Ligger i min säng - som äntligen har fått nya sköna kuddar, vilket dels betyder att jag sover otroligt skönt och dels att vi numera har så många kuddar att vi faktiskt kan ha mer än en gäst åt gången (sett ur kuddperspektiv alltså). Tanken var att jag skulle gå upp och skriva rapport nummer två medans resten av sällskapet underhåller sig med att se på MI, meeeeen när jag kommer upp hit så inser jag att klockan är rätt mycket, jag vet dessutom att Elvira har somnat i tid och kommer vakna tidigt imorgon, och även om jag nu är en nattmänniska så behöver jag verkligen min sömn nu för tiden. Om bara denna förylning kunde släppa så skulle allt vara frid och fröjd!

Jag gillar inte rikigt mig själv just nu, jag vet inte om det bara är hormonerna eller om det är förkylningen eller om det är kombinationen av dem båda ELLER om det helt enkelt är så att jag håller på att ändra den jag är... Jag har nämligen -själv- märkt att jag den senaste tiden har blivit lite vrång, lite sur, lite distanstagande, ja lite tvär helt enkelt. Jag gillar det inte. Jag kan komma med kommentarer som är rätt bitska och sen direkt efter så tänker jag att det var väl ändå inte nödvändigt att vara så sur eller fälla en sån nedlåtande kommentar eller ja nått liknande. När jag gör det gentemot min närmsta - min älskade man - så kan jag faktiskt vid ett senare tillfälle be om ursäkt för att jag varit så tvär och så känns allt mycket bättre, men gentemot andra som jag inte känner mig lika trygg hos så lämnas kommentarerna och tvärheten därhän med en förhoppning om att jag presenterar mina goda sider oftare och att de dessutom vet att jag inte alltid är såhär så kanske det jämnar ut sig.

Jag vet att man får vara trött när man är gravid, men jag tycker det känns lite olusterligt att vara så lättretad. Det är som om varje sak någon gör sätter igång mitt sura lynne. Sen säger jag inte hälften så mycket som jag tänker, men när något då kickar igång mina nerver och jag inte säger nått, ja då blir jag tyst och tillbakadragen istället. För att tala klarspråk - jag stör mig på skitmycket!

Jag hoppas verkligen att det är något tillfälligt, jag tycker mycket bättre om att vara den glada Sofia.

På tal om glädje, min älskade dotter sa något så roligt idag som jag bara måste få dela med mig av!

Efter middagen så insåg jag att det mer eller mindre var dags för sänggående för minstingen och eftersom de senaste kvällarna har varit lite småsvåra att få damen att somna så tänkte jag mig en liten deal. Jag presenterade min deal, att hon skulle borsta tänderna och sedan skulle vi tillsammans lägga oss i min säng, jag skulle läsa böcker för henne och sedan skulle hon få somna i min säng och jag skulle vila brevid henne. När jag presenterat detta försökte hon också deala lite, lägga till lite film och sånt i sänggåendet men jag förklarade att min deal eller det vanliga sättet var det som gällde. Då säger hon såhär: "Men mamma, vad gör vi med dom andra?" Jag förstod inte rikgtigt vad hon menade med "dom andra" så jag frågade och fick svaret "men dom som sitter vid bordet och pratar". "dom andra" var alltså farmor, farfar och pappa. Det lät så roligt, som om hon var lite förmer eller vad man då ska säga, som om hon inte rikgigt kunde sätta "namnen" i sin mun, det fick helt enkelt duga med "dom andra" :)

Nåja, nu ska jag i alla fall sova. Så jag har större förutsättningar för att vara en glad Sofia imorgon. Natti Natti!