Så var jag hemma.

Från en dag till en annan så ändrades livet. Eller åtminstone vardagen, i torsdags arbetade jag på kontoret med mina gamla vanliga uppgifter, jag hade fortfarande min arbetsdator och jag var fortfarande en del av gemenskapen. Jag blev under dagen tackad av mina arbetskamrater - för att jag varit en god kollega men också vän. Det gjorde mig mycket rörd och glad! Men för att inte börja stortjuta (vilket jag har fruktansvärt lätt för nu för tiden) så fick jag anstränga mig till det yttersta!

I går började jag min praktik. Jag ska dela kontor med min handledare och även dator - för att kunna ha tillgång till intranätet. Jag känner inte någon på arbetsplatsen och jag vet inte riktigt ännu vad som förväntas av mig. Från trygghet och uppskattning till osäkerhet och vänlighet. För det måste jag ju vara tydlig med, bemötandet på min praktikplats är helt underbart, samtliga är trevliga och intresserade, vilket är bra. Men jag kan inte riktigt vara jag, än.

Hemma då?

Vi försöker väl utarbeta någon slags rutin - det går sådär. Morgonen funkar super för min del, men Johan tycker nog att vi kommer iväg lite väl sent. Igår gjorde vi i vanlig Sofiaanda en matplanering så att vi inte behöver fundera över vad vi ska äta när vi kommer hem och idag fyllde vi på förråden. Hemmet - huset ser dock ut som hej-kom-och-hjälp-mig, men det är för att vi båda tycker att det är roligare att fixa med saker än att städa :)

Hitintills har vi monterat vår nya sänggavel, satt upp en hylla på Elviras rum och placerat alla nallar på den, satt knopp på dörren som jag och Elvira målade tidigare under vårvintern, ordnat krypin för katten - allt för att undvika att hon kryper upp i sängen när hon behagar föda bebisarna i magen, samt sytt om Elviras gamla täcke till bebiskudde - bebistäcke - hundtäcke - dyna till kattburen samt två kattäcken. Mitt i alltihopa så gick givetvis min enda nål till symaskinen av så jag fick pausa för att inhandla nya. 

Sen så har vi gått och blivit med hund, i alla fall ett tag. Mammas Maia ska bo hos oss på obestämd tid. Rätt mysigt än så länge, jag oroar min bara lite över hur det blir mellan katten och hunden när kattbebisarna kommer.. Men det märker vi då. 

Något som jag under dessa få dagar som jag varit hemma har lagt märke till det är min och min mans olika smak vad gäller TVn. Tyvärr har min man haft fri tillgång till TVn i ett år nu och fått bestämma ganska fritt själv vad han vill titta på. Vilket gör att han kanske inte alltid kollar med mig om det är detsamma som jag vill titta på. Informerade honom dock här om kvällen att han inte längre har ensamrätt och att jag också vill vara med och bestämma. Än så länge rättar han sig efter det, men jag undrar hur länge det håller i sig? Ikväll fick jag faktiskt se äntligen hemma, fastän han börjat se CSI men med undantag för den sista kvarten för då började ju fotbollen. Det tyckte jag var en okej deal, men bara för att det handlade om en ganska "stor" match eller nått. Alltså inte vilken skitmatch som helst. Jag hade nog inte tyckt att det var lika "fair" om det varit en skitmatch och något som jag velat se samtidigt.  

Nåväl. I-landsproblem jag vet, men ändå en del av vardagen :)

Jag älskar min familj.