är inte bara en men flera...

När jag kommer hem från jobbet så kommer jag inte hem till mitt hem vilket betyder att jag kan inte bara göra som jag vill utan jag måste anpassa mig.

När Elvira är sjuk kan bara Johan vabba.

Om jag jobbar över en kväll så kommer jag hem sjukt sent.

Om Elvira är jobbig att lägga så är det bara Johan som kan ta fighterna.

Jag bestämmer inte hur saker och ting ska gå till, varken hemma hos min familj - jag är ju inte där, eller hemma där jag bor - jag kan komma med förslag och önskemål, men i slutändan är det inte mitt beslut.

När jag känner att jag behöver vara ifred så finns det inga garantier för att jag får vara det (om jag inte tydligt säger ifrån - men det vet alla som känner mig att jag väldigt sällan gör).

Jag måste anpassa mig till rutiner som inte stämmer överrens med mina egna.

Om det uppstår en konflikt mellan mig och Johan är han så långt borta, och bra många fler feltolkningar kan göras via telefon.

Jag kan säkert komma på fler saker, men jag lämnar det där just nu. Sammanfattningsvis - jag längtar hem (det är bara två månader kvar nu, antar att det är för att slutet närmar sig som jag börjar se saker som är jobbiga).

Nu sova - sen kväll - tidig morgon - lång vecka.