Elvira håller på att driva mig till vanvettet och jag vet inte längre hur jag ska hantera situationen. Att ha tålamod hjälper inte, att bli förbannad hjälper inte, att vara pedagogisk hjälper inte, att berömma hjälper inte, att "hota" hjälper inte. Jag vet inte vad jag ska göra för att inte gå under!!

Vadan detta?

Jag ska redogöra för min dag. Detta är en dag av många som dottern har varit i sitt esse.

Vi vaknar runt 9, hon har kommit in till oss någon gång under natten men tack och lov somnat omgående så jag har knapt märkt att hon kommit in (i det hänseende att jag fick sova relativt ostört hela natten). Elvira kliver upp ganska direkt och går in på sitt rum och leker lite, jag drar mig en stund och blir sedan nerropad för Elvira har valt att gå på toaletten nere och behöver hjälp med toapapperet. Väl nere ber jag henne att gå upp och ta på sig kläderna medans jag gör i ordning frukosten. Hon går upp och när frukosten är färdig ropar jag på henne. Får först inget svar, andra gången jag ropar så svarar hon att hon bara ska ge dockorna frukost. Okej tänker jag, kom ner sen - jag sätter mig och äter. En stund senare kommer Elvira ner, fortfarande i bara trosor. Sätter sig och äter, äter upp hela sin tallrik med kräm och ber om mer. Tar mer och försvinner sedan från bordet (hon tog för sig en ganska stor andra portion), jag konfronterar henne och frågar varför hon först tar mer mat och sedan försvinner från bordet - hon svarar att hon fryser. Jag förklarar att det var därför jag ville att hon skulle ta på sig kläderna innan frukosten och skickar sedan upp henne och säger att hon ska komma ner sen igen och äta upp krämen. Sagt och gjort hon går upp och kommer ner klädd och äter upp sin kräm.

Efter frukosten leker vi med katterna ett tag och när jag sätter mig stilla så känner jag hur trött jag är, en katt somnar på mitt bröst och kort därefter slumrar även jag till. Under tiden leker Elvira med katterna under bordet i vardagsrummet. När jag vaknar till känner jag mig fortfarande trött och Elvira vill se film. Jag föreslår TV eftersom vi snart ska äta - klockan är då halv tolv. Hon vill inte förlika sig och jag säger att TV är enda alternativet. Jag slår på den och hon verkar totalt ointresserad och leker med katterna istället, jag hjälper henne att bygga en koja i vardagsrummet som hon och katterna kan "bo i" och tittar själv på förlossningskliniken.

Sedan gör jag iordning lunchen, blodpudding till henne (som hon älskar) och majs (som hon också älskar) med keso till mig. När vi börjar äta så säger hon såklart att hon också vill ha majs och jag säger att hon får det efter hon ätit blodpuddingen. Hon äter och allt är frid och fröjd, hon bestämmer sig ovanligt fort för att hon är färdig och ber om majs, jag får henne att äta några tuggor till och ger henne sedan majsen. När hon ätit den vill hon ha mer, jag förklarar för henne att det hon fick var det sista. Hon blir sur och säger att hon ändå vill ha mer. Jag frågar om hon är mätt - hon säger nej - jag säger att då kan hon äta blodpuddingen för majsen är slut. Efter många om och men så äter hon lite till av blodpuddingen och försvinner sedan från bordet.

Tanken var att vi direkt efter det skulle åka till dagis för att hämta pengar från hennes hylla (jag samlar in pengar för att köpa en uppskattningspresent till pedagogerna) men när jag då ber henne att gå och ta på sig andra kläder för att vi ska åka så protesterar hon igen (hon hade på sig en utklädningsklänning/finklänning). Vilket slutar med att jag först tar till kommentaren "då åker vi inte till dagis då" (för jag visste att hon egentligen verkligen ville) varpå hon svarar "det vill jag inte heller" och jag ändrar mig till "vi åker förresten i alla fall för mamma måste förbi och hämta en sak - men du får stanna i bilen". Efter en del knix så kommer vi iväg. Vi kommer fram kvart i två. Hon får springa och leka lite medan jag passar på att prata med pedagogerna lite, ber om en underskrift till försäkringskassan bland annat. När jag sedan är färdig för att åka så vill Elvira bara visa en sak till i klätterställningen, okej säger jag visa mig då. Hon visar och sedan när jag säger att vi måste åka så får jag till svar att hon inte vill åka. Jag försöker förklara att vi måste åka men då kontrar hon med att jag kan åka själv så stannar hon kvar. Jag försöker med att förklara för henne att hon har sommarlov nu och då får man bara vara på dagis när mamma och pappa är med men det hjälper inte heller. Hon ska INTE med. Det slutar med att jag får med saker fulla händerna bokstavligen plocka ner henne från klätterställningen, hon ger sig inte utan fight. Jag bär henne till bilen och vi åker hem. Väl hemma när vi båda två har lugnat ner oss så försöker jag förklara detta begrepp en gång till, hon berättar såklart att hon bara ville vara kvar för att hon ville leka med sina kompisar. Vilket jag säger att jag förstår men förklarar att nu är det sommarlov och då kan inte hon stanna ensam utan måste vara där med mamma och pappa. Jag märker att hon inte förstår - vilket jag verkligen kan förstå, det kan inte vara helt lätt att gå från att mer eller mindre bo på dagis till att inte få vara där.

Mitt i alltihopa kommer Elviras kompis Elina och hennes mormor på besök, vilket ger mig en ordentlig paus. Elvira beter sig väl under hela vistelsen och lyssnar på mig. Hon protesterar inte ens när jag stänger av Händige Manny som hon slagit på men som Elina inte längre vill se utan hellre vill leka. Hon beter sig exemplariskt.

Elina och hennes mormor byts klockan fyra ut av Anna, Oskar och Åke. De kommer för att äta lite middag med oss och umgås lite. När jag ska laga mat så vill Elvira också laga mat, på spisen med sina grytor (fram tills igår hade hon en egen spis på sitt rum som hon sällan använde till något annat än att ställa saker på och sätta saker i - som dessutom var trasig - vi gjorde nämligen en undanstädning av leksaker igår). Hon vill ju självklart göra som jag sätta vatten och salt i grytan och sedan när jag fyllde på med pasta ville hon också ha pasta. Hon fick också fri tillgång till kryddskåpet och använde både den ena och den andra kryddan friskt. När jag sedan börjar med pastasåsen så vill hon såklart ha samma grejor i sin som jag har i min, jag försöker under tiden föra något så när samtal med Anna och Oskar och börjar tycka att det är lite för många järn i elden. Elvira förstår inte varför hon inte får samma saker som jag har i och nöjer sig inte med det hon får. Hon lägger sig på golvet och gråter ett tag och kommer sedan tillbak.

Väl vid middagsbordet äter hon pasta med hennes pastasås (vatten, créme fraiche och kryddor) och en tomat. Efter att precis fått påfyllning för tredje gången med pasta så sätter hon sig under bordet. Vi andra är klara sedan länge och jag får inget svar när jag frågar om hon ätit klart. Både jag och Johan tolkar hennes sitta under bordet grej som att hon är färdig. Vi plockar undan. När hon ser att tallrikarna åker i diskmaskinen blir hon arg och ledsen för hon menade att hon inte var klar. Jag förklarar att varken jag eller pappa visste att hon inte var färdig och dessutom fick vi inget svar när vi frågade. Hon har ett utbrott ett tag men det lägger sig ganska snabbt. Hon startar istället Musses klubbhus och tittar tillsammans med Åke (som också gjorde en massa andra saker) på det medans jag, Anna och Oskar pratar lite. Efter en stund går vi ut och busar lite, med Maia och med Elvira. Anna, Oskar och Åke åker hem och Elvira och jag stannar ute en stund till. Jag har tidigare på dagen lovat henne att vi ska åka och titta på när pappa spelar fotboll och börjar nu förbereda henne på att det börjar vara dax att åka. Åter igen har hon finklänningen och strumpebyxorna på sig så jag ber henne gå in och byta kläder. Inget händer. Maia smiter till grannen (två hus bort) som tycker att det är helt okej att hon kommer och börjar klappa och gosa med henne, han tar upp henne i famnen och ger henne till mig. Jag går in med Maia och påbörjar rond två med Elvira. När jag säger att vi måste åka så kontrar hon med att hon bara ska vattna alla grannens blommor innan vi åker. Jag ger henne ett val, stanna hemma och vattna blommorna eller åka och titta på fotboll, hon funderar och bestämmer sig för fotbollen. Vi går in, hon svarar inte på vad hon vill ha på mackan som vi ska ta med oss och blir arg när jag säger att vi inte kan ta med oss kräm till fotbollsmatchen hon vägrar också gå upp och byta kläder. Jag sätter mig i TVrummet och väntar ut henne och hon sitter i köket. Efter 10 minuter kommer hon och ber om förlåtelse för att hon inte lyssnade på mig och jag förklarar för henne att jag inte har någon lust att åka på fotbollen om hon beter sig så men eftersom hon var så duktig och kom till mig för att prata (istället för att bara gå iväg när jag ber henne komma) så sa jag att vi kunde åka i alla fall. Jag satte dock upp regler för vistelsen. Hon skulle acceptera de kläder som jag  valde ut åt henne, ta på sig dem utan krångel, ta på sig skorna och sedan gå till bilen. Om hon skulle krångla hemma eller på matchen så skulle vi stanna hemma/åka hem direkt. Hon skötte sig exemplariskt, satt till och med i bilen och väntade på mig när jag hade plockat ihop alla saker.

Väl på matchen så fick hon sin macka och sin festis och hon fortsatte att vara exemplarisk, hon lyssnade på mig och krånglade inte. Fram tills efter halva andra halvlek (vi kom efter halva första halvlek). Då blev hon kissnödig, vi gick och kissade och sedan gick vi tillbaka till våra platser (hon hade med sig sin gula stol som hon fått av morfar och jag hade en liten fiskepall). Hon har senaste 15 minutrarna innan toalettbesöket ägnat sig åt blomplockning och fortsätter med detta när vi kommer tillbaka (trodde jag), hipps vipps så kommer hon gåendes utan skor med sockar. Jag sätter henne på sin stol med Maias koppel i handen för att jag ska kunna gå och hämta hennes skor (hon har vid tidigare tillfällen gått ute utan skor men med strumpor och vi har förklarat för henne att man får gå barfota men inte barfota med strumpor), jag går iväg mot skorna, när jag vänder mig om så ser jag Elvira och Maia gåendes påväg bort från stolarna där jag sagt att hon ska stanna. Jag ropar att hon ska stanna, men hon börjar bara gå fortare. Det är inte jätte mycket med folk på stället men ändå lite och hon beger sig rakt mot dessa människor. Jag tar längre kliv för att komma ikapp, ropar en gång till att hon ska stanna men hon börjar istället springa. När jag väl kommer ikapp henne är hon bakom någon bod i höggräs. Jag tar upp Elvira och tar Maias koppel i händerna och går mot bilen, Johan har som tur var klivit av och hon gick bort mot honom så jag kunde ropa och be honom ta med våra stolar hem. Jag tar henne till bilen, säger inte något sätter henne i bilen och börjar köra. Jag upplyser henne om att stolen hennes är kvar och att detta var bland de värsta hon gjort och att det blir sängen när hon kommer hem. Själv är jag så trött, uppgiven och förbannad vid detta tillfälle att jag knappt vet vad jag ska ta mig till.

Väl hemma bär jag in henne från bilen klär av henne och lägger henne i sängen. Hon söker tillgivelse som hon själklart får. Jag säger godnatt till henne och hon säger att hon älskar mig och att hon inte ska springa ifrån mig igen och jag säger att jag älskar henne supermycket också. Hon frågar också om jag älskar henne när hon gjör "dumma saker" vilket jag säger att jag gör, men att jag inte gillar det hon faktiskt gör. Jag säger också att jag inte tycker om att bli arg på henne och hon säger att hon inte tycker om att bli ledsen. Jag säger då att om hon lyssnar på mig så slipper jag ju bli arg och hon slipper bli ledsen. Sen efter det har jag suttit här och skrivit av min ilska, gått in i hennes rum ett par gånger och påminnt henne om att hon ska sova och sedan fortsatt sitta här och skriva.

Vad ska jag säga? Jag vet att många av gångerna så skulle det hela kunna lösas på ett bättre sätt än det jag gör, jag önskar bara att någon kunde säga hur jag ska göra?! För just nu känns det som om inget funkar. Jag vill inte bli arg på henne, jag vill inte tjata, jag vill inte behöva hitta genvägar och lura eller tävla med henne om allt, eller ge mutor för att komma dit jag vill.

Det som tar mest energi från mig nu i form av Elvira är när hon går iväg när jag ber henne stanna, eller när jag säger att jag vill att hon ska komma så vi kan prata (vilket jag säger utan att låta arg), när hon inte somnar förrän flera timmar efter vi lagt henne (men det tror jag att jag har kommit på lösningen på, måste bara testa det några kvällar till innan jag vågar ropa hej!) och när hon är uppkäftig (vilket hon är rätt ofta).

Vad som jag märker är jobbigt för Elvira det är framförallt när saker och ting inte görs på det sätt som hon har tänkt sig att saken ska utföras på eller när någon gör något åt henne som hon vill göra själv.

Jag har tidigare tänkt att nu är det bara två veckor kvar till Johans föräldraledighet, det ska väl ändå inte vara några problem. Men just nu, just ikväll, vet jag inte hur jag ska orka med morgondagen... Dessutom ska vi till stan...

Så hjälp mig med tips och råd kring hur man bemöter denna trotts som håller på att driva mig till vanvettet, jag vet att det är vårt beteende som behöver justeras för att möta upp hennes beteende - men hur?! Nu kanske inte allt låter så farligt, men det är också svårt att förklara en fight med ord, man måste uppleva den för att förstå. Lägg också till att jag har begränsad mägd energi och hennes fighter med mig är det jag orkar med idag, inte så mycket mer. Hade varit roligare att orka vara en rolig mamma istället...