Vilken jäkla kväll...
Stämplade in där vid 16 snåret och kastade mig in i arbetsuppgifterna, som idag bestod av att förbereda restaurangen lite extra inför kvällens anstormning. Jag fick veta att gårdagen hade varit heeeelt sinnessjuk och att det inte fanns en stund för vila på hela kvällen. Jag stålsatte mig och ställde in mig på hyperaktiv.

Det gick sådär.

Ca två timmar in i serveringen när á la carté beställningarna haglade in som värst så blir det helt plötsligt kolsvart. Det enda som lyste upp stället var de små fina ljusen som vi har på varje bord. Reservströmen gick igång på kanske 30 sekunder och vi arbetade på så mycket som det bara gick. Det tog inte lång stund innan strömmen kom tillbaka och vi alla drog en lättnads suck. 

10 minuter efter att strömmen hade gått så börjar brandlarmet tjuta, falskt alarm. Köket (som fortfarande blir överöst med beställningar) steker hamburgare som galningar och får inte igång fläktarna igen. Så brandlarmet stängs av, endast för att en minut senare starta igen. 

Vi håller ut ett tag men bestämmer oss tillslut för att stänga á la carten. För alla våras örons skull.

Just när vi börjar känna att läget är under kontroll, så går strömmen igen. Denna gången stannar den kvar mkt längre, lagomt till att damerna började åka stafetten i skidskyttet. Pappa ringer för att fråga om vi har ström, för att kunna se loppet, men det kunde vi inte direkt hjälpa till med. Vi tänder kandelabrarna i restaurangen, håller tummar och tår över att ölen ska fortsätta bete sig normalt (och pumpa fram öl såklart) och att disken inte ska växa till oanade höjder.

Ölen fortsätter bete sig normalt men disken växer... jag ser med fasa framför mig hur vi i mörkret tvingas stå och handdiska alla tallrikar, bestick, glas osv osv.... Vi gör plats i diskrummet och lastar det fullt, i hopp om att strömmen kommer tillbaka.

Det gör den, men med facit i hand så vet vi att den lika gärna kan försvinna igen och den största fasan är fortfarande att bli tvingade att handdiska. Så jag lägger in överväxeln, jag diskar och jag diskar. Jag diskar så att det blir så varmt i diskrummet att fönstret måste öppnas på lite mer glänt än vanligt. Vilket resulterar i en ångbastu. Ute är det någonstans mellan -20 och -30 vid det tillfället och i rummet är det runt 27 kanske och oerhört fuktigt. Ni kan ju gissa vad som händer, ångan bara väller in. Tillslut är det mer eller mindre ånga i hela rummet och sikten blir nedsatt. Men jag jobbar på. 

Efter det rullade det bara på, slutligen kl 0.15 är vi klar och sitter ner för första gången sedan kl 18 då vi åt middag. Det mina vänner, det är en bra jobbkväll! :)