• Till bloggens startsida
  • Kategorier
    • Allmänt
    • Familjeliv
    • Hälsa Kost och Träning
    • Tankar
  • Arkiv
    • Februari 2011
    • Januari 2011
    • December 2010
    • November 2010
    • Oktober 2010
    • September 2010
    • Augusti 2010
    • Juli 2010
    • Juni 2010
    • Maj 2010
    • April 2010
    • Mars 2010
    • Februari 2010
    • Januari 2010
    • December 2009
    • November 2009
    • Oktober 2009
    • September 2009
    • Augusti 2009
    • Juli 2009
    • Juni 2009
    • Maj 2009
    • April 2009
    • Mars 2009
    • Februari 2009
    • Januari 2009
    • December 2008
    • November 2008
    • Oktober 2008
    • September 2009
    • Augusti 2008
    • Juli 2008
    • Juni 2008
    • Maj 2008
    • April 2008
    • Mars 2008
    • Februari 2008
    • Januari 2008
  • Blivande fru Wessung
    • Maj 2008
    • Januari 2008
    • December 2007
    • November 2007
    • Oktober 2007
    • September 2007
    • Augusti 2007
    • Allmänt
    • Bebisen
  • Bloggar jag följer
      • Arbetsterpeutstudent, Javisst!
      • Martin Melin
      • Mamma Karlsson
      • Rudies
      • Life As I Know It
      • ovanligt vanlig
      • Jane Ellinor
      • Livet blir inte alltid som man tänkt sig
      • Mitt tömma huvudet ställe...

    Fortfarande vaken...

    2010-01-11 -|- 05:33:26
    Jaha, det blev ingen sömn i natt. Jag vet faktiskt inte alls varför jag gör såhär. Visst har jag varit vaken sent förut innan jag kunnat somna, men en hel natt?!

    Jag har i natt fördjupat mig i vissa ska vi säga politiska bloggar. Eller inte politiska bloggar heller utan snarare mänskliga ödens bloggar.

    Först så började jag läsa pappabloggar, om pappor som slåss för sina rättigheter att träffa sina barn. Pappor som oskyldigt anklagas för att antingen misshanda mamman eller övergripa sig på barnet, allt för att mamman ska få ensam vårdnad.

    Jag förstår faktiskt inte hur en mamma kan vara så självisk. Jag upplever att sedan jag fått barn börjat se världen inte bara från mitt perspektiv utan även från andras, då jag inte längre anser mig vara den viktigaste personen i rummet längre :)

    Jag förstår inte hur man som mamma önskar att ens barn inte ska ha kontakt med sin pappa, förvisso om karln verkligen är en misshandlande/förrgripande far förstår jag men om killen är normal, men du helt enkelt inte lägre delar åsikter med honom längre. Jag fattar inte.

    Du som mamma kan aldrig fylla utrymmet som både mamma och pappa.  Då hade det ju inte behövts två för att skapa.

    Sen kom jag in på historien om gömda, som också handlar om just detta. En pappa som blir oskyldigt anklagad och en mamma som agerat helt sinnessjukt.

    VEM tänker på barnen?

    Tydligen inte ens socialen.

    Läste också om en man som blev oskyldigt anklagad för att misshandla sin sambo, polis kommer in mitt i natten (när paret sover) och efter förhör med dem båda och läkarundersökning av kvinnan framkommer att ingen misshandel skett. Fick de åka hem? Nej, mannen häktades i alla fall och kvinnan tvångsomhändertogs (och blev således omydigadförklarad) kvinnan var gravid med parets gemensamma barn och fick under 5 månaders tid inte bo hemma hos sin man utan utsattes för påtryckningar och hot från socialtjänsten att hon skulle anmäla sin man.

    My god.

    Hur f*n vet vi att det inte är stolpskott hela bunten som sitter och styr socialtjänsten i vår kommun?? Hur vet vi att vi kommer bli rättvist behandlade den dag vi kanske behöver hjälp?

    Det kan vi inte veta.

    http://daddys.blogg.se/
    http://mikael.netroots.se/

    Läs deras öden och inse hur lyckligt lottade ni är som inte måste slåss mot världen för att få umgås med ditt barn.
    Tankar Vad tycker du? bloglovin bloggping


    Kommentarer

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback
    RSS 2.0