Solen har lyst hela helgen, först efter 20.00 har temperaturen sjunkit under 20 grader C, jag och Johan har varit barnfria (både en bra och mindre kul), jag har hunnit med att träffa en del av vännerna (men inte så många som jag skulle ha velat) och vi har äntligen börjat få bra kritik på vår uppsats.

MEN

Där kom det, om ganska precis en vecka så ska uppsatsen vara inlämnad och klar, färdig, finito, exelento. Kommer den vara det? Ja, vi kommer i alla fall lämna in en bra bakgrund och resultatdel, metoddelen känns sådär just nu och diskussionen är inte ens bearbetad. Det känns inte kul eller roligt någonstans. Okej, vi kan göra bort skiten och lämna in den i det skick den är om en vecka. Men hur kul känns det när vi har slitit så hårt för de första tre delarna? Jag vill slita lika hårt och bearbeta de andra delarna lika mkt, så att de också blir bra.

Mitt problem? Jag har fått skrivkramp, inte bokstavlig, men bildligt. Jag får inte ner ett ord. Inte några nya i alla fall. Att ändra om sånt som redan är skrivet funkar hur bra som helst, men när hjärnan förväntas producera något nytt, så tar det helstopp.

Vad ska jag ta mig till?

Så. Nu var det ute ur mitt system, it's out there. Vad mer?

Stunderna tillsammans med min älskade lilla prinsessa har jag njutit av, vareviga sekund denna helg. Å, mitt hjärta brister.

Vi har pratat, myst och lekt. Mest myst. Nu ikväll, då våra middagsgäster fortfarande var kvar, satte jag ned henne i badkaret. Efter 5 minuter på egen hand ropar hon på mig, jag går in och hon tittar på mig lite sådär genom ögonfransarna och kuttrar fram, "mammaaaaa, du ska baaaaada med mig". När jag säger men mamma ska ju umgås med Malou och Martin så tittar hon på mig med sårade ögon och säger, "men jag vill att du ska bada med mig". Så vad gör jag? Jag badar.

När hon senare, efter att mer eller mindre har tvättat sig själv, kommer upp ur badet och pyjamasen ska på så säger hon att hon inte vill ha den. Jag förstår henne, eftersom jag själv inte sover med någon pyjamas och låter henne därför vara utan. När jag sedan plockar fram blöjan så protesterar hon igen, ingen blöja! Jag viker mig åter igen och vi lommar iväg mot sängen. Väl där så placerar jag mig och är redo för stora läsarstunden. Dottern som precis som jag själv lagt märke till den oerhörda röran på hennes rum vill städa undan först. Jag låter henne hållas och tänker att så länge hon städar undan och inte leker är det okej, men börjar hon leka så avbryter jag. Vad gör min stora tjej, hon plockar undan varenda pinal, allt. Utan att en endaste gång försöka påbörja någon lek av något slag. Sedan kryper hon upp hos mig i sängen och vi beger oss in i sagornas land.

När boken är genomkörd och Elvira har läst lite på hennes egna lilla vis så ligger jag kvar och bara myser, jag frågar vad hon har gjort hos mormor och morfar bland annat. Jag förväntade mig att hon skulle säga de saker som hon berättat i telefon, som att hon blödde näsblod och sov utomhus. Men det kommer inte, istället berättar hon att hon har ätit glass och lekt med Maia. Helt nya grejer alltså, det tyckte jag var riktigt kul faktiskt.

Sedan tränar vi lite på rrrrrr och sssss. Vi började med r, men när jag sedan kom på att hon säger t istället för s så tänkte jag att det kanske är bättre att börja i den ändan. Hon säger alltså ott (ost) och mot (mos) och putt (puss). Vi skrattar och busar, bara lite lagomt, sedan går vi upp och försöker kissa (kitta) men det kommer inte så bums i säng och natti natti. Det går alldeles utmärkt, när hon börjar krångla så påminner jag henne att vi faktiskt har legat och myst jättelänge och att hon inte alls behöver vara ledsen. Hon köper det, säger godnatt och senast jag var in så sov hon som en stock (nakenfis). Just nu sitter jag och funderar om jag ska ta upp henne innan vi går i säng för att kissa, eller chansa på att hon håller sig natten igenom.

Nåja. Hur det än är så älskar jag min man och mitt barn som tillsammans skapar ett underbart hem att komma hem till.

Jag är också otroligt tacksam för de timmar som jag och Johan fick för oss själva i helgen, vi behövde verkligen dem för att prata igenom en hel del och för att göra nyttiga saker som vi annars inte lyckas göra. Så tack älskade mor och far för att ni tog hand om vår ängel i helgen!