• Till bloggens startsida
  • Kategorier
    • Allmänt
    • Familjeliv
    • Hälsa Kost och Träning
    • Tankar
  • Arkiv
    • Februari 2011
    • Januari 2011
    • December 2010
    • November 2010
    • Oktober 2010
    • September 2010
    • Augusti 2010
    • Juli 2010
    • Juni 2010
    • Maj 2010
    • April 2010
    • Mars 2010
    • Februari 2010
    • Januari 2010
    • December 2009
    • November 2009
    • Oktober 2009
    • September 2009
    • Augusti 2009
    • Juli 2009
    • Juni 2009
    • Maj 2009
    • April 2009
    • Mars 2009
    • Februari 2009
    • Januari 2009
    • December 2008
    • November 2008
    • Oktober 2008
    • September 2009
    • Augusti 2008
    • Juli 2008
    • Juni 2008
    • Maj 2008
    • April 2008
    • Mars 2008
    • Februari 2008
    • Januari 2008
  • Blivande fru Wessung
    • Maj 2008
    • Januari 2008
    • December 2007
    • November 2007
    • Oktober 2007
    • September 2007
    • Augusti 2007
    • Allmänt
    • Bebisen
  • Bloggar jag följer
      • Arbetsterpeutstudent, Javisst!
      • Martin Melin
      • Mamma Karlsson
      • Rudies
      • Life As I Know It
      • ovanligt vanlig
      • Jane Ellinor
      • Livet blir inte alltid som man tänkt sig
      • Mitt tömma huvudet ställe...

    jag blir så trött

    2010-05-20 -|- 23:25:58
    Ibland blir jag så less på mig själv och mitt beteende.

    Detta är tredje året i rad som jag bestämmer mig för att börja jogga, alla tre åren har abitionen varit stor och det hela har förflytit enligt planerna, i två månader. Sen dalar det, sen försvinner motivationen och inspirationen. Jag vet inte vad det beror på, men jag blir hur som helst jävligt less på det!

    Ibland undrar jag om det är så att jag inte kan springa tre dagar i veckan utan att jag måste göra något annat två dagar i veckan och springa bara en. Men hur ska jag då orka springa en mil andra helgen i september.

    Hur det är så måste jag i alla fall rycka upp mig, å det där j*vla godiset får jag banne mig ignorera. Den delen gick bra ända till jag vid ett svagt ögonblick i uppsatsens mörkaste timmar plockade med mig en påse med godis till skrivbordet från den ohyggligt tillgängliga godislådan som står i fikarummet på jobbet. Det var som att spräcka hål på en ballong.

    Tidigare kunde jag bara ignorera den, inte se den helt enkelt, nu efter att ha invigt den så är det enbart den som jag ser när jag vistas i fikarummet....

    Som Liselotte skulle ha sagt, FAIL!
    Allmänt Vad tycker du? bloglovin bloggping


    Kommentarer
    Postat av: Malin

    Men är det inte alltid sådär, först är man jättepeppad, en månad, två månder å sen skiter det sig. Det brukar då vara så för mig vad de än gäller, årskort som blir liggande, simkort som ja knappt tjänar in, osv.. Man får inte ta ut sig för hårt..



    Å du har ju alltid så fullt med aktiviteter i ditt liv. Aldrig 100%, utan alltid minst 200% och det orkar man inte i längden så jag förstå att träningen blir lidande, för det är ju så enkelt att hoppa över den. Du jobbar ju, reser, å sen ska du hinna med familj å vänner. Å poff så har dygnet inte fler timmar.



    Å godisskålar är farliga ja, hehe, speciellt om de står framme på jobbet. ;)

    2010-05-21 @ 07:53:24
    URL: http://mammakarlsson.blogg.se/

    Kommentera inlägget här:

    Namn:
    Kom ihåg mig?

    E-postadress: (publiceras ej)

    URL/Bloggadress:

    Kommentar:

    Trackback
    RSS 2.0