Ibland känns det så. För mig alltså. Idag var en sån dag.

Idag var första dagen på arbetsveckan men för mig känns det som sista, iofs ska jag imorgon på nätverksmötet Fritt fram, ett forum där HBT-frågor diskuteras, men det känns inte som en vanlig arbetsdag utan snarare en dag med nya upplevelser och intryck.

Efter detta möte ska jag raskt förflytta mig till T-centralen och arlanda express, allt för att inte missa mitt flyg som lyfter 17.45. Men ni kan vara lugna, jag har gott om tid och det kommer inte alls vara speciellt stressigt, men jag vill inte riskera något genom att ta det lungt. Om vi så säger.

Sen mina vänner kommer jag hem, till mina älskade familjemedlemmar! Onsdagen är också en arbetsdag, men också en annolunda sådan eftersom jag sitter hemma i min lugna vrå, eller på något annat noga utvalt ställe (om lägenheten blir olidligt varm och måste evakueras akut). Vad gör jag då när jag arbetar hemmifrån? Jag försöker planera mitt arbete så att de dagarna går åt till att uppdatera mig, resercha och såklart svara på mail och finnas kontaktbar via telefon.

Torsdag är jag ledig och fredag lika så (vilket jag hade varit om det inte hade varit midsommar också). Torsdagen planerar jag att använda förmiddagen till att göra ärenden och eftermiddagen till att städa och packa. För torsdag kväll åker vi nämligen mot Husum, där vi denna sommar ska fira midsommar. Jo jag ska baka en tårta också. Till fredagskvällen alltså.

Well. I'll keep u posted!