Ja alltså inte bara jag lyser med min frånvaro, kommentarerna gör det också. Nåväl, mycket har hänt sedan sist mina vänner, jag tror inte att jag har varken tid eller ork att berätta ALLT. Men jag ska dra det viktigaste för er. Sist jag skrev var vi på väg från Mora till Sälen, Sälen var underbart, vi umgicks, vi vandrade, vi åkte lift, vi promenerade genom trollskogen, vi köpte nybakt frukostbröd och vi sov i helt otroligt sköna sängar. Elvira och Lina stormtrivdes ihop de busade och bråkade, Lina lärde Elvira att titta på TV och många gånger gick de hand i hand på våra små utflykter. Jag hoppas att jag hinner med att lägga upp lite bilder så kan jag berätta mer till bilderna :D men inte nu. Efter Sälen hade vi planerat att åka ner till Karlskoga för att hämta Céline och sedan ta en tvådagars tur upp till Nyliden, men vi fick sådan hemlängtan att vi bestämde oss för att ta det hela i ett svep. Sagt och gjort, vi var uppe med tuppen och kunde på så vis lämna Sälen tidig förmiddag. Vid lunch anlände vi till Karlskoga, där vi åt lite lunch och sedan hämtade vi upp Céline. 4 mil söder om Mora händer det som jag alltid trott händer andra inte mig. Jag kör bilen, jag och Johan har bytt plats för ca 20 minuter sedan eller nått liknande. Jag ser att en blå bil som ligger bakom en silvrig bil gungar till lite mot mitt körfält, som om han skulle kolla om det var okej att köra om. Jag släpper gasen och sätter foten redo på bromsen, sedan svänger den blåa bilen ut helt på mitt körfält. Det finns inte en chans att han ska hinna om den silvriga bilen, så jag panikbromsar och styr mot diket. Sedan ser jag att den blåa bilen är mer på min sida än vad jag är (nästan)så jag börjar styra mot mitten istället, sen smäller det. Vi krockade, lykta mot lykta, höger sida på båda bilarna. Vi som nästan stod stilla vid krocken stannar på vägen, i min körriktning, jag kastar mig ut ur bilen eftersom den är rökfylld, öppnar dörren till Céline och säger åt henne att gå ut, springer runt till Elvira (som inte har fattat nått) och plockar ut henne. Johan som satt där krocken var som värst följer efter mig ut genom min dörr (efter att han har slitit ut benen som satt fast, skorna blir kvar) och springer till den andra bilen. Den andra bilen har fortsatt sin färd ner i diket och ut i skogen där den slutligen har landat på sidan. Det tjuter från deras bil och sedan hjälper Johan föraren att lyfta ut hans äldsta pojke (3-5år) sedan kommer en kvinna ut ur bilen och en bebis. 8 personer inblandade i en frontalkrock, ingen kom till större skada. http://www.dt.se/nyheter/mora/article455430. Efter det så har vi kontaktat försäkringsbolag, letat bil, umgåtts, tackat någon för att vi lever och nu börjar jag känna att vardagen har smugit sig tillbaka. Jag sitter förresten vid min nya dator som jag fick ut på försäkringen efter att min gamla gick sönder i samband med krocken. Idag ska jag skjussa Céline till flyget, i Luleå. Pappa ska skjussa oss till Arvidsjaur och där ska vi låna en bil, en passat 2,0 TDI med automatlåda. Sa jag att det var en highline också? Det är i alla fall en potentiell köpa bil bil, men vi får se. När vi sedan kommer tillbaka till Arvidsjaur (Jag, Johan, Elvira och Anna) så ska vi även låna en A6 2,4 Avant och sedan ska vi spendera helgen med att jämföra. Och äta kräftor. Och plantera. Men men det var i alla fall en kort uppdateringav den senaste tiden hemma hos oss. Nu ska jag väcka Céline, så vi kommer iväg någon gång!