Först måste jag bara börja med att säga att det är egentligen helt otroligt vad träning gör för själen.
HEEEEELT sanslöst säger jag bara.

I höst har det hänt rätt mycket som har rubbat mig lite i min sinnesstämning, allt från bilkrock till lågt självförtroende till ostädat hem. Ja ni vet, livet helt enkelt.

Men sen så bestämde jag mig på att seriöst ta tag i träningen, vilket ganska snart efterföljdes av en utmaning om att gå ner i vikt.

Å vet ni vad, jag mår bra, jag tror bra om mig själv, jag känner mig hälsosam, jag känner mig duktig, jag känner att lyckan återvänt.

Visst kan det bero på många olika saker, luftande om saker som ligger och gror, umgänge med vänner som ger en energi och liknande saker. Men jag tror på nått sätt att det är träningen som har varit den största anledningen, faktiskt.

Idag går jag runt med en känsla i kroppen som bäst kan beskrivas som fin. Jag känner mig fin, jag störs inte av mina valkar, jag tycker inte att det är ångestladdat att ta på sig kläder som bara blir mindre och mindre, jag går med rak rygg, jag ler inombords. Framförallt kan jag skratta och le åt sånt som jag vet att jag skulle ha blivit vansinnig på tidigare. Mitt tålamod har ökat kan man säga.

Å det känns så jävla bra!

Vad jag tycker är extra lustigt är att jag idag ska gå till en läkare för att få hjälp med min acne, i veckan har jag slutat att använda makeup, helt enkelt för att visa att detta är jag. Jag har ett problem, det är inget jag kan göra åt, gilla mig eller gör det inte. Å det mina vänner har jag inte kunnat känna tidigare i höst. Jag har nog inte sminkat mig så mycket som i höst, till och med på helgerna.

Sen så nästa grej som har med utseendet att göra. Jag är så sjukt långhårig, det är inte ens roligt :) Det ser förjävligt ut. Det är tillochmed så långt att jag idag har en svans och spännen (trodde aldrig att det skulle hända med en kort frisyr). Jag har inte bokat någon klipptid (trots att det borde ha gjorts igår) för jag vill klippa mig i Arjeplog hos min frissa där, nästa gång jag ska till Arjeplog är i mitten på december.

Dessa två faktorer, att jag ser ut som en jag vet inte vad i ansiktet pga diverse röda blaffor samt långhårig som en annan obrydd jäkel borde egentligen göra att jag inte vågar sätta näsan utanför dörren. Men jag gör det ändå.

Det är helt ofattbart för min del, att det inte påverkar mig mer, vilket det borde göra, vilket det har gjort tidigare. Men inte nu.

Så för alla er där ute med lågt självförtroende, börja träna, bit ihop och njut av det nya självförtroendet som kommer när du dag efter dag lyckas med din träning!