Jag har kommit till en punkt i mitt liv då jag helst skulle vilja att någon bara tog över och planerade det åt mig, så jag inte behövde fundera, bara göra.

Det finns så mycket som jag vill göra just nu, men det känns alldeles för svårt att kombinera de olika sakerna.
Nummer ett: Jag vill att Elvira ska få syskon, jag vill att Elvira ska få vara bara Elvira först och sedan kommer syskonet, men jag vill inte att Elvira ska ha hunnit bli allt för många år så att hon bara tycker att den nya bara är besvärlig eller nått liknande.
Nummer två: jag vill direkt efter min utbildning börja, av ekonomiska skäl bland annat men framförallt för att jag verkligen gillar det jag ska hålla på med, jag vill dessutom prova mina kunskaper och förankra dem i verkligheten, jag vill veta vem jag är i min profession.
Nummer tre: Jag vill flytta till bostadsrätt, antingen till en här i Luleå, i Pite eller i Sävast. Vi vill också bygga vår stuga som jag ritat i Nyliden.
Nummer fyra: Jag vill gärna bo kvar här i närheten (kanske måste vi flytta tills jag fått lite arbetslivserfarenhet men sedan vill jag såklart tillbaka och jobba här) men det sprutar inte direkt av arbetsterapeuttjänster här... Frågade på VFUn förra veckan hur många nyutexade som de hade i somras på vikariat, svaret jag fick var INGA, inte en enda, nej hon som hade jobbat minst gick ut där förra året. Så ja, ni kan ju förstå hur lätt det är att få en permanent tjänst på tex sunderby sjukhus.
Det kanske låter som att det borde kunna funka att i alla fall kombinera detta litegran, men jag känner inte att det riktigt är så.

Sen så har vi den femte faktoren min älskade man.

Jag kan ju inte bara sitta här och berätta vad jag vill, vi är ju faktist tre i detta, Johan vill såvitt jag vet ungeför samma som mig och varken jag eller han vet väl vilken väg vi/jag ska ta. Men varför är Johan en femte faktor då? Jo för att han har ju också ett kariärmål. Det finns såklart saker som han vill göra för att komma fram i sin personliga utveckling som jag såklart måste ta hänsyn till och när tiden kommer, ta steget tillbaka och sätta hans eventuella skolgång och liknande komma i första rummet.

Så en plan, ett schema, facit, vad är bäst att göra, vad är den bästa lösningen, den som har den GE MIG DEN NU!

(det låter kanske som om jag är desperat, men det är jag faktiskt inte, jag är inte där ännu, men det är klart, funderingarna snurrar såklart runt...)
Nu ska jag krypa till sängs, vi har faktiskt belönats med sovmorgon imorgon och Johan har dessutom lovat att ta både barn och hund imorgon på morgonen, fasiken vad jag ska sova!

Puss och kram!