Åh, så skönt tänkte jag igår när jag ställde klockan, 10 timmars sömn framför mig, jag kommer vakna sååå utvilad.

Dumma dumma mig som tänkte så. Elvira vaknade kvart i tolv, ledsen och trött. Johan provade först med att gå och lägga sig i hennes rum (Johan brukar funka bäst och hon somnar fortare med honom) men tydligen var det mamma som gällde denna gång. Jag och Elvira spenderade den nästkommande timman med att gå på toaletten och pottan för att kissa, men inget kiss kom. Tillslut gick hon med på att ta på sig en blöja, vilket gjorde att jag kunde slappna av och somna, vilket förmodligen Elvira gjorde också.

Jag hade ställt klockan på 7 men vaknade när Johan rigde klockan kvart över 8, en kvart efter att Elvira skulle ha varit på dagis. Johan fick tre frågor; vad är klockan? Var är du? Varför har inte min klocka ringt? Sen la jag på och hoppade upp ur sängen. Ingen tid till att duscha, ingen tid till att tänka på vilka kläder som jag skulle ta på mig, ingen tid att packa nogrant.

Elvira som såklart också var nyvaken var svårstartad, hon ville sitta i mitt knä och fika, hon ville inte dricka sin yoghurt, hon ville inte klä på sig, osv. Men hon gjorde mig sällskap på morgontoaletten i alla fall, vi satt på varsin stol, Elvira på sin nyinköpta potta med vaderad ring och jag på gamla heldliga porslinsfotöljen. Min stora tjej börjar bli så duktig.

Nåväl, vi kom iväg till dagis, lite mer än en timma försenad, Elvira utan blöja på en ny avdelning (avdelningarna är ihopslagna under helgdagarna för att personalen ska kunna vara lediga också), hon pussades, kramades och gick raka vägen in med ett leende på läpparna (morgonens höjdpunkt). Min lilla strålande diamant.

Väl ute igen märkte jag hur jäkla kallt det var och ångrade genast att jag inte tog på mig mina underbara täckbyxor innan jag lämnade hemmet. Väl på skolan 2 timmar efter jag hade tänkt vara där så visar det sig att bibloteket bara har öppet till 12, det finns inget öppet fik för att köpa varken kaffe eller lunch på. Strålande. Jag som sett fram emot bådera. 

Turligt nog så ska Johan precis in till stan så han förbarmar sig över mig och skjussar mig till bibloteket i stan, som mig veterligen är det enda stället i stan med gratis trådlöst internet. Jag rusar in tjugo över 10, med planer på att köpa en capuccino to-go och placera mig i bibloteket och spendera resten av dagen där. Men som jag öppnar dörrarna till kulturens hus så ser jag öppettiderna, 11-15. 

Nåväl, tänkte jag, jag har ju batteri i datorn så jag kan engagera mig i arbete som inte kräver internet. Jag köpte mig en capuccino men inte to-go utan to-stay (med tankte på omständigheterna) och placerade mig vid ett fönsterbord. Jag plockar fram alla mina saker och öppnar min trotjänare, trycker på knappen för att starta, inget händer. Jag provar igen och tittar samtidigt ner på laddningslampan, den blinkar, ingen ström. 

Kan man ha mer tur än mig?

Nåväl när ja väl kommer igång endast 3 timmar senare än väntat så går det ganska bra, jag får bra blick över vad jag ska göra och hur jag ska lägga upp det hela.

Klockan 14 ringer Johan och frågar om vi kan göra bort stan idag istället för imorgon, efter en snabb övervägan så inser jag att denna dagens plugg redan gått i stöpet så det vore lika bra att slösa på denna dag istället för morgondagen.

Vi kommer hem ganska sent, utan ytterkläder till Johan men med underlaggda skidpjäxor till mig och en 42" LCD tv av märket LG.

Den är stoooooor och den gjorde att min dag slutade bättre än den började!