Japp, nu har det hänt, jag och min dotter har haft en diskussion som slutade med att jag fick sätta ner min fot, ordentligt. Det var inte roligt, men det var oundvikligt.
Det var vid frukosten, jag hade ett himla bra morgonhumör och Elvira lika så, eftersom vi båda fick sovmorgon till halv nio. Vi njöt av varandras sällskap och småspråkade lite sådär som bara jag och Elvira kan göra. Rätt vad det är så säger Elvira "åka kana", javisst säger jag, när du har ätit upp din frukost. Hon smäller i sig mackan och mjölken fortare än kvikt och jag gör mig redo för att plocka undan hennes glas. "Nej mamma, mera mlök" hörs bakom min rygg, jag sätter tillbaka glaset och fyller på det. "Mamma, mera macka" kommer strax därefter, Eftersom mjukmackorna tog slut när hon fick sin första macka så gjorde jag en hård macka (redan här kände jag på mig att detta kanske inte skulle slutat så som jag planerat). Eftersom Elvira förmodligen hade föreställt sig att hon skulle få en mjuk macka så blev hon nog lite besviken. Nå i alla fall så började hon knapra. Efter två minituggor och utan att ha rört den nya mjölken så säger hon igen, "mamma åka kana".
Jag svarar åter igen, ja Elvira, när du har ätit upp din frukost. Denna gång köper hon dock inte min deal utan börjar på alla möjliga sätt visa att hon ska åka kana, å det är NU. Hon ställer sig upp i stolen, skriker kana, säger mamma fy och beter sig väldig illa. När jag efter att ha förklarat för henne otaliga gånger att om man ber om mer mat så äter man mer än en tugga fortfarande inte fått önskad reaktion hos henne började mitt tålamod att krympa.
Jag började med att hon skulle äta hela mackan, mutade sedan med ny ost och slutade med att möta henne på halva vägen med 3 tuggor. Hon fortsätter bete sig illa och börjar slå på mig för att förstärka vad hon vill. Jag börjar bli riktigt arg och säger bestämt nej, sluta så får man inte göra, då får mamma ont.
Vet ni vad hon gör då? Hon garvar, inte bara lite heller utan hon skrattar så hon kiknar, ju argare jag blir desto mer skrattar hon. Jag inser vid denna punkt att situationen redan har spårat ur och att hon tycker att hon är en vinnare.
Vad ska jag göra? Jag kan ju gärna inte ta henne från bordet, tvätta händerna hennes och sedan låta saken bero, jag har ju redan förklarat för henne att äter hon inte sina tre tuggor så blir det ingen kana och hon bara skrattar.
Vad gör jag? Jo jag tar min dotter, nästan bokstavligen under armen (nej kanske inte, men jag tar med mig henne utan att fråga först om vi säger så) och lägger ned henne i sin säng, jag tittar henne i ögonen och säger, nu ligger du här tills du är snäll.
DÅ kommer gråtet, då blir hon ledsen. Jag lämnar henne, stänger inte igen dörren utan låter den stå vid öppen, och kommer in igen inom en minut. Hon har då slutat grina och ligger så snällt på sidan. Jag frågar henne om hon är snäll nu och då börjar hon grina igen och säger "jaaaaaa".
Sen kramas vi. Länge, efter det så sitter hon snällt i mitt knä och jag räknar hennes tuggor, det blev två mini och en stor.

Jag vet inte om jag vann fajten, eller om det var rätt väg att gå, det gjorde grymt ont i mammahjärtat hela tiden och egentligen, vad spelade det för roll, hårdmackan kunde jag väl lika gärna ha kastat. Men det kändes som om det var en prinsipsak och jag hade ju valt att gå in i fajten...
Nåja resten av dagen förflöt mer eller mindre smärtfritt. Förutom att hon stod och vrålade och skrek på mig när jag pratade i telefon med mamma, försökte smita ut från Cubus med oköpta kläder på sig (jag lyckades fånga henne en meter från larmstolparna) och att hon försökte smita från Café Lina när vi var och fikade med pappsen. Men men som sagt annars har hon varit den vanliga lilla ängel som vi alla känner.
Hon pratade både länge och väl med både farmor och mormor idag och hon verkar sakna dem båda två för hon ska åka but (buss) till mormor och flygplan till farmor, snuttan.

Nåja, jag skulle ha sovit för länge sedan, men jag fastnade vid Ellinors blogg och kunde inte riktigt slita mig och sedan hade jag bestämt mig för att blogga redan innan... så åter igen en sen kväll... Just som jag börjat få ordning på sömnen igen... MORR Sov gott!