För mycket tid
2010-06-29 -|- 23:27:04Jag har drabbats av för mycket tid.
Jag har en ständig känsla hängande över mig att jag borde ha gjort nått, att det är något som jag måste ta tag i.
Inget jobbrelaterat, utan helt enkelt en efterdyning från studietiden.
Jag har under sex års tid spenderat mina dagar i utbildningens värld. Jag har varit ledig men aldrig kännt mig ledig förräns nu. Förutom mina skoluppgifter har jag de tre senast åren spenderat tid på både kårengagemang, fackligt engagemang och familj. Framförallt familj.
Jag har alltså gått från att ha 100% sysselsättning, ideellt arbetande på fritiden, socialt relativt aktiv samt tagit hand om min familj och mig själv till att ha 80% sysselsättning, inget att fördriva tiden på fritiden, träning lite sporadiskt och familjefru sex dagar var annan vecka.
Fattar ni vilken otrolig skillnad detta är?!
Problemet med detta, det största problemet som jag ser det, är att jag är en tänkare. Jag funderar på hur jag gör, vad andra tänker, hur jag ska göra, hur jag borde må, hur jag inte mår, vad föräntar sig andra av mig osv. Listan kan göras lång. Mycket fri tid = många timmar att tänka på.
Så idag har jag kommit underfund med varför jag trivdes så bra med att ha häcken full, jag tänkte inte lika mycket, prioriterade mig själv och brydde mig väldigt lite på vad andra skulle tro och tycka.
Nu, i dagsläget, så tänker jag, analyserar, värderar, funderar. Ja ni vet.
Så om jag inte tycker det är nog så jobbigt att vara iväg från familjen så skapar jag då verkligen hjärnspöken när jag är i min ensamhet.
Jag behöver något att sysselsätta mig med. Eller använda tiden till att tänka, fundera, processera och förhoppningsvis komma fram till att jag kan prioritera mig själv och min famil utan att bry mig så mycket om vad andra tycker och tror om det. Men det kommer ta ett tag, jag kommer säkert vara en pina att leva med, men det kanske är nyttigt.
Eller så pluggar jag på en gammal fysiktenta i brist på annat.
Man vet inte. Nu ska jag i alla fall forstätta med bok nr 2 av Per Anders Fogelström om Stockholmsstad. Jag är fast.
Jag har en ständig känsla hängande över mig att jag borde ha gjort nått, att det är något som jag måste ta tag i.
Inget jobbrelaterat, utan helt enkelt en efterdyning från studietiden.
Jag har under sex års tid spenderat mina dagar i utbildningens värld. Jag har varit ledig men aldrig kännt mig ledig förräns nu. Förutom mina skoluppgifter har jag de tre senast åren spenderat tid på både kårengagemang, fackligt engagemang och familj. Framförallt familj.
Jag har alltså gått från att ha 100% sysselsättning, ideellt arbetande på fritiden, socialt relativt aktiv samt tagit hand om min familj och mig själv till att ha 80% sysselsättning, inget att fördriva tiden på fritiden, träning lite sporadiskt och familjefru sex dagar var annan vecka.
Fattar ni vilken otrolig skillnad detta är?!
Problemet med detta, det största problemet som jag ser det, är att jag är en tänkare. Jag funderar på hur jag gör, vad andra tänker, hur jag ska göra, hur jag borde må, hur jag inte mår, vad föräntar sig andra av mig osv. Listan kan göras lång. Mycket fri tid = många timmar att tänka på.
Så idag har jag kommit underfund med varför jag trivdes så bra med att ha häcken full, jag tänkte inte lika mycket, prioriterade mig själv och brydde mig väldigt lite på vad andra skulle tro och tycka.
Nu, i dagsläget, så tänker jag, analyserar, värderar, funderar. Ja ni vet.
Så om jag inte tycker det är nog så jobbigt att vara iväg från familjen så skapar jag då verkligen hjärnspöken när jag är i min ensamhet.
Jag behöver något att sysselsätta mig med. Eller använda tiden till att tänka, fundera, processera och förhoppningsvis komma fram till att jag kan prioritera mig själv och min famil utan att bry mig så mycket om vad andra tycker och tror om det. Men det kommer ta ett tag, jag kommer säkert vara en pina att leva med, men det kanske är nyttigt.
Eller så pluggar jag på en gammal fysiktenta i brist på annat.
Man vet inte. Nu ska jag i alla fall forstätta med bok nr 2 av Per Anders Fogelström om Stockholmsstad. Jag är fast.
Kommentarer
Trackback
