Idag har jag och Elvira tillsammans med Anna besökt badhuset här i stan. Pontusbadet som det så fint heter. Sist jag var där och badade minns jag knappt, men jag minns när jag var där och solade sist. Då hade damerna herrarnas omklädningsrum och jag och Jenny solade oss lite inför kommande solsäsong. Det var trevligt.

Nåväl. Idag badade vi, först badade jag och Elvira lite i den lilla poolen, sen fick hon följa mig till den stora basängen, där jag sköt henne framför mig medan jag simmade (hon satt i en groda som flöt). Under den tiden simmade Anna 30 längder.

Vi gjorde ett byte, Anna och Elvira gick å lekte och jag hoppade över till motionssimmet och började ånga på. 10 längder i stöten, ingen vila, inte ta i några kanter. Kollade vid ett tillfälle hur lång tid en längd tog, ca 40 sekunder helt okej faktiskt, men det kan bli bättre. I slutet på min 23e längd hör jag ett välbekant skrik. Jag simmar fram till kanten och kikar bort mot barnpoolen, jo det är mitt barn som gråter. Anna verkar ha läget under kontroll, så jag simmar även min 24e längd. Sen kliver jag upp, då står Anna och Elvira och väntar på mig, så fort jag kommer upp ur vattnet blir hon såklart jätteledsen. Jag får veta att hon ramlade i trappen, men att Anna mest troligt han ta emot såpass så att det inte borde ha gjort så ont. Hon blev nog mest bara rädd.

Vi bestämmer oss för att gå och duscha, när Elvira ska lämna en boll som hon har lekt med till en kille som ville ha den så var hon nästan sugen på att fortsätta bada. Men vi bestämmer att det är dax att kliva upp. Väl i duchrummet (som för övrigt är nyrenoverat och superfräscht) går hon runt och sätter igång "barnduscharna", tvättar badkläderna, ja allt möjligt. Hon beteer sig även exemplariskt när vi ska tvätta håret och skrattar åt att få pusta och frusta bort vattnet ur ansiktet (något som har varit ett besvärligt moment vid de senaste badningarna hemma, men som blev betydligt bättre efter att vi var i Boden och badade).

Sen ville jag och Anna basta, Elvira är till en början mycket skeptisk, men Anna mutar med lite clementiner inne i bastun så Elvira låter sig övertalas. I bastun så sitter jag med min dotter i knät och delar på clementinklyftor och njuter av varje sekund! Att få ha sån kvalitetstid med sin dotter det är verkligen helt underbart! Det är inte riktigt samma sak hemma, oavsett vad man gör så är nästan alltid uppmärksamheten delad. Men idag, i badhuset, så var Elvira mitt enda fokus, vilken underbar liten tjej vi har. Tanken på hur vår kväll såg ut idag kan jag inte annat än le, hon är så underbar min lilla tjej! Som grädde på moset bjöd Anna på lussebullar när vi fått på oss kläderna, något som både mor och dotter njöt till det yttersta av :D

Min älskade lilla dotter. Jag älskar dig!