verklighetssyn? Hitintills har jag fått känslan av att jag har svalt varenda ord med hull och hår, allt låter ju så vettigt. Visst har jag haft mina stunder med funderationer, men de har varit mest i stil med att bekräfta det jag nyss har läst.

Sen tycker jag genomgående alla mål ger känslan av att jag ska kunna sakerna utan och innan, men det måste vara i princip omöjligt eftersom vi bara har gått igenom saken ett varv och visst skulle jag känna igen mig om jag blev satt i samma situation igen, men det kommer ju ta massor med år och nötande innan det finns i bakfickan. Jag läste i en artikel att när jag har studerat arbetsterapi i 10 år så kommer jag först då vara uppe på en expertnivå, med förutsättningen att jag har hållt mig till samma genre inom yrket inom den tiden (expert på den genren då såklart).

Det enda målet från nästa kurs som jag känner att jag behöver tänka lite djupare på är denna.
Efter genomgången kurs ska studenten kunna:
- beskriva och förklara modeller inom arbetsterapi samt diskutera likheter och skillnader i hur de stödjer praxis.

Vi har gått igenom olika modeller under kursens gång men jag vet inte om jag helt kan sätta mig ner och berätta för någon vad de olika modellerna säger och vad det är för olikheter mellan dem. Eller jo kanske lite, men inte så bra som jag anser att jag borde kunna det. Fast eftersom jag klarade den tentan borde jag ju kunna det...

Vad som slår mig här och nu är att jag BORDE sätta mig ner och reflektera mer under det kommande året, jag tror att det kan vara betydligt med nyttigt än vad man kanske tror. Om inte annat så får jag ju en repetition.

Jag har också en tanke om att varför vissa mål känns skrämmande och ouppfyllda. Nämligen att de är sådana mål som definerar mig som Arbetsterapeut, jag har aldrig tidigare i hela mitt liv läst kurser som lär mig vad jag i framtiden kommer att jobba med på ett så direkt plan som vi gör på arbetsterapeutkurserna. Jag menar när jag läste till civilare så läste jag massa kurser men inte en enda kurs som sa; det här är ditt yrke, det här förväntas av dig i ditt kommande yrkesverksamma liv. Eftersom jag aldrig tidigare har varit yrkesverksam på riktigt så finns det en viss möjlighet att "rädslan" blockerar mig att känna "det här kan jag". Jag kanske svamlar, men it makes sense to me. Sen om det är så eller om det helt enkelt är så att jag har varit för dålig att läsa i år, det kan jag inte svara på... Summan av kardemumman är i alla fall att jag har fortfarande samma motivation till att läsa och jag är fortfarande hungrig på kunskap i huvudämnet. För första gången i mitt liv kan jag säga och känna det ut i fingerspetsaran, det här vill jag bli!

Jag hoppas att det var det här som du var ute efter Anneli. Tack för mig!