Kl 08.49
Ja, för nu är det snö ute. Inte bara som tidigare alltså ett tunt tunt lager utan istället ett rejält lager med snö. 5cm kanske.

På grund av vädrets påvekam så bestämde jag mig för att inte ta vagnen till dagis nu på morgonen, vilket var ett mycket smart val. Elvira var jätteduktig och skötte sig exemplariskt och vi undvek alltså dem dagliga frustrationen vintertid som uppkommer när jag funderar på varför vagnen inte är högre och smidigare än den är just nu.

At this moment är jag svintrött, cafét öppnar kl 9 vilket betyder att kaffet är 10 min bort. Det år förövrigt allmänt jobbigt idag eftersom jag inte gick och lade mig i tid igår, samt att jag bestämnde mig för att stiga upp före fan, istället för att sova ut alltså. Vi får se hur denna dag ter sig, kommer jag sitta och halvsova dagen igenom eller kommer kaffet fixa biffen?

---

Kl 12.39
Det blev en promenad på ca 10 minuter ute i kall blåst och en jätteäcklig kaffekopp på det, sen piggnade jag till. Jag skojar inte när jag säger att jag sov mig genom det som står ovan...

Sitter åter igen i tankar, jag vet inte var alla tankar kommer från, undrar om det beror på att stressnivån är rätt låg just nu så jag faktiskt har tid till att tänka, inte bara göra :)

Denna gång tänker jag på hur mycket vi egentligen tar för givet, varje dag. Vi tar för givet att våra närmaste får vara friska, att det kommer en ny dag imorgon, att människor runt omkring en älskar en förutsättningslöst. Å visst är det väl bra att vi ändå på nått sätt förutsätter det, så att varje dag inte går åt till att oroa sig.

Men föreställ er bara, om något riktigt drastiskt skulle hända imorgon, har ni berättat för era närmaste att ni älskar dem? Att ni uppskattar dem? Att ni är tacksamma för allt de gjort för er? Eller tycker ni att de borde veta det?

Vad gör du för att få känna dig älskad? Det är också en sak som jag funderat på...

Om jag ständigt och jämt går runt och kritiserar och gnäller och tjatar, vem vill krama om mig då å säga att du är det bästa som hänt mig? Förmodligen inte så många.

Det är egentligen ganska själviskt att gå runt och tänka att alla bara ska älska dig förutsättningslöst, att du ska få blommor lite nu och då, att folk ska uppskatta dig. Det fungerar ju båda vägarna. Jag har bestämt mig för att visa oftare att jag uppskattar min man (varför ska han bara behöva visa det för mig)