Är igång...

Tiden sedan jag kom hem har Elvira kört vartenda knep som finns, by the book. Å jag har fallit för dem, till en början för att jag tyckte att jag var skyldig henne det efter alla kvällar/nätter borta. När denna period gick över och jag började känna att det var nog så blev hon förkyld, mamma hjärtat smälte som smör i solskenet. Sen blev hon frisk och åter igen tyckte jag att det var nog. Hon var frisk ett par dagar men sen i söndags kväll har förbannelsen kommit tillbaka. Igår hade hon sån hosta att hon höll på att kräkas just innan hon somnade och ikväll är hon så tätt i näsan så hon knappt kan grina. När jag ikväll satt inne hos henne så sa hon också att hon hade ont i kroppen. Stora ord för en tvååring men ändock. Nu ligger hon där inne, grinar, ibland efter mamma, trotts att jag varit inne hos henne under en lång stund och försökt förklara varför det är så viktigt att hon sover (så att hon blir frisk), då låssas hon ta bort ett skynke från kroppen och säger 'nu är jag frisk', följt av 'jag vill inte sova'.

Jag vet inte hur jag ska ställa mig till detta, vi har alltid varit stenhårda och mer eller mindre inte tollererat sånt här tjorv på kvällarna, men just nu känner jag mig så liten, så oförmögen att ta fighten med henne. Jag är sååååå nära på att bara krypa ner hos henne och ligger brevid tills hon somnar.

Hjälp!