Nu har jag varit så duktig den senaste tiden och uppdaterat varje dag (kanske till och med lite fööör mycket) å jag tänker inte sluta med det!

Igår var min första arbetsdag, det gick fint, det var ett supertrevligt lag som arbetade tillsammans och trots att trycket var hårt så var det en riktig fröjd att arbeta!
Höjdpunkten igår: Jag blev kanske erbjuden ett jobb, mer än så vågar jag inte säga, det kanske inte är sant... O_o

Jag slutade klockan ett i natt och klockan två slöt jag mina små blå. Sedan vaknade jag halv sex av att mamma gjorde sig iordning och av någon konstig outgrundlig anledning så steg jag upp tillsammans med henne. Efter 3,5 timmars sömn alltså. Jag åkte med henne i bilen och hoppade av 5km hemmifrån, sedan promenerade jag tillbaka. Tilläggas bör: Jag var småskraj hela tiden för det enda som jag egenligen såg var det lilla område som pannlampan lyste upp, det var knäpptyst och någon gång då och då ramlade det ner snö från träd och ledningar som då "knakade" till.

För att inte ätas upp av paniken som sakta men säket byggdes upp i mitt bröst så ringde jag Anna. Vi pratade ganska länge, kanske två kilometer. Sedan mötte jag min bror efter vägen, så jag ringde honom, vi pratade i 500 meter och slutligen ringde jag Johan som jag pratade med i en kilometer också ungefär. Utbudet av människor som man kan ringa klockan kvart över 6 på morgonen är inte så stort, så jag fick välja mina offer med stor nogranhet.

Väl hemma åt jag lite fukost, hoppade i duschen och lade mig i sängen igen. Pappa som var magsjuk igår låg i sin säng och vi språkades litegran (jag sover i hallen i bäddsoffan). Jag bestämde mig för att jag skulle åka ner med pappa till jobbet när han skulle åka (vid lunch) och somnade strax därefter. Sedan vet jag att jag pratade med mamma lite och pappa lite (i telefon) och hipps vipps var klockan 12, pappa hade åkt men skulle komma tillbaka, efter han utfört lite ärenden, strax efter 12.
I vild panik gjorde jag mig iordning, packade mina skolgrejer och gick ut för att vänta. Jag passade på att gå över till farmor för att se hur det var med henne medans jag väntade. 3 minuter senare kom pappa och sedan dess har jag pluggat, på mammas kontor.

Vad som slog mig när jag kom hit var att jag inte hade ätit nått, förutom de två mackorna som jag åt till frukost. Vilket kanske inte var så klokt. För just nu känns mitt huvud som en balong som svävar 10 cm ovanför mig... Hoppas det blir bättre med lite mat i magen, annars blir inte denna kväll lika rolig...

Lite plugg har jag också fått gjort. Jag har lämnat in en enskild uppgift som sista inlämning är kl 08.00 imorgon (då ska jag förhoppningsvis sova). Jag har mailat en snubbe angående c-uppsatsen och jag har pratat med Madde för att klargöra lite hur vårt upplägg ska se ut.

Nu ska jag gå bort till köket och se om de kanske har nå mat som jag kan stoppa i mig, innan jag ramlar ihop här på golvet.

Puss å kram!