Belöningssystemet, lägger det krokben för oss i slutändan?
2010-04-11 -|- 16:21:15När vi uppfostrar våra hundar och barn så belönar vi för det mesta dem när de gör något bra. Hunden får en godis eller en klapp medan barnet får höra hur duktiga de är och i vissa fall får även de någonting gott/roligt/nytt som belöning för de bra som de just gjort.
Hur väl rotat i oss blir det här egentligen? För våra barn är det nog ingen större fara, men för oss vuxna då? Som är dem som belönar (som blev belönade när vi var små). Vem belönar oss nu? Är det vi själva, eller är det någon annan?
Varför jag funderar på detta är för att när jag gick hem så började mina tankar gå i riktningen "nu har jag varit så duktig så nu ska jag unna mig..." och när jag började tänka på det så var det ganska ofta mina tankar gick i de banorna. Många av gångerna är det kanske ingen större fara att tänka så och sedan belöna sig själv. Men tänk igentligen hur lätt det är att försätta sig själv i situationer som är ohälsosamma eller oekonomiska bara för att man ansett sig varit duktig.
Men för det mesta sker nog de "farliga" belöningarna när man vill ha eller vill göra någonting som man vet att man inte borde men man hittar en anledning till varför man ska få göra eller köpa denna sak. Vilket många gånger startar med tanken "jag har ju varit så duktig med..."
Håller du med?
Jag ska ge er några exempel:
Jag är inte ekonomiskt oberoende och jag har det inte heller så bra ställt att jag bara kan gå å handla det som faller mig in. Vissa saker som jag även behöver kan jag inte heller köpa. Men nu när jag gick hem från stan så tänkte jag, "nu börjar de här byxorna vara riktigt trasiga, men jag har ju varit så duktig idag eftersom jag suttit och pluggat i flera timmar, åkt buss in till stan för att göra ärenden åt Johan och nu promenerar jag hem, då borde jag ju vara värd ett par nya byxor".
Eller:
"Nu har jag sprungit två dagar som jag planerat att springa, jag är verkligen värd de där joggingsetet för 1800:-.
Eller:
"Nu har jag inte ätit godis på hela veckan, jag har varit så duktig så jag borde få köpa mig en jättepåse lösvikt nu när jag går på ICA och handlar".
Ja ni förstår, men är det bara jag som är sån, eller är detta fallgropen för många som väljer att se förbi vad som är hälsosamt och ekonomiskt?
Belöningar är ju ett bra sätt att motivera sig på, så länge det är inom rimliga gränser. Att köpa ett träningsställ efter 2 varv är kanske lite å ta i. Haha. Ungefär som då jag går på gymmet några gånger å tycker att nu kan ja köpa årskort å sen går man aldrig mer dit.
Spontana belöningar kanske man ska hoppa över, men man kan ju ha mer planerade belöningar att när jag kommit till mål X får jag belöning Y.
Hur som helst, belöningar spontana som planerade, bara de är inom rimliga gränser är väl allt okej. Nog kan du äta en stor påse godis om du är sugen på de, men om de sen fortsätter att man tycker man är värd en daim på tisdagslunchen eftersom man pluggat hela förmiddan, sen en påse chips på onsdagskvällen eftersom man var så bra å sprang å sen på fredag en storbraka påse igen för att.... Ja då har de ju blivit en dålig vana.. ;)
Nu blir du för djup. Haha. Bestraffning lät inge kul. =)
Man får väl hitta andra sätt att belöna sig på, ett äpple, en extrapromenad eller nå.. ;) De mesta sitter ju i huvudet. Ja är fan svinnöjd nu, har helt tappat suget på godis å fika. Vet du hur konstigt de känns att itne ha de minsta sug. Framförallt SKÖNT!!!
